H för höst

Det är höst på riktigt nu. Regnet och vinden säger det. Mörkret säger det, och jag börjar känna det. Jag älskar de soliga höstdagarna som är så väldigt mycket ljusare och klarare än det någonsin kan bli om sommaren. Men när dagarna blir kortare känner jag av den andra sidan av hösten. Hösten blir som en bipopulär störning. Det lät ju inte så vackert kanske...

Ulf Erikssons dikter känns mycket som hösten. De är tysta och man känner hur löven faller omkring en där man går i en tyst, dimmig park med en stor sjö (som man inte kan se någon ände på för dimman) intill sig. De är melankoliska, tysta och dimmiga.

Sen har vi andra saker jag känner av när det är höst. Förvirring kan man säga.

H för höst

Tre Passionsdikter (II)

Vi lever inne i en
väldig, genomskinlig eld,
den kallas tid.
Våra kroppar och hus
är eldens ved.

Allt mänskligt
är så sett egentligen
av trä.

Du ser mig.
Jag ser dig.

Vinden fyller den ofödda skogen.

Ulf Eriksson

Det är skönt med regn!

Vissa här i världen idkar ordspråket "Det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder". Ett ordspråk som är komplett nonsens enligt min mening (det finns inga kläder som gör att man känner sig helt torr/varm/sval i, vilket väder som än må råda). Men att säga "usch vad jobbigt det regnar" tycker jag inte är helt riktigt. Det är skönt med regn. Tänk bara vad mycket mysigare det är att vara inomhus när det regnar. Man kan se på film och dricka te eller läsa en bok. Lite klyschigt kanske, men fortfarande mysigt.

När man går utomhus är det också skönt. Varför tycker man egentligen att det är så jobbigt? Är det att bli blöt som gör det så obekvämt? Eller gillar de inte att det faller små saker från himlen? Snö brukar inte vara något problem. Det kanske är att vattnet både tränger in i kläderna fortare och stannar kvar längre? Att man blir kall kan vara en starkt bidragande faktor... Det är väl helt enkelt så att det är på ett oönskat ställe - helt enkelt där man inte kunnat bestämma själv att det skall vara.

Vi skall då lägga oss i allt...

Inventera min hjärna

Jag berättade att det var inventering igår kväll. Idag höll vi på 14 anställda och delvis två fotbollslag i tolv och en halv timma. Fotbollslage var väl där kanske halva tiden.

Efter ett halvt dygn med pipande och gula lappar och räknande känns min hjärna helt tvättad. Dessutom fick vi räkna om två hela sektioner (pga en viss Ö) och flera olika varor i sektionerna för att en del av fotbollsbarnen var så slarviga. Detta skapade viss irritation bland varuhusets anställda.

Hilf mir

Imorgon är det inventering på jobbet. Vi skall räkna varor hela dagen, tydligen på något nytt, hi-tech sätt så det kommer väl säkert ta hela natten också, ett faktum som nog inte är så väldigt lysande, med tanke på vad jag har att göra till på måndag.

Förra gången var vi två och två och jag och Annette fick stå bland verktyg och byggattiraljer och plocka tunga äckelpäckelgrejer av järn och spretiga verktyg av alla möjliga olika material och kvalitet. Hoppas jag får stå bland skrivsakerna eller leksakerna den här gången.

Snälla: inte några verktyg!

Sov nu din nedrans nattuggla!


Månen

Så, fullmånens tid är förbi. Nu är det en hel månad kvar till nästa. I torsdags när jag åkte från stora staden såg jag månen ligga lågt, nära horisonten. Detta var dagen innan, enligt min kalender, fullmånen. Solen hade börjat att gå ned. I själva verket var hela himlen i Stenungsund helt orange i väster, i ödter var den kallt blå med en smygexponerande, blåvit måne mitt på.

När månen är orange och jättestor är det för att den står så lågt att dess ljus måste färdas geom längsta tänkbara sträcka inom atmosfären, och då förändras ljuset. (Rätta mig om jag har fel).

Inatt är månen liten, och imorgon åker den iväg. Ända tills den kommer tillbaks nästa gång.

Äntligen

Nu har jag fyra examensmanus att ta mig igenom och kommentera varav ett av dem måste vara grundligt genomgått med ett a4-papper med tips på förbättringar. Jag vill bara gå ut och titta på fullmånen. Men så måste jag dammsuga mitt rum, i och för sig är det minimalt, men det är ändå en sak att göra.

Jag har äntligen läst ut Godmorgon midnatt, denna bok av trögheters tröghet. Äntligen.

Hur lyckliga kan vi bli?

Höll era hala händer, byggde ett land av korthus.
- Emil Jensen

Så, jag kommer ihåg Wonderwall. Det var fantastiskt, det var tryggt. De sekunderna jag stod där var de tryggaste i hela mitt liv. Nej, jag har aldrig känt mig tryggare och det var inget dåligt att den var så vacker. Som en solig dag med regn och regnbågar. Regnbågar gör mig trygg.

Wonderwall? Äh. Om du inte förstår, gör inte det.

Jag lyssnar på Kent faktiskt. Så bytte jag till Wonderwall. Jag kan inte få den ur mitt huvud. Jag satte den på repeat, nu försvinner den inte ur mina öron heller.

Jag hade en dröm. Det var en hemsk dröm där jag sårade någon. Ingen förtjänar att bli sårad, men ibland måste det hända, och vissa gånger blir det bättre. Man måste veta vad som är dåligt för att kunna urskilja vad som är bra. Annars blir ju det bra bara vardag. En monoton ton, och livet skall vara musik. Musik är åt alla håll med alla möjliga olika instrument. Låter det banalt? Ja, men livet är banalt. Det är de där klyschiga banaliteterna som gör oss lyckliga, ledsna, deprimerade, ensamma, euforiska. Bli van vid dem.

Maybe
you're gonna be the one that saves me
and after all
you´re my wonderwall

That is the words, and the memory just fills me with everything from that moment with the wall.

Det finns alltid chanser, det gör det och jag står för sånt jag lovar, även om jag inte håller det. Håller jag det inte får jag skylla mig själv, för sånt straffar sig alltid i mitt huvud.

Detta är bara en ung tjejs banala tankar, hon är nitton år och fem månader och hon är förvirrad. men vem är inte det i den åldern? På samma gång som man skall upptäcka vem man är har man sina tankar att hålla reda på och en examination att utföra. Det kan bli tokigt ibland, and I keep wondering what it is that always makes everything become allright again.

Maybe


Den evige pendlaren III

Tjock
och
äck-
lig
gub-
be!

Konsten att undvika telefonförsäljare - dagens husmorstips

Detta kan vara ett tips för er som inte tycker om att bli påhoppade på stan och måste bli berättade för om det där superbrabrabra erbjudandet som de har där. "Titta här skall du få se!"

Säg att du har abonnemang och att du betalar 49kr i månaden och får ringa för hela beloppet. Du ringer inte för mer än femtio-dextio kronor i månaden. Då blir de tysta. I alla fall har det fungerat för mig två gånger. Då säger de bara "Jaha, det var värst... men tack ändå då..." Och så kan man gå, för då har de inget superbrabrabra erbjudande längre.

Den evige pendlaren II

Det smattrar på rutan.
Klockan är 15:18.
Idag blev jag rädd för ett fyllo
eller narkoman kanske han var.
Han var våldsam
och kastade flaskor
och närmade sig folk
och sade saker.
Det är vitt av regn åt alla håll
här i Ljungskile.
Här finns nästan inga fyllon
eller narkomaner.
Inga som kastar flaskor
i busskurer
i alla fall.
Jag borde läsa,
men jag tänker bara på
våldsamma tendenser
och kastade flaskor.

Öppet brev till den obeskrivligt abderitiska mansperson (vars hjärna är en amöba) som ringde från dolt nummer idag kl. 20.07

Käre obeskrivligt abderitiska mansperson (vars hjärna är en amöba) som ringde från dolt nummer idag kl. 20.07,

det är sorgligt att behöva meddela dig att du tyvärr inte lyckades med ditt, av mig förmodade, syfte med det telefonsamtal jag fick äran att mottaga idag måndag strax efter 20.00. Jag vet inte vem du är, därför har jag gett dig ett eget namn som jag i mitt stilla sinne ansåg vara passande. Låt mig citera några av de icke-intelligenta uttalanden som du delgav mig:

Jaadu Amanda, nu är det så att jag behöver hjälp med en sak här. Jag behöver nämligen veta vad som är bäst; negerkuk eller apkuk. Tror du att du kan svara på detta?

Då jag inte gav något svar fortsatte den obeskrivligt abderitiska manspersonen (vars hjärna är en amöba) prata om något som jag nu inte längre kommer ihåg. Så tystnade han och jag frågade upprört:

Alltså vem fan är du?

...varpå han ger mig det fantastiskt intressanta svaret:

Ja, du kan kalla mig bisexuelle Jan.

(Med reservation för tveksamheter i exaktheten av återgivningen)

Härefter trycker jag av telefonsamtalet då jag tyckte att han var otroligt; utomordentligt infantil. Jag är ledsen att behöva meddela världen att det fortfarande existerar sådana outvecklade varelser på vår jord. Men dessa kanske finns av en anledning de också? Kanske för att vi skall veta att även om vi känner oss dumma eller korkade ibland, så finns det alltid de som är värre, och i vissa fall, som till exempel i nämnda exempel, så är korkade personer intelligentare än Einstein i jämförelse.

Jag skulle bara vilja hälsa er kära läsare att om den obeskrivligt abderitiska manspersonen (vars hjärna är en amöba) ringer er någon gång, så kan ni ju hälsa honom från mig ("Jaadu Amanda") att jag är van vid ett mycket större utbud än de valmöjligheterna han gav mig, så tyvärr kan jag inte svara på den frågan.

Världens största kopp kaffe

Världens största kopp kaffe står just i detta nu brevid mig på skrivbordet (eller egentligen är det en sekretär) och ur laptophögtalarna spelar Rammstein, dock utan vidare tryck, då dessa högtalare inte har sådan kraft man kanske skulle önska (speciellt när det gäller den genre som Rammstein läggs i).

Skall snart fortsätta läsa alla understrykningar i Lärandets grogrund, fantastiskt tråkig bok, men ett måste om man går denna kurs (tydligen). Handlar bara om förskoleungar och såna skall jag inte ha (när jag blir stor).

Fönsret är öppet så syre skall kunna tillsättas i hjärnan så jag kan tänka, men det verkar som om det inte hjälper. Istället kommer den världens största koppen kaffe dit in och snurrar till allting. Men det kanske är bra för analysförmågan? Det börjar bli sådär tyst som jag skrev att det var i helgen, som plast och kallt.

Jädras exarbete.

Nella fantasia

Nella fantasia io vedo un mondo giusto,
Li tutti vivono in pace e in onestà.
Io sogno d'anime che sono sempre libere,
Come le nuvole che volano,
Pien' d'umanità in fondo all'anima.

Nella fantasia io vedo un mondo chiaro,
Li anche la notte è meno oscura.
Io sogno d'anime che sono sempre libere,
Come le nuvole che volano.

Nella fantasia esiste un vento caldo,
Che soffia sulle città, come amico.
Io sogno d'anime che sono sempre libere,
Come le nuvole che volano,
Pien' d'umanità in fondo all'anima

Ferrú

Leaving New York

I told you
forever
I love you
forever
I told you 
I love you
I love you
forever

I told you
forever
I love you
forever
I told you
I love you
I love you
forever

R.E.M.

Ett tidlöst konstaterande

"Vår undom älskar ingenting annat än lyxen och lättjan. Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin tidigare. De föraktar varje auktoritet och hyser ingen respekt för åldern. Vår tids barn har blivit tyranner över oss. De reser sig inte ens om en äldre person träder in i ett rum, de är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra, de stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor, de har dåliga matseder och har blivit sina lärares skräck."

 -Sokrates

Problemet är visst konstant genom alla tider. Undomen har alltid varit värre än någonsin.

Dagar av plast

Vissa dagar känns som att torka sig från ett kallt bad med en plastpåse. Det är något som gör att någonting inom en är ofullkomligt, någonting fattas. Någonting fattas också i dagen, luften jänns tunn, som om en atom fattas den och ofta blåser vinden kall utomhus. Varje gång är allt tyst. De är ett återkommade fenomen på lediga dagar då man tänkt göra något man borde göra, men som man inte har lust med. De präglas av en genomträngande tristess.

Den eviga pendlaren I

De stjärnfaller.
träd.
ledningar.
sprängda berg.
rälsen rälsar ett rött hus med vita knutar.
ett litet rött paket med vita snören.
ett paket är också ett hem.
för en present.
en bäck.
stora floder faller
nedför rutan.
det ser ut som om dropparna simmar
nedför rutan med långa svansar.
som kometer eller spermier.
eller stjänor.
stora vattenpölar bildas på bucklig asfalt.
att vara hemlös är någt jag inte kan föreställa mig
hur det är.
det kanske inte du heller kan?

Nu slutade det att falla vatten
för en stund.
nu började det igen.
träd.
buskar.
världens högsta bro.
allt glider förbi
i den högsta hastigheten
som finns

och de stjärnfaller på rutan.


Blind döv och utan känsel

Har jag blivit blind?
Har jag blivit döv?
Eller tappat alla känselnerver?

Jag har nog bara tappat
förståndet.

Snart rinner jag bort
och torkar in i mattan
så den måste kemtvättas
och det är dyrt.

Det är nog bäst att jag tar
mig samman.


Godmorgon - Midnatt - Emily D.

Godmorgon - Midnatt -
Jag kommer hem
Dagen tröttnade på Mig -
Hur kunde jag - på Honom?

Solskenet var en ljuvlig plats -
Jag hade velat stanna kvar -
Men morgonen - ville inte ha mig - nu
Så - Godnatt - Dag

Jag kan titta - visst kan jag -
När östern är röd?
Bergen - har ett sätt - då -
Som gör hjärtat - villrådigt -

Du - är inte så rättvs - Midnatt
Jag valde - Dagen -
Men - tag en liten flicka, snälla -
Han vände sig bort!

Godmorgon - Midnatt


Emily Dickinson


Jag ville också med till Köln.
Jag saknar jag med.

Tillägg Godmorgon Midnatt

Jag kände att mitt tidigare förkastande av boken jag för närvarande läser måste få ett tillägg, då jag faktiskt kommit på ytterligare två saker jag ogillar, men också, måste jag erkänna, en sak jag nog tycker om.

Man börjar alltid med det dåliga.

Tillägg dåligt 1: Författaren verkar ha en viss försmak för perversa uttryck och ger karaktärerna tankar om sex eller sexuellt influerade utseendekommentarer så fort de tänker på, ser eller förnimmer någon som är utav det attraherande könet. Det är vulgärt framställda tankar.

Tillägg dåligt 2: I boken finnerman också pinsamma försök till liknelser som är både simpla, banala och vulgära på samma gång.

Tillägg bra: De poetiska inslagen med dikter av Emily Dickinson.

Funnet i Erik Blomberg -diktbok

Till
minne av
lyrisk paus
under utflykt till J.M:s sommarstuga i
ålstorp måndagen den 15 oktober 1962
tillägnas dessa dikter
Asta Alm
av
Britta och Folke Holm

På huvudstadens gator ler ingen (minne från Svea Hufvudstad)

Det är inte bara i luften det är kallt i Sveriges största stad. Ljuden som vibrerar kring mitt huvud är det också; fotstegen, bullret, dialekten, de femininas klackar mot gatan. Folkets ansiktsuttryck är det - allvarliga, tillstängda och i värsta fall opersonliga. (Opersonlig är nog det värsta man kan vara.) Staden är för stor för detta lilla land, värmen räcker inte till.

Svarta filtjackor, grå klänningar, stora handväskor och händer överfulla med shoppingpåsar susar förbi ögonvrårna, överallt kan man se tecken på tunnelbanans underjordiska närvaro, ingen går längre upp för trapporna till fots - de åker och två minuter är för länge att vänta på tunnelbanetåget.

Jag känner en panisk ångest när jag är där. Det är som att inte få andas.

Det är som en stad utan atmosfär.

En liten ursäkt

Jag skulle vilja börja veckan med denna ursäkt till alla mängder av trogna läsare jag har för att hela helgen varit inläggslös. Detta beror på att jag varit bortrest ocyh inte haft tillgång till en dator. Kanske ni kan ana vart jag har varit utifrån ovanstående.

Jag vet precis hur och var jag inte vill bo när jag blir stor.

Å, prinsessa!

Idag blev jag kallad prinsessa av en tidningsutdelare på Drottningtorget i Göteborg. Jag var påväg från centralstationen, gick över övergångsstället och tog en tidning av honom. Antagligen var det för att jag gjorde det, när alla andra verkade ignorera honom, men jag kunde inte sluta le på flera minuter för att han sade det. Varför gör inte folk så oftare?

Skulle ni misshandla någon som gav dig komplimanger? ...som kallade dig prinsessa (eller alternativt prins om det gäller någon av det maskulina könet)? Det skulle i alla fall inte jag göra.

Tror ni att de som våldtar, rånar, misshandlar, skadar eller hatar får många komplimanger?

Jag blev glad när han sade så till mig och det kommer jag att bli varje gång jag tänker på det. Är det då fel att ge varandra lite komplimanger då och då?

Paul Potts

Det är nästan så man inte tror att det är sant. Vissa kallar det för "en äkta askungensaga", men jag tycker faktiskt att det är vackrare än så. Underbarare än Pride and Predjudice.

Jag var tvungen att inhandla skivan, helt enkelt tvungen. Det är så fruktansvärt vackert med operasång, och när det är Paul Potts som sjunger blir man helt tårögd. Jag såg hans audition till det engelska talangprogram som han gick och vann i, och jag blev helt överväldigad. Det bästa är nog att han inte vann för sitt utseende. Il Divo i all ära, men Potts känns helt enkelt så väldigt mycket naturligare än dem. Tagen för sin talang. Helt otrolig med tanke på normerna som verkar råda.

Heroes

Denna ljuvliga tv-serie.

Jag hatar reklam.


Vikten av sömn

Det är viktigt att få sitt sömnbehov tillfredsställt. Det har jag inte bara insett utan tillskansat mig kunskaper om via facklitteraturen. Om vi sover, eller, för att vara på den säkra sidan, om jag sover i bara, låt oss säga sex-sju timmar (för att inte generalisera alltför mycket) går jag omkring och gäspar med halvslutna ögon hela nästa dag, jag orkar inte känna entusiasm för de saker jag brukar etc. Jag tror många känner igen sig i den typen av dagar.

Det är inte bara kroppen som påverkas av sömnighet, det är inte bara att man blir tråkig, trött och seg i kroppen, drömmarna i sömnen och framförallt REM-sömnen är oerhört viktiga för att vi skall fungera som personer. Du som läser kanske tycker att du minsann fungerar bra trots att du inte sover så mycket som alla säger att du skall göra, och det kanske du gör, men det kan vara lika troligt att du inte märker hur du mår förrän du börjar må bättre (eller för all del sämre).

Alla är vi olika, men ändock alltför lika.

Hur som helst så är det i sömnen vi bearbetar all information vi fått och alla händelser som skett under den gångna dagen. Får vi inte göra det samlar vi på oss så mycket information att hjärnan tillslut tar sig friheten att försätta sig i REM-sömnsläge av sig själv. När som helst. Tänk dig några situationer då du skulle kunna somna och nästan vara oväckbar. Kan det bli knäppt?

Utan sömn så dör man. (...i de flesta fall).

Detta var, tycker jag, ett underbart exempel på en moraliserande text al'a mig. Jag är fullt medveten om att du (som eventuellt läser) tycker jag är en puckad besserwisser och att du förmodligen skiter fullständigt i vad jag  nyss har skrivit ...om du ens läste det.

Tack på förhand
med vänlig hälsning

Amrnhg

Rymd och hus

Rymden upprepar sig
i huset: trappa.
Huset upprepar sig
i rymden: gata.

Jag stiger
genom dagens ansikte.

Vinden älskar oss,
men vi kan inte läsa
den grusade rymd
trottoarkanten samlar.

Överallt finns glömska
för den som vill, för
den som inte vill.

Jag går fram
rytmens rymd.

Varje steg
bär från rymdens hus
till husets rymd.

Jag går inuti
eller utanför.

Jag går fram
rytmens rymd.

Ulf Eriksson


Släkt

Släktkalas är vissa gånger mer outhärdliga än de brukar vara. En har svinkoppor och en är skvallrig och dömande, en annan pratar om en gång när tåget var försenat eller när tåget blev missat varpå 23 liknande historier berättas. Helt plötsligt blir det tyst, och det skall det inte vara på kalas. Då måste någon säga något - vad som helst, bara någon bryter tystnaden.

När de går drar man en lättnadens suck.

Teknikens aldrig svikande djävulskap

Jag äger en laptop. Denna köpte jag i vintras omkring årsskiftet och hittils har den gått sönder två gånger. det vill säga så allvaligt att jag varit tvungen att skicka in den på lagning. Nu har den blivit likadan igen.

En liten parantes är att min mobiltelefon, som jag också införskaffade i vintras, också har skickats iväg för lagning två gånger, varav en gång jag fick en ny. Omges jag av ett elektriskt fält innehållande virus och damm som förstör alla mer avancerade tekniska prylar jag kommer i närheten av?

Jag måste säga att jag blir lite irriterad, och jag skulle vilja drista mig att tro att alla som känner mig vet vad det innebär. Jag börjar känna mig uppgiven. Kan inte saker och ting bara fungera? Är det så väldigt roligt att krångla?

Tydligen.

(Precis när jag skrivit klart tittade jag på aktivitetshanteraren och allt var som det brukar. Man upphör aldrig att häpnas ...verkar det som).

Godmorgon Midnatt - Reginald Hill

Jag håller på att läsa en deckare. Det är faktiskt sant. Jag brukar, som vissa vet, inte ha så mycket till övers för denna genre och jag måste säga att den här boken inte ändrat min uppfattning alls på den fronten. Jag tycker helt enkelt att boken är trögläst och tråkig. Detta trots alla goda ord jag hört när andra sett vilken bok jag läser.

Till exempel inleds den med en helt annan sak som inte har återkommit alls så långt jag läst och jag har snart nått mittstrecket (vilket har tagit sart en månad). Jag hoppas verkligen att det kommer en förklaring till denna inledning snart, för jag tycker att det blir en ganska konstig struktur i boken om det inte finns något syfte med den.

Förövrigt är språket som det brukar vara i en deckare - ganska torftigt. Jag tycker heller inte om alla dessa dialoger som ofta ter sig banala och emellanåt till och med löjliga. Ytterligare kritik kan riktas till översättaren som inte fått dialogen att verka naturlig på svenska. Jag vet inte hur den är på engelska men att orden skulle falla mycket naturligare där är jag tämligen övertygad om. Jag har sagt det förut och jag säger det igen (medveten om att det låter som att jag är en snobb, och kanske rentutav fascist - så är inte menat vara fallet!) : när jag läser är jag ute efter intellektuell stimulans. Det får jag inte när jag läser den här typen av böcker.

Den största fundering jag har nu är huruvida jag skall kämpa mig igenom den och sedan skänka bort den eller om jag skall lägga den ifrån mig och lägga den på hög i väntan på att, också då, skänkas bort.

Ron

Det vackra stannar i den sanna ron
och allt blir sanning för en liten stund


Det gäller främst att inte tappa tron
på att det sanna stilla är vår grund

Dock ovanpå vår grund reses det hus
som våra samhällsnormer bor uti
golvet, väggar, taket är av grus
och stillhet i det kallas terapi

Det tysta utan diskmaskin och bussar
är som att hoppa kring i vattenpussar

To blog or not to blog...

Ja, min blogg har ju legat nere ett bra tag nu, och jag förmodar att de flesta glömt bort att den finns. Frågan är om jag skall fortsätta på den, skapa en ny, eller lägga ned allt ihop.

Jag vill inte lägga ned alltihop.

Är det konstigt att mun-mot-munna bloggen till liv efter den varit (sken-?) död i flera månader?

Skapar jag en ny betyder det tredje gången gillt (=jag blir bloggsuperkändis och tjänar miljoner på att skriva ett blogginlägg lite då och då).

Nu skall du upp igen, ditt gamla bloggskrokk!