Taket har fallit in i mitt slott

Taket har fallit in i mitt slott. Redan innan det fallit in kunde man se stjärnorna genom det om natten, men nu har det fallit in också, man kan säkert se stora stjärnbilder. Bakväggen pryds av ett hål och om man gräver i det fuktiga strandböset på golvet kryper allehanda djur förvirrat omkring och undrar vad det var för dumskalle som rörde omkring i deras boningar.

Jag konstaterar att man inte ens kan sitta där och gräver med en planka från väggen ner i börset. Jag konstaterar att det inte ens finns något golv som inte går att sopa. Böset är golvet. Jag går ifrån dörröppningen.

Viken ligger stilla, allting är tyst. Man hör knappt vattnets aningar till vågor, kanske att man kan ana hur vattnet höjer och sänker sig lite, lite vid strandkanten. Det guppar sömnigt. Jag hittar en kotte som jag sätter fast i en al. Den blir ingen alkotte för det, den fortsätter vara en liten, bräcklig grankotte.

Jag sitter på min torkade trädstam invid berget och intog solens vitaminer genom min hud, värmen absorberades av min kropp. Allt är stilla. Ute på vattnet har det börjat blåsa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback