Spretig rapport från livet

Jag trampade på en snigel på vägen hem. Jag känner mig så fruktansvärt hemsk när jag trampar på sniglar, men det var så mörkt och det var helt omöjligt att se någonting som låg på marken.

Förövrigt är pengar löjligt. Därför brukar jag göra mig av med dem så fort som möjligt. Tyvärr är det inte så svårt.

Om någon undrar varför jag helt plötsligt började skriva igår efter två veckor var det för att Marika hade vänligheten att göra reklam för denna ljuvliga blogg på Tal och Samtal -lektionen. Jag kände mig smått manad att göra första hjälpen på min stackars vanvårdade blogg.

En annan liten kuriositet är att Sara hade ett litet "moment of harmony" i förra veckan. Mitt i all stress och alla bitterheter stannar hon upp och tittar drömskt på ett lönnträd som färgats av hösten och utbrister lugnt: "Titta vilket fint träd!" Jag går långsamt baklänges, tittar på henne och undrar vad som hänt med henne och var den riktiga Sara är medan jag känner mig stressad och förväntansfull inför bokmässan som snart skulle få den äran att välkomna oss så fort det bara gick. (Så fort Sara tittat klart på trädet... (och vi ätit lunch..).

Nu sitter jag framför datorn i bara t-shirt och känner mig lite uggen. Det är mörkt i lägenheten och jag skall läsa lite i någon spännande bok. Kanske "Hur hänger det ihop?" av Strömqvist?

Tjodiloo!

En till!

Livet är en dans
Pengar är musik
som man måste dansa till
om man vill bli rik.
Livet är en fest
Pengar är kolik
som man måste lida av
om man vill bli rik.


Livet är ett hav
Pengar är en vik
som man måste bada i
om man vill bli rik.
Livet är en buss
Pengar är trafik
som man måste fastna i
om man vill bli rik.


Om, om, om, om, om,
om man vill bli rik.
Om, om, om, om, om,
om man vill bli rik.
Om, om, om, om, om,
om man vill, om man vill
om man vill bli rik.


Nyhetsuppläsare:

Livet är ett krig
Pengar är panik
som man måste drabbas av
om man vill bli rik.
Livet är en fars
Pengar är komik
som man måste skratta åt
om man vill bli rik.


Livet är ett skratt
Pengar är ett skrik
som man måste höra jämt
om man vill bli rik.
Livet är en dans
Pengar är musik
som man måste dansa till
om man vill bli rik.


Om, om, om, om, om,
om man vill bli rik.... etc.

C.E.


Kväll

Jag vet inte varför, men jag var full i skratt när jag gick hem från bussen. Vid ett tillfälle gav jag ifrån min ett halvhögt "Hmmh!" när jag såg en bil som bogserades. Det var egentligen inte roligt alls. Däremot tyckte tjejen som gick bakom mig att det var ett lite konstigt utrop.

Jag ser just nu på Grisen i Säcken för att jag tänkte att det är ju trevligt när man äter och skall diska. Men jag fastnade visst här istället. Stapeldiagram:

Tore:
Denna sorts illustrationer av statistiskt material är mycket vanlig i vår aftonpress.

Ture:
Vill man till exempel visa en tillbakagång för Ingvar Carlsson enligt SIFO:s mätprocess.

Sture:
Kan man visa antingen en mindre Ingvar Carlsson eller också en som inget huvud har.

Tore:
Och då inser var och en att fördelaktigast för Carlsson är om han får ha sitt huvud kvar.

Ture:
Därför kanske ni som köper Aftonbladet tyckt att Ingvar Carlsson bantat ner sig mot förut.

Alla tre:
Medan ni som köpt Expressen nästan glömt hur Ingvar Carlsson överhuvudtaget nu ser ut.

Nu skall jag ta tag i disken! Hurra! Jag fick i alla fall gjort en vettig sak idag. Mejlade VFU-handledaren.


Crocodilen

Jag har inte skrivit på tusen, tusen år. Men det gör inget, för jag har sett på Crocodile Dundee.

Richard Mason
: New York City, Mr. Dundee. Home to seven million people.
Michael J. "Crocodile" Dundee: That's incredible. Imagine seven million people all wanting to live together. Yeah, New York must be the friendliest place on earth.

Meddelande från Amandien

Vissa är oroliga över artificiell intelligens.

Jag anser att vi bör vara mer oroade för de intelligenta enzymerna i Vanish tvättmedel.

De finns redan.

Två veckors observation => två spännande ämnen

Jag har denna kväll, efter nästan två veckors observation av världen, två spännande ämnen att diskutera: det första gäller det fenomen som uppstår när man skall in på en toalett precis efter någon har varit där och det leende de ger en när de "överlämnar" dörren. Det andra gäller duvor som pickade på spårvagnsrälsen vid drottningtorget/centralstationen när jag skulle till skolan igår.

Det är en mils kö in på tjejtoan och man har stått och väntat i ungefär ett år på att en toa skall bli ledig. Varför ger den föregående användaren av toaletten ett ursäktande leende till den kommande användaren? Vad betyder det? "Ursäkta att jag använde toan för jag var kissnödig."? Det ser hur som helst ut som att det var pinsamt att komma ut därifrån. Min personliga åsikt är att det är ganska normalt att vara kissig. Jag är kissig hela tiden. Kanske inte hela tiden, men ofta. Åtminstone efter jag har druckit. Och det är ju många andra också. De flesta faktiskt. Om man inte kan göra sig av med överbliven vätska på annat sätt, men detta tror jag är ganska ovanligt och därmed mer passande för ett "ursäkta jag är kissig" -leende.

Gällande nämnda duvor var de dumma i huvudet och de dog inte så länge jag såg på.