Amandien

Jag är väldigt säker på att jag kommer få IG på tentan jag har imorgon. I så fall är det första gången sedan jag hade matte B på gymnasiet som jag kommer ha ett IG. Förövrigt har jag inte haft några IG alls förutom i matte och i datorkunskapen på programmet Exell bland annat. På grund av denna brist på IG har jag nu fruktansvärd ångest då jag ser denna otrevliga IG-debut utanför det matte- och teknikrelaterade området.

Jag försöker lyssna på en massa rebelliska låtar som Wild one med Christopher Otcasek och So What? med Pink och undviker att titta till höger på soffan där det jag borde plugga på ligger. Jag har inte kunnat plugga alls idag. Nu väntar jag på läggdags, så jag har det att skylla på.

Jag försöker tänka på saker som betyder mer. The Story med Brandi Carlile hjälper till bra då. Jag kommer på mycket som betyder mer. Ta allt ifrån mig.

But these stories dont mean anything
when you've got no one to tell them to
well it's true, that i was made for you.

Även mer banala låtar hjälper fint. The locomotion med Littl Eva är helt fantastiskt bra att muntra upp sig med. Eller Bad romance med Lady Gaga.

Med sistnämndas fantastiska ord: Ra-ra, ah-a-a, ra-ma ra-ma-ma, ga-ga, oh-la-la...

Alla har väl hört hur folk (kanske någon av alla er en läsare är bland dem) klagar på att tågen jämt är försenade och att det aldrig är en trafiktabell som hålls et blablabla.. Jag kanske kan hålla med om att det inte är så bra om tågen är försenade lite för ofta, men det behöver inte vara dåligt. Tvärtom faktiskt.

När jag skulle åka hem från Stenungsund i förrgår visade det sig att tåget jag trodde hade gått en halvtimme tidigare i själva verket var en halvtimme sent. Jag anlände därför i perfekt tid för att bara kliva på tåget, slippa sitta på en kall bänk i en halvtimme (eller kanske mer) och få urinvägsinfektion och på köpet komma hem alvtimme tidigare ! ...och inte nog med det; eftersom tåget var över tjugo minuter sent skulle jag, rent hypotetiskt, kunna skriva till västtrafik och begära kompensation för att det var sent! Fantastiskt!

(Här försöker man alltså skriva en blogg på temat bitterhet över världens alla jävligheter samt allt annat också - och så händer det något bra... Hur stor är inte den besvikelsen då?)

På grund av Saras förargelse över samt protest mot mitt senaste inläggs eventuella beslut har jag avgjort att säkrast är att skapa åtminstone ett inlägg till innan jag fixar en ny blogg och gör mig av med denna.

I den här världen är en mobiltelefon omodern samma dag som den släpps. Televisionsapparaterna är tunna som gipsskivor och är snart så lätta att de kan limmas fast på väggen med ett limstift. Datorena har förvandlats till resemaskiner i vilka man kan ta sig vart som helst i världen bara genom att gå in på Google. Internet går inte att mäta i storlek, det är ändlöst. Till och med gräsklipparna har börjat tänka själva: de klipper din gräsmatta tills batteriet tar slut och då åker de och laddar sig av sig själva. himla käckt!

Tekniken går onekligen infernaliskt fort fram och verkar inte missa den mest osynliga manick eller företeelse. Tror de flesta.

Text tv är jämförbart med de första datorspelen. de jag tänker på främst är bland annat Pacman och Ping-pong. Ledorden är tråkigt, primitivt och händelselöst.

Jag skulle bara vilja ställa en förtvivlad fråga: varför finns text-tv kvar i samma version som då det skapades för femhundra år sedan (om nu ens Gustav Vasa tyckte det var modernt)? Anmärkningsvärt är att den uppdateras med ny info varje dag utan att någon märker av dess barbariska design. Vi har ju digital-tv! Vad är det för någon värld som tycker att "Ja! Jag vet! Vi utvecklar en självgående gräsklippare som kanske tre procent av befolkningen med större trädgård köper och skiter i att utveckla något så trivialt som text-tv." Nämnda värld verkar liksom prioritera sådant som ingen använder, men som är coolt, framför sådant folk använder och som inte är coolt utan vardagligt. Varför är det inte coolt? För att det inte har snyggats till sedan Sid Vicious knarkade ihjäl sig och Margaret Thatcher blev premiärminister!

Jag säger bara det: utvecklas det inte - ta bort det. Jag orkar inte se skiten.

Som du säkert har märkt, du (underliga) läsare som verkar komma tillbaks till min blogg endast för att upptäcka att jag inte skrivit något, är denna blogg tämligen död. Jag utreder för närvarande dess öde. Förmodligen läggs den ner för att aldrig återvändas till. Möjligen kommer det en ny, men kanske inte.

Mer info kommer om detta när beslut tagits i frågan.

Efter en sommar utan internet skulle det inte förvåna mig om till och med mitt allra trognaste fan, Saric, har gett upp angående min skamligt dåligt underhållna blogg. Jag har dock en fråga jag vill ropa ut i cyberspace: SARA, VAR ÄR DU? Jag kan inte få tag på dig.. Jag saknar dig. Nu har jag dock gjort ett desperat försök på facebook.

Jag funderar på att avliva min blogg. Den är ett så dåligt skick. Den blir nog aldrig densamma igen..

För att anknyta till mitt förra inlägg för en månad och en vecka sedan kan jag säga att jag fortfarande håller mig till min croissantmetod. Jag har inte ätit en enda croissant, utan endast hållit mig till choklad, chips, ostbågar, kokosbollar, glass, fryst dessertyoghurt med hallon och maränger, ost och kex, vin, hembakta kakor, kladdkaka och smågodis med mera. Jag rekommenderar verkligen croissantmetoden! Enkel att följa, enkel att komma ihåg. Värre är det däremot med att ringa alla kvällstidningar, men de har väl bantningsmetoder på lager så det räcker till år 2543.

Snart är den sista kursen på terminen slut. Det känns bra. Förutom att jag är ett klantass som skickade in min uppsats med en miljon gröna markeringar i, vilket säkerligen kommer roa mången trött student på opponeringen. Men den bjuder jag på.

Nu tänkte jag gå och duscha, vilket jag nog inte gjort på en två, tre dagar. När jag är hemma och skriver tenta etc. känner jag liksom inte någon motivation till att fixa till mig. Jag kallar det tentasunket. Man kan säga att det är lite av en tradition.

Haj!

När jag i fredags satt på tåget hem efter att av Anna blivit informerad om att det var just denna lektion som var inställd och hade valet att antingen vänta i tre och en halv timma på nästa lektion som vi egentligen inte behöver gå på, eller åka hem, kom jag på en bantningsmetod. Jag hade varit inne på pressbyrån innan jag gick till tåget på jakt efter något som inte var för onyttigt men som man ändå kan trösta sig med. Resultatet blev en criossant och en morotsjuice.

På tåget kom jag i alla fall på en ny bantningsmetod som jag skall skicka in till alla kvällstidningar jag vet; Croissantmetoden. Reglerna är enkla: ät inte croissanter.

Jag förljer metoden strikt. Från och med i fredags altså..

Det står bara om pengar och hur mycket eller lite pengar alla har och det skiter jag i. Jag tror jag behöver gå ut en sväng.

Hej svejs!

Jag lyssnar på Ryan Adams igen. Mest för jag jag för första kvällen på hela året är själv. Lite ensamhetsnostalgi. Nu när världens starkaste inte är hemma känns det verkligen att han tar upp en stor plats i mig. Det är skönt att veta. Även om jag för närvarande har så tråkigt som man över huvud taget kan ha.

Igår fick jag tre ("egentligen fyra") överraskningar när jag kom hem. M vet att jag hatar överraskningar eftersom jag har ett fruktansvärt dåligt tålamod kombinerat med en abnorm nyfikenhet. (Därför gör han överaskningar av allt, bland annat vad vi skall äta till middag etc). Men det var bra överraskningar, jag fick t. ex. de kläder jag tänkt på hela dagen för att jag inte hade råd med dem. Hurra!

Jag måste hitta något att förgarga mig över. Jag får gå in på Aftonbladets hemsida eller något, så jag lever upp till min status.

Tjong!

Den här låten är till Sara. Fast mer till mig för det är nog jag som behöver den nu.

En dag var jag på turné,
gjorde ingen stor succé.
Efteråt en arrangör
klappa' mej på axeln, -Östen, sa han, vad du gör:

Du borde köpa dej en tyrolerhatt
bara därför att
locka fram ett skratt.
Du borde köpa dej en tyrolerhatt
för att få det lite glatt.

Vi behöver alla le,
färger gör oss gladare.
Varje gång jag får min skatt,
tänker jag när dom min sista tolvskilling har ta'tt:

Dom borde köpa sej en tyrolerhatt...

Världen styrs av kloka män,
ändå är den konstig än.
Bättre kan det bli den dag
alla statsmän kastar loss och slappnar av ett slag.

Dom borde köpa sej en tyrolerhatt...

Själv så blir du en dag sur,
då är det din egen tur.
Därför ska du va' beredd,
och med riktigt glada prylar rikligt va' försedd.

Du borde köpa dej en tyrolerhatt...

Som traditionen bjuder under tentaperioder skall jag citera allas vår Pär Lagerkvist:

Ångest, ångets är min arvedel
min strupes sår
mitt hjärtas skri i världen

...och med det sagt så vill jag säga att jag i alla fall inte är en regngud utan att jag vet om det, som Rob McKenna i Adams Adjöss, och tack för fisken. Han hatar regn över allt annat, men molnen dyrkar honom, vill följa honom och vattna honom så var han än är så regnar det.

Igår när jag åkte och handlade och just hade parkerat den fantastiska, mossgröna golfkombin jag körde på Kvantums parkering kom det en snorvalp som körde nedcabbat med sin glänsande röda peugeot. Han spelade Britney Spears högt och hade solglasögon på sig. Han var kanske 18 år. Jävla stekarjävel tänkte jag bara när han gick ur bilen och sög åt sig uppmärksamhet från de fyra, fem personer som tittade.

Gud, om det hade varit jag...

- Om vi för ett ögonblick, sa han torrt, kunde rikta vår uppmärksamhet på den ekonomiska politiken.
- Ekonomisk politik! hojtade Ford Prefect. Ekonomisk politik!

  Företagskonsulten gav honom en blick värdig en hornsimpa.

- Ekonomisk politik... upprepade han, det var vad jag sa.
- HUr skulle ni kunna ha pengar, undrade Ford, när ingen av er producerar någonting? Dom växer inte på träd som ni vet.
- Jag kanske kan få fortsätta...?

  Ford nickade uppgivet.

- Tack. Sedan vi beslöt, för några veckor sedan, att använda löv som lagligt betalningsmedel har vi naturligtvis blivit oerhört rika allesammans.

  Ford stirrade misstroget på folkmassan, som sorlade uppskattande och girigt klämde på sina putande träningsoveraller.

- Men vi har fått lite problem med inflationen, sa företagskonsulten, på grund av den höga graden av lövtillgänglighet. detta innebär, om jag förstått saken rätt, att man numera får ge upp till tre normalstora skogar för en jordnöt.

  Folkmassan sorlade oroligt. Företagskonsulten lugnade den.

- Så för att eliminera problemet, och återupprätta Lövets värde, kommer vi nu att starta en massiv avlövningskampanj och, äh.. bränna ner alla skogar. Jag tror ni håller med om att detta är det förnuftigaste vi kan göra under nuvarande omständigheter.

I förrgår natt drömde jag om en person som hade ett jättestort fiskstim runtomkring sig. Inatt drömde jag att ett jättestort akvarium på andra våningen av ett stort hus gick sönder och alla fiskar ramlade ner i havet. En överdimentionerad djävulsrocka slog i en betongkant och började darra/vibrera på ett obehagligt sätt innan den i slow motion studsade ner i vattnet.

I like fish. Like I fish?

Till Anonym: Jag givar the poor guy a break.. ibland. Jag ironiserade mest över situationen. Han är till och med för snäll mot mig ibland eftersom jag kan vara en riktig surjävel. ..vilket kan skina igenom här på bloggen ibland. Fast å andra sidan är det ganska trevligt att vara en surjävel ibland. Då nöjer man sig inte med allt.

Fredag!