Amandien

Jag lyssnar på Ryan Adams igen. Mest för jag jag för första kvällen på hela året är själv. Lite ensamhetsnostalgi. Nu när världens starkaste inte är hemma känns det verkligen att han tar upp en stor plats i mig. Det är skönt att veta. Även om jag för närvarande har så tråkigt som man över huvud taget kan ha.

Igår fick jag tre ("egentligen fyra") överraskningar när jag kom hem. M vet att jag hatar överraskningar eftersom jag har ett fruktansvärt dåligt tålamod kombinerat med en abnorm nyfikenhet. (Därför gör han överaskningar av allt, bland annat vad vi skall äta till middag etc). Men det var bra överraskningar, jag fick t. ex. de kläder jag tänkt på hela dagen för att jag inte hade råd med dem. Hurra!

Jag måste hitta något att förgarga mig över. Jag får gå in på Aftonbladets hemsida eller något, så jag lever upp till min status.

Tjong!