Amandien

Jag är väldigt säker på att jag kommer få IG på tentan jag har imorgon. I så fall är det första gången sedan jag hade matte B på gymnasiet som jag kommer ha ett IG. Förövrigt har jag inte haft några IG alls förutom i matte och i datorkunskapen på programmet Exell bland annat. På grund av denna brist på IG har jag nu fruktansvärd ångest då jag ser denna otrevliga IG-debut utanför det matte- och teknikrelaterade området.

Jag försöker lyssna på en massa rebelliska låtar som Wild one med Christopher Otcasek och So What? med Pink och undviker att titta till höger på soffan där det jag borde plugga på ligger. Jag har inte kunnat plugga alls idag. Nu väntar jag på läggdags, så jag har det att skylla på.

Jag försöker tänka på saker som betyder mer. The Story med Brandi Carlile hjälper till bra då. Jag kommer på mycket som betyder mer. Ta allt ifrån mig.

But these stories dont mean anything
when you've got no one to tell them to
well it's true, that i was made for you.

Även mer banala låtar hjälper fint. The locomotion med Littl Eva är helt fantastiskt bra att muntra upp sig med. Eller Bad romance med Lady Gaga.

Med sistnämndas fantastiska ord: Ra-ra, ah-a-a, ra-ma ra-ma-ma, ga-ga, oh-la-la...

Alla har väl hört hur folk (kanske någon av alla er en läsare är bland dem) klagar på att tågen jämt är försenade och att det aldrig är en trafiktabell som hålls et blablabla.. Jag kanske kan hålla med om att det inte är så bra om tågen är försenade lite för ofta, men det behöver inte vara dåligt. Tvärtom faktiskt.

När jag skulle åka hem från Stenungsund i förrgår visade det sig att tåget jag trodde hade gått en halvtimme tidigare i själva verket var en halvtimme sent. Jag anlände därför i perfekt tid för att bara kliva på tåget, slippa sitta på en kall bänk i en halvtimme (eller kanske mer) och få urinvägsinfektion och på köpet komma hem alvtimme tidigare ! ...och inte nog med det; eftersom tåget var över tjugo minuter sent skulle jag, rent hypotetiskt, kunna skriva till västtrafik och begära kompensation för att det var sent! Fantastiskt!

(Här försöker man alltså skriva en blogg på temat bitterhet över världens alla jävligheter samt allt annat också - och så händer det något bra... Hur stor är inte den besvikelsen då?)

Som du säkert har märkt, du (underliga) läsare som verkar komma tillbaks till min blogg endast för att upptäcka att jag inte skrivit något, är denna blogg tämligen död. Jag utreder för närvarande dess öde. Förmodligen läggs den ner för att aldrig återvändas till. Möjligen kommer det en ny, men kanske inte.

Mer info kommer om detta när beslut tagits i frågan.

Efter en sommar utan internet skulle det inte förvåna mig om till och med mitt allra trognaste fan, Saric, har gett upp angående min skamligt dåligt underhållna blogg. Jag har dock en fråga jag vill ropa ut i cyberspace: SARA, VAR ÄR DU? Jag kan inte få tag på dig.. Jag saknar dig. Nu har jag dock gjort ett desperat försök på facebook.

Jag funderar på att avliva min blogg. Den är ett så dåligt skick. Den blir nog aldrig densamma igen..

För att anknyta till mitt förra inlägg för en månad och en vecka sedan kan jag säga att jag fortfarande håller mig till min croissantmetod. Jag har inte ätit en enda croissant, utan endast hållit mig till choklad, chips, ostbågar, kokosbollar, glass, fryst dessertyoghurt med hallon och maränger, ost och kex, vin, hembakta kakor, kladdkaka och smågodis med mera. Jag rekommenderar verkligen croissantmetoden! Enkel att följa, enkel att komma ihåg. Värre är det däremot med att ringa alla kvällstidningar, men de har väl bantningsmetoder på lager så det räcker till år 2543.

Snart är den sista kursen på terminen slut. Det känns bra. Förutom att jag är ett klantass som skickade in min uppsats med en miljon gröna markeringar i, vilket säkerligen kommer roa mången trött student på opponeringen. Men den bjuder jag på.

Nu tänkte jag gå och duscha, vilket jag nog inte gjort på en två, tre dagar. När jag är hemma och skriver tenta etc. känner jag liksom inte någon motivation till att fixa till mig. Jag kallar det tentasunket. Man kan säga att det är lite av en tradition.

Haj!

När jag i fredags satt på tåget hem efter att av Anna blivit informerad om att det var just denna lektion som var inställd och hade valet att antingen vänta i tre och en halv timma på nästa lektion som vi egentligen inte behöver gå på, eller åka hem, kom jag på en bantningsmetod. Jag hade varit inne på pressbyrån innan jag gick till tåget på jakt efter något som inte var för onyttigt men som man ändå kan trösta sig med. Resultatet blev en criossant och en morotsjuice.

På tåget kom jag i alla fall på en ny bantningsmetod som jag skall skicka in till alla kvällstidningar jag vet; Croissantmetoden. Reglerna är enkla: ät inte croissanter.

Jag förljer metoden strikt. Från och med i fredags altså..

Det står bara om pengar och hur mycket eller lite pengar alla har och det skiter jag i. Jag tror jag behöver gå ut en sväng.

Hej svejs!

Jag lyssnar på Ryan Adams igen. Mest för jag jag för första kvällen på hela året är själv. Lite ensamhetsnostalgi. Nu när världens starkaste inte är hemma känns det verkligen att han tar upp en stor plats i mig. Det är skönt att veta. Även om jag för närvarande har så tråkigt som man över huvud taget kan ha.

Igår fick jag tre ("egentligen fyra") överraskningar när jag kom hem. M vet att jag hatar överraskningar eftersom jag har ett fruktansvärt dåligt tålamod kombinerat med en abnorm nyfikenhet. (Därför gör han överaskningar av allt, bland annat vad vi skall äta till middag etc). Men det var bra överraskningar, jag fick t. ex. de kläder jag tänkt på hela dagen för att jag inte hade råd med dem. Hurra!

Jag måste hitta något att förgarga mig över. Jag får gå in på Aftonbladets hemsida eller något, så jag lever upp till min status.

Tjong!

Som traditionen bjuder under tentaperioder skall jag citera allas vår Pär Lagerkvist:

Ångest, ångets är min arvedel
min strupes sår
mitt hjärtas skri i världen

...och med det sagt så vill jag säga att jag i alla fall inte är en regngud utan att jag vet om det, som Rob McKenna i Adams Adjöss, och tack för fisken. Han hatar regn över allt annat, men molnen dyrkar honom, vill följa honom och vattna honom så var han än är så regnar det.

Igår när jag åkte och handlade och just hade parkerat den fantastiska, mossgröna golfkombin jag körde på Kvantums parkering kom det en snorvalp som körde nedcabbat med sin glänsande röda peugeot. Han spelade Britney Spears högt och hade solglasögon på sig. Han var kanske 18 år. Jävla stekarjävel tänkte jag bara när han gick ur bilen och sög åt sig uppmärksamhet från de fyra, fem personer som tittade.

Gud, om det hade varit jag...

I förrgår natt drömde jag om en person som hade ett jättestort fiskstim runtomkring sig. Inatt drömde jag att ett jättestort akvarium på andra våningen av ett stort hus gick sönder och alla fiskar ramlade ner i havet. En överdimentionerad djävulsrocka slog i en betongkant och började darra/vibrera på ett obehagligt sätt innan den i slow motion studsade ner i vattnet.

I like fish. Like I fish?

Till Anonym: Jag givar the poor guy a break.. ibland. Jag ironiserade mest över situationen. Han är till och med för snäll mot mig ibland eftersom jag kan vara en riktig surjävel. ..vilket kan skina igenom här på bloggen ibland. Fast å andra sidan är det ganska trevligt att vara en surjävel ibland. Då nöjer man sig inte med allt.

Fredag!

Igår dammade jag hela mitt vardagsrum. Det är ganska litet, men det tog ändå lite mer än tre timmar. När jag dammar vill jag damma överallt. Annars känns det inte som att det är dammat. Idag skall jag ta sovrummet. Hellre det än att hitta på en frågeställning som inte är bra..

Igår gick jag och världens starkaste ut på en kvällspromenad. Som vädret såg ut var det självklart oundvikligt med ett snöbollskrig. Eftersom jag är the shit of snöbollskrig vann jag ända tills min oduglige motståndare förökte mula mig. Detta ledde nämligen till att han (av misstag) rev mig på kinden och jag blev förbannad som f*n. Nu har han världens sämsta samvete varje gång han ser mig i ansiktet eftersom det är ett rött märke där han rev mig. Det kan bli besvärligt för honom att förklara för mormor på söndag. ("Jo, jag skulle mula ert barnbarn men så...") Ibland är det gott att leva..


Auf Wiedersehen


Ps. Missa inte The Hills ikväll; Stefanie kanske väljer Lauren istället för Heidi och (sin bror) Spencer (som förövrigt är en idiot) som just blivit ihop igen efter att Heidi valde Spencer över karriären. Ds.

Det össnöar.
Bara sådär spontant.
Irriterande.
Snöjävel.

Det är lite kallt om fötterna. Och egentligen borde jag göra något konstruktivt av mitt tentaignorerande. Men nä. Sara är bra på det. Hon städade tydligen i sex timmar igår. Jag har inte städat sex timmar sammanlagt den här månaden. Micke har inte städat sammanlagt sex timmar i hela sitt liv. Men det gjorde Sara igår.

Jag borde dammsuga. Av någon outgrundlig anledning kommer det alltid nytt damm på golvet ett par dagar efter jag har dammsugit. Varför kan det inte bara stanna kvar i dammsugaren efter jag städat upp det?

Det ösdammar..

Det har varit en givande kväll. Ena halvan av kvällen har gått åt till att försöka stoppa in en socka i munnen på min pojkvän. Andra halvan har gått åt till att titta på tv och störa honom när han ser på en intervju med Alex Schulman. Nu när jag låter honom vara ligger han i min säng och gnyr över att jag inte bryr mig om honom. Hur kan män vara så krävande? Vad är det de vill egentligen?

När jag är klar med den där recentionen.. då lever jag i En bättre och lyckligare värld. Medan jag håller på med den är det, det inte. Något paradoxalt. (Avhandlingen heter En bättre och lyckligare värld. Det hade varit en bättre och lyckligare värld utan En bättre och lyckligare värld. For fucking fucks fucking sake.)

Tittar på den där söta bakteriearmén på reklamen. De är nästan lika söta som jag.

På min sekretär står det nu en stor kopp kallt kaffe från klockan tre och en stor kopp kallt med jordgubbsté från halv åtta. Varvar dem med lite bloggande och sneglande på reklamen. Idag zappar man inte mellan program utan mellan/från reklam. 
 
Are we human? ...or are we dancer? Är det det mest störande i världen eller är det det faktum att vissa människor går runt och säger äppelträd, äppelmos etc. istället för äppleträd och äpplemos etc.? ...det kan man fråga sig. Jag tror det skall vara min frågeställning på nästa tenta.

Något annat som är oförklarligt är att jag inte kan stava till recension. ...nu kan jag det, men annars skriver jag för det mesta recention. Med T alltså. För er som inte lade märke till det. Se på första raden...

Jorgubbsteét börjar ta slut. Vad skall jag göra?

(Förslagen på frågeställningar verkar vara en osinlig ström...)

Jag har redan tröstätit fem After Eight, ett gäng saltpastiller och ett fjärdedels paket med ostbollar. Detta är för deprimerande. Dessutom är mina pengar slut.

Igår när jag skulle gå och inhandla något att dricka på morgonen släpade jag alla mina saker till en stol och la dem i en oorganiserad hög på den. Sedan knödde jag mig genom djungeln av stolar och bord tills jag kunde svänga helt om och ta mig an kön. En sur min från en student med runt utseende fick mig att undra vad han hade för problem med livet, men det var inget jag fördjupade mig i ytterligare.

När jag gått tillbaks och satt mig med dem andra (och gett upp det milslånga köandet) kommet den runda studenten fram till mig. Uppenbarligen var det jag som var hans problem med livet.

- Excuse me.. but when you push someones table I expect you to say you're sorry.

Jaha.. tänkte jag och var ytterst förvirrad. Jag sa att jag var ledsen och att jag inte märkte det, men han ville ha en ursäkt ändå (igen). Jag fattade ingenting och sedan gick han. Han fick mig att känna mig som en idiot. Han var en idiot.

Åter till tentan.

Ps. Min pojkvän fick så tråkigt när jag sitter och.. "skriver på tentan" att han just i detta nu städar mitt badrum. Är jag en dålig flickvän? Ds.

Jag verkar mot alla odds ha varit efterlängtad. Tre kommentarer låg och väntade när jag kom in på översiktssidan. Det var mycket trevligt. Denna trevliga känsla gör att jag istället för att kritisera en avhandling sitter här och skriver några meningslösa ord som tack.

Anna skriver som följer: men så ska du inte skriva! Det är ju självklart så att skolan har tagit upp all din tid! Inte kan du vara lat? ;) Du pratar om henne som hellre äter en en månad gammal, överisad matlåda med för torrt ris hellre än åker ned till affären och skaffar vettig mat. Med henne som låter skåpdörrarna i köket stå öppna för att slippa öppna dem när hon behöver något. Med henne som diskar en gång i veckan. Om inte jag hade haft något att göra skulle jag vara av det slaget som måste sågas ut och forslas bort med truck på grund av tyngden.

...men om du inte tror att jag kan vara lat så gör det inget.

Jaha. Nu är det på tiden. I två månader har ni fått vänta på ett nytt, intelligent inlägg från Amandien. Sara kommer bli överraskad när hon tittar in nästa gång. Mitt tålmodiga fan.

Vad är anledningen till att inget skrivits? Tyvärr är det så att jag är sorgligt lat. Mer preciserat innebär detta att jag gärna velat skriva men inte orkat eftersom jag inte orkat kämpa fram några ord. Jag hade en del att göra efter jul och nyår. Dessutom har jag hittat en som är väldigt bra att ta upp min tid. Han heter världens starkaste och är precis vad han heter. Ungefär iallafall.

I förmiddags när jag var ute med min skurkhund Harry såg jag att videungen börjar komma fram. Det betyder att det snart är sommar, för våren märker man ju aldrig att den kommit förrän sommarlovet kommit och våren är slut. Men fin var den. Det vet man, för det är den varje år. Då kan man titta på fina träd. Med Sara då såklart.

So long! (...and thanks for all the fish)

Ångest, ångest är min arvedel
min strupes sår
mitt hjärtas skri i världen

Jag har fyra hemtentor att färdigställa på mindre än två veckor. Och jag har annat att göra än att bara skriva tenta.. Skolan verkar inte fatta att man har ett liv utanför den också. Dumhuven. Jag har suttit och läst Dante för att se om huvudpersonen i Divina Commedia (dvs Dante själv) är rund eller statisk eller platt eller dynamisk. Det är intressant att när man måste skriva tenta på så kort tid får man impulser att göra sånt som man absolut inte har lust med att göra annars, men som verkar vara himmelriket när man sitter och pinar sig med plugg. Bland kandidaterna finns till exempel att diska den oändligt stora disken i köket eller att tvätta fönstren trots vintern.

Min iPod verkar i alla fall vilja trösta mig. Den spelar "Det skall va gôtt å leva" med Galenskaparna och "Det ordnar sig" med Timbuktu. Fantastiskt med dagens elektronik. Undrar om andra personers iPodar gör så också..?

Förövrigt är det tretton minusgrader ute.. Jag bara säger... att om jag hade velat ha tretton grader kallt ute, så hade jag bott i Norrland - inte på Västkusten. Men det verkar ju inte vädret fatta. Fast om sjöarna fryser kan man ju åka skridskor. Men det har ju inte jag någon glädje av ändå eftersom jag måste sitta inne och skriva mig till döds.

Det skall va gôtt å leva
annars kan det kvitta...?