Spretig rapport från livet
Jag trampade på en snigel på vägen hem. Jag känner mig så fruktansvärt hemsk när jag trampar på sniglar, men det var så mörkt och det var helt omöjligt att se någonting som låg på marken.
Förövrigt är pengar löjligt. Därför brukar jag göra mig av med dem så fort som möjligt. Tyvärr är det inte så svårt.
Om någon undrar varför jag helt plötsligt började skriva igår efter två veckor var det för att Marika hade vänligheten att göra reklam för denna ljuvliga blogg på Tal och Samtal -lektionen. Jag kände mig smått manad att göra första hjälpen på min stackars vanvårdade blogg.
En annan liten kuriositet är att Sara hade ett litet "moment of harmony" i förra veckan. Mitt i all stress och alla bitterheter stannar hon upp och tittar drömskt på ett lönnträd som färgats av hösten och utbrister lugnt: "Titta vilket fint träd!" Jag går långsamt baklänges, tittar på henne och undrar vad som hänt med henne och var den riktiga Sara är medan jag känner mig stressad och förväntansfull inför bokmässan som snart skulle få den äran att välkomna oss så fort det bara gick. (Så fort Sara tittat klart på trädet... (och vi ätit lunch..).
Nu sitter jag framför datorn i bara t-shirt och känner mig lite uggen. Det är mörkt i lägenheten och jag skall läsa lite i någon spännande bok. Kanske "Hur hänger det ihop?" av Strömqvist?
Tjodiloo!
Förövrigt är pengar löjligt. Därför brukar jag göra mig av med dem så fort som möjligt. Tyvärr är det inte så svårt.
Om någon undrar varför jag helt plötsligt började skriva igår efter två veckor var det för att Marika hade vänligheten att göra reklam för denna ljuvliga blogg på Tal och Samtal -lektionen. Jag kände mig smått manad att göra första hjälpen på min stackars vanvårdade blogg.
En annan liten kuriositet är att Sara hade ett litet "moment of harmony" i förra veckan. Mitt i all stress och alla bitterheter stannar hon upp och tittar drömskt på ett lönnträd som färgats av hösten och utbrister lugnt: "Titta vilket fint träd!" Jag går långsamt baklänges, tittar på henne och undrar vad som hänt med henne och var den riktiga Sara är medan jag känner mig stressad och förväntansfull inför bokmässan som snart skulle få den äran att välkomna oss så fort det bara gick. (Så fort Sara tittat klart på trädet... (och vi ätit lunch..).
Nu sitter jag framför datorn i bara t-shirt och känner mig lite uggen. Det är mörkt i lägenheten och jag skall läsa lite i någon spännande bok. Kanske "Hur hänger det ihop?" av Strömqvist?
Tjodiloo!
Kommentarer
Trackback