Att nästan bränna upp sitt hem och förgifta sig själv. Inom tjugo minuter.

Jag höll just på att bränna upp mitt hem genom att koka vatten så länge att min Visslande Johanna blev tom och färgen började brännas upp. Efter att jag för andra gången lagt märke till en konstig, lätt kvävande lukt som kom krypande insåg jag att jag för en stund sedan kokat te.. min Visslande Johanna var svart längst ned.

Nu håller jag istället på att förgifta mig själv genom att andas in denna färgångefyllda luft (har inget val). Känner mig något mer trögtänkt än vanligt.

A

Tåg med motorsåg..

Det är inte roligt att åka tåg när man efter halva vägen får sin vagn översvämmad av förväntansfulla dagisbarn som är precis överallt hela tiden på samma gång som man är sjuk och alvedondrogad.

Det är ännu mindre roligt när man byter vagn och man inser att det där finns en man fem meter bort som som snarkar högre än en motorsåg och man inte orkar flytta sig en gång till. När det dessutom går på två stycken av det slag som lyssnar på techno på högsta volym på sina mp3-spelare på nästa station vet man inte riktigt vart man skall ta vägen.

Frågor utan svar..?

När man jobbar extra i kassan på ett billighetsvaruhus får man ibland frågor man helst inte vill svara på.

En del är nästan pinsamt puckade: "Du sitter i kassan ja?" Vad skall jag svara då om jag sitter på stolen bakom rullbandet? "Nej..?"

Andra förstår man sig inte på. Följande konversation ägde rum i kassa tre i somras:

- Har ni fotskrapor?
- Ja. De finns borta på hygienavdelningen.
- Hygienavdelningen?
- Ja, bland nagelklippare och duschsvampar och sådant.
- Jaha? Fotskrapor?
- Ja....?
- Det var ett konstigt ställe...

Det visade sig senare att det den lilla tanten menade var dörrmattor som man torkar av skorna på. Inte fotfilar(/-skrapor), som jag trodde var fallet.

Hjälp..?

Friskt!

Nu har jag stängt av mina element igen. Tydligen är det bara två saker man kan välja på; kvavt som i en plastpåse, men varmt, eller kallt som i Arktis, men det finns luft.

Men: det är aldrig kallt, det är friskt.

Påslakan

Om du skall skaka ut ditt täcke i ett nytt påslakan känner du kanske att det är ganska tråkigt och krångligt? Särskilt när ditt påslakan är ett sådant som inte har de där praktiska hålen längst in så man kan dra i hörnen på täcket när det är inne i påslakanet? Då har jag den perfekta metoden för dig, uppfunnen idag.

Knö i täcket i påslakanet så fort som bara är möjligt och lägg hörnen rätt i den ände du petade in täcket i. Håll hårt i dessa hörn och släng allt bakom ryggen fortfarande hållandes i hörnen (om du släpper har du ju bara åstakommit en hög av trssligt påslakan och täcke...) och hoppa och skaka på täcket. Perfekt resultat varje gång!

/ Amandiens husmorstips

Ändrade planer

Om person 1 bestämmer med person 2 att de skall ses tid A och se på film på kvällen bestämmer inte person 2 med person 3 att de skall spela spel tid A:a istället med ursäkten "Men hade inte du valt person X och Y istället för mig [=person 2] då?"

Har man bestämt något med någon gäller det tills man ställer in. Man skiter inte bara i det och säger till på tid A att det är "ändrade planer" och att man skall till person 3. När jag är ensam känns det som att jag är ensam dygnet runt. När någon gör så blir det två ensamma dygn på samma gång. Fy fan.

Person 2 är ett rövhål. Må världens alla pissmyror hemsöka hans genitalier.

Ursäkta röran - jag städar.

Hur kommer det sig att det varje gång man får för sig att det skall bli rent hemma blir stökigare och stökigare ju mer man städar? Dammet försvinner ju när jag dammar, men det blir fler saker än det var innan liggandes omkring. Jag undrar vart alla de där sakerna kommer ifrån egentligen. De syns ju inte när man inte städar, men helt plötsligt när dammtrasan dyker fram materialiseras de ur luften och ligger lite här och var.

Någon borde skriva om fysikens lagar.

Halvt knästående

I morse satt jag bredvid en kille som läste metro hela vägen från Ljungskile till Göteborg. Jag bara frågar; hur mycket finns det att läsa i den där tidningen? Det är ju bara reklam och horoskop.

Innan jag kom till bussen höll jag på att slå halvt ihjäl mig sjuttioelva gånger för att det var så halt. Så klart att jag tar mina röda stövlar med den plattaste, hårdaste sulan en sådan här dag. När jag gick ut från porten gjorde jag en snygg glidning, halvt knästående och avslutade med startpositionen i 100-meterslopp ovanpå min välpackade väska. Jag såg lite ut som Sasha Cohen på OS faktiskt.

I Göteborg fick jag en blomma av Sara. Hon är lite tokig.

Fredag är ändå den dagen som känns bäst...

Mina två väckarklockor tickar enträget bakom mig i hyllan. De påminner mig om att jag borde damma lägenheten innan dammet lägger dig i drivor så jag inte kommer ur lägenheten. Det kanske inte är så illa, men det känns så.

När jag kommer hem imorgon är det fredag. Då kommer jag att sätta mig hemma.. framför datorn kanske. Ingen är väl inne på msn då.. men det är jag. Min klass sitter i sina respektive soffor med sina kärlekar. Jag sitter med msn och lyssnar på Ryan Adams. ..eller kanske Coldplay. Kanske skall jag plugga..? Eller läsa ut Vindar från Arktis. Det kanske går någon bra dokumentär..? ...eller så kan jag läsa på om det grekiska dramat, som jag skall ha lektion om på praktiken. Damma kan jag ju göra också. Det behöver jag ju. ...och diska. Torka ut skåpen är något som man borde göra också.

Eller så sätter jag mig bara framför tv:n och tar ett glas vin, som jag brukar göra när jag är ensam på helgen. På lördag skall jag ju jobba.

Jag längtar till sommaren.. Då är det i alla fall varmt utanpå kroppen.

Till

Du är en lodrät ström rakt igenom mig
Vågornas brusande skvalp på en sommarstrand
på en ö
dit vi tagit oss
med en grön plasteka

Du känns som solen när man stigit upp ur havet
och vattendropparna börjar torka på huden
och värmen sprider sig i ansiktet
från ögonlocken
så jag ryser
för allting är värme

Du känns som den platsen inuti mig
Som en mjuk, flytande ström
Och så kysser du mig ovanför nyckelbenet,
precis där halsen börjar,
och jag kysser dig i håret.

Vi smakar som havsens strömmar.

Kerstin Thorvall

Jag hatar att vänta. Om man lägger till "utan att veta" så blir det ännu värre. Detta tillstånd råder i mig nu. Försöker laga mat och tänka på annat, men det är inte så lätt. Men maten verkar bli ganska lyckad...

Det är rätt mörkt här hemma. Det är som att mörker strömmar in genom fönstret och lägger sig som en dimma i alla rum. Jag kommer att tänka på Kerstin Thorvalls dikt.. Dansvisa heter den..

En liten låt om hösten
Tjosan, vad det var livat om hösten!
Vinet är rött
skogen är gul
jorden är svart.
Sitt i den gula skogen
på den svarta jorden
och drick av det röda vinet
innan du fryser ihjäl.
Tjohej!

Det är Kerstin Thorvall som ligger bakom den bittra tonen som rådde här i bloggen för ett tag sedan. Hon var min inspirationskälla. Men hon börjar blekna bort lite, så för det mesta blir det sådana här stackars-mig-det-är-så-mörkt-håll-om-mig-jag-dör-inlägg nu mera. Om det ens blir något. Dessutom är det en del att göra i skolan, så jag tror inte att jag har tid. Jag har också fått reda på hur många läsare min syster har, vilket gör att jag undrar varför jag skriver egentligen.

innan jag fryser ihjäl.
Tjohej!

En dikt om tillvaron

Här sitter jag och skriver tenta
och världen går under
och jag äter godisar
som om man äter tre
innehåller 63 kcal.

Uttalanden om kärlek

Kärlek är en ständig källa till bitterheter. Höstträd är fina när himlen är klar. "Att mackor inte är mat. Och kärlek inte är hat, det är för stunden vad jag vet om mackor och kärlek". (Johan Herman Wessel) Han på banken är snygg. Sara och Leo är en ständig källa till bitterheter. Alla som är kära kan väl hålla sig inomhus? Döden.

Det är precis som i Bridget Jones´ dagbok; mina icke singelvänner (aka självgoda gifta par) frågar mig ordagrant: "Hur går det med kärleken då?" ("Därför att jag inte vill bli som du, din feta, tråkiga, välbärgade mjölkkossa, borde jag ha sagt, eller: Därför att om jag var tvungen att laga middag åt Cosmo och lägga mig i samma säng som han en enda gång, för att inte tala om varenda kväll, så skulle jag slita huvudet av mig och äta upp det, eller: Du förstår, Woney, innanför kläderna är jag faktiskt fjällig över hela kroppen." s. 46)

Kärleken är som en häst: den har fyra ben med hovar, lång, hårig svans, den gnäggar, äter gräs och om man skrämmer den försvinner den med ett litet poff i ett ljusrosa glittrigt rökmoln.

Jag skimrar.

Puss

Spretig rapport från livet

Jag trampade på en snigel på vägen hem. Jag känner mig så fruktansvärt hemsk när jag trampar på sniglar, men det var så mörkt och det var helt omöjligt att se någonting som låg på marken.

Förövrigt är pengar löjligt. Därför brukar jag göra mig av med dem så fort som möjligt. Tyvärr är det inte så svårt.

Om någon undrar varför jag helt plötsligt började skriva igår efter två veckor var det för att Marika hade vänligheten att göra reklam för denna ljuvliga blogg på Tal och Samtal -lektionen. Jag kände mig smått manad att göra första hjälpen på min stackars vanvårdade blogg.

En annan liten kuriositet är att Sara hade ett litet "moment of harmony" i förra veckan. Mitt i all stress och alla bitterheter stannar hon upp och tittar drömskt på ett lönnträd som färgats av hösten och utbrister lugnt: "Titta vilket fint träd!" Jag går långsamt baklänges, tittar på henne och undrar vad som hänt med henne och var den riktiga Sara är medan jag känner mig stressad och förväntansfull inför bokmässan som snart skulle få den äran att välkomna oss så fort det bara gick. (Så fort Sara tittat klart på trädet... (och vi ätit lunch..).

Nu sitter jag framför datorn i bara t-shirt och känner mig lite uggen. Det är mörkt i lägenheten och jag skall läsa lite i någon spännande bok. Kanske "Hur hänger det ihop?" av Strömqvist?

Tjodiloo!

En till!

Livet är en dans
Pengar är musik
som man måste dansa till
om man vill bli rik.
Livet är en fest
Pengar är kolik
som man måste lida av
om man vill bli rik.


Livet är ett hav
Pengar är en vik
som man måste bada i
om man vill bli rik.
Livet är en buss
Pengar är trafik
som man måste fastna i
om man vill bli rik.


Om, om, om, om, om,
om man vill bli rik.
Om, om, om, om, om,
om man vill bli rik.
Om, om, om, om, om,
om man vill, om man vill
om man vill bli rik.


Nyhetsuppläsare:

Livet är ett krig
Pengar är panik
som man måste drabbas av
om man vill bli rik.
Livet är en fars
Pengar är komik
som man måste skratta åt
om man vill bli rik.


Livet är ett skratt
Pengar är ett skrik
som man måste höra jämt
om man vill bli rik.
Livet är en dans
Pengar är musik
som man måste dansa till
om man vill bli rik.


Om, om, om, om, om,
om man vill bli rik.... etc.

C.E.


Kväll

Jag vet inte varför, men jag var full i skratt när jag gick hem från bussen. Vid ett tillfälle gav jag ifrån min ett halvhögt "Hmmh!" när jag såg en bil som bogserades. Det var egentligen inte roligt alls. Däremot tyckte tjejen som gick bakom mig att det var ett lite konstigt utrop.

Jag ser just nu på Grisen i Säcken för att jag tänkte att det är ju trevligt när man äter och skall diska. Men jag fastnade visst här istället. Stapeldiagram:

Tore:
Denna sorts illustrationer av statistiskt material är mycket vanlig i vår aftonpress.

Ture:
Vill man till exempel visa en tillbakagång för Ingvar Carlsson enligt SIFO:s mätprocess.

Sture:
Kan man visa antingen en mindre Ingvar Carlsson eller också en som inget huvud har.

Tore:
Och då inser var och en att fördelaktigast för Carlsson är om han får ha sitt huvud kvar.

Ture:
Därför kanske ni som köper Aftonbladet tyckt att Ingvar Carlsson bantat ner sig mot förut.

Alla tre:
Medan ni som köpt Expressen nästan glömt hur Ingvar Carlsson överhuvudtaget nu ser ut.

Nu skall jag ta tag i disken! Hurra! Jag fick i alla fall gjort en vettig sak idag. Mejlade VFU-handledaren.


Crocodilen

Jag har inte skrivit på tusen, tusen år. Men det gör inget, för jag har sett på Crocodile Dundee.

Richard Mason
: New York City, Mr. Dundee. Home to seven million people.
Michael J. "Crocodile" Dundee: That's incredible. Imagine seven million people all wanting to live together. Yeah, New York must be the friendliest place on earth.

Meddelande från Amandien

Vissa är oroliga över artificiell intelligens.

Jag anser att vi bör vara mer oroade för de intelligenta enzymerna i Vanish tvättmedel.

De finns redan.

Två veckors observation => två spännande ämnen

Jag har denna kväll, efter nästan två veckors observation av världen, två spännande ämnen att diskutera: det första gäller det fenomen som uppstår när man skall in på en toalett precis efter någon har varit där och det leende de ger en när de "överlämnar" dörren. Det andra gäller duvor som pickade på spårvagnsrälsen vid drottningtorget/centralstationen när jag skulle till skolan igår.

Det är en mils kö in på tjejtoan och man har stått och väntat i ungefär ett år på att en toa skall bli ledig. Varför ger den föregående användaren av toaletten ett ursäktande leende till den kommande användaren? Vad betyder det? "Ursäkta att jag använde toan för jag var kissnödig."? Det ser hur som helst ut som att det var pinsamt att komma ut därifrån. Min personliga åsikt är att det är ganska normalt att vara kissig. Jag är kissig hela tiden. Kanske inte hela tiden, men ofta. Åtminstone efter jag har druckit. Och det är ju många andra också. De flesta faktiskt. Om man inte kan göra sig av med överbliven vätska på annat sätt, men detta tror jag är ganska ovanligt och därmed mer passande för ett "ursäkta jag är kissig" -leende.

Gällande nämnda duvor var de dumma i huvudet och de dog inte så länge jag såg på.

Intryck i stunden

Vart skall jag göra av min kreativitet? Jag har fastnat vid datorn!! NEJ! Hallå? Någon där ute? Jag måste härifrån. Jag vill vara kreativ. Måla något. Organisera något. Skriva något.

Jag lyssnar på "Jag hade en gång en båt". Jag grät av den första gången jag hörde den. För tolv år sedan.. jag var åtta år. Nu blev det en pojkbandsballad.. ehum. Jag ser dem framför mig; håller sig för hjärtat med ena handen, tittar lidelsefullt in i kameran med ihoprynkade ögonbryn, sträcker ut andra handen, öppen som att vi i soffan skall ta den i vår. Döda mig...

Det var en bra eftermiddag och kväll. Fika med girlsen och mr H.

Nu måste det ske. Jag lämnar datorn.

Adieu


Tidigare inlägg Nyare inlägg