Några förslag

På min statistiksida ser tre besökare ut som en Mount Everest -hög megavåg och jag har funderat på vad det kan vara som gör att ingen läser min blogg. Här har jag några förslag:

1. Jag klagar över att ingen läser min blogg i varje inlägg.
2. Jag har för dålig omväxling på inläggen.
3. Jag skriver inte om mode eller annat som kan intressera folk. Jag bara skriver sånt jag skriver.
4. Jag skriver inte tillräckligt bra.
5. Jag anstränger mig inte att läsa andras bloggar och kommentera dem så att de blir glada heller, därför är förmodligen inte jag värd varken läsare eller kommentarer.
6. Eftersom jag knappt skrvit någonting alls på hela sommaren tror folk att jag dödat min blogg och struntar i den.
7. Jag har för dålig omväxling.

Det var några i alla fall.

Grattis! Du har vunnit!

Jag var ute i skogen idag. Inofficiellt skulle jag plocka svamp, men eftersom jag inte hittade en enda svamp utom en orangeaktig med otrevligt utseende hävdar jag officiellt att jag bara tagit mig en uppfriskande skogspromenad. Jag var bara ute i fyrtio minuter ungefär.

Hur som helst. När jag kom hem hade jag fått brev från skatteverket. Då jag i våras fick en oväntat stor restskatt kände jag att jag inte riktigt hade lust att betala en till, men så var nu inte fallet. Det visade sig att jag inte låg en enda krona minus, utan hela tre kronor plus. Dessa tre kronor finns dock kvar på mitt skattekonto och jag kommer inte åt dem, men medan de finns där får jag ränta på dem.

Fantastiskt. 

Angående shitlit

Jag gick i en bokhandel här i stan idag och tänkte att jag kanske, då jag för en sekund vilade blicken på en hylla med en viss sorts litteratur, kommit på ett nytt begrepp. Självklart visade sig att så inte var fallet, men ändå var det ett mycket träffande begrepp för dagens litteraturutbud: Shitlit.

Vi kan nog alla som någon gång vistats i en bokhandel av "modernt" slag hålla med om att en mycket stor del av den litterära marknaden utgörs av så kallade "deckare". Dessa följer en karaktär inom kriminalaryrket, som enligt författaren har något alldeles speciellt. Att halva utbudet på den skönlitterära avdelningen i bokhandlarna av modernt slag utgörs av detta slags böcker beror på, som du säkert förstår, att nästan alla i hela Sverige till 95% bara läser dessa lättsvalda kriminalromaner. (Ursäkta generaliseringen).

Många tycker att jag är snobbig när det kommer till böcker på grund av att jag tar avstånd från denna "deckargenre", men sanningen är den att jag bäst tycker om orginalitet och kvalitet - inte kvantitet. En skönlitterär bok skall vara genomtänkt och intressant, rättstavad och (åtminstone) någorlunda grammattiskt korrekt. Nu menar jag inte att en deckarförfattare inte kan stava eller skriva intressant. En deckare hade säkert gått ner då och då om det inte vore för att orginaliteten var så halt. Jag skulle nästan vilja påstå att orginaliteten är amputerad från "deckargenren" och kriminalromanen - endast på grund av att den är så överrepresenterad.

Och det är allt jag har att säga om det.

I Göteborg

Likt regeringen har jag haft ett sommaruppehåll på min blogg. Jag har tappat alla läsare jag aldrig haft och här sitter jag nu och försöker formulera ett för världen oerhört ointressant men för mig obeskrivligt intressant blogginlägg innan jag börjar mitt nya liv. Den tredje september börjar jag på universitetet. Ännu har jag inte blivit nervös, jag bara funderar lite lätt på hur svårt det kan vara och om jag kommer att klara av det. Jag kommer vara där i fem och ett halvt år. I Göteborg.