Amandien

Den här låten är till Sara. Fast mer till mig för det är nog jag som behöver den nu.

En dag var jag på turné,
gjorde ingen stor succé.
Efteråt en arrangör
klappa' mej på axeln, -Östen, sa han, vad du gör:

Du borde köpa dej en tyrolerhatt
bara därför att
locka fram ett skratt.
Du borde köpa dej en tyrolerhatt
för att få det lite glatt.

Vi behöver alla le,
färger gör oss gladare.
Varje gång jag får min skatt,
tänker jag när dom min sista tolvskilling har ta'tt:

Dom borde köpa sej en tyrolerhatt...

Världen styrs av kloka män,
ändå är den konstig än.
Bättre kan det bli den dag
alla statsmän kastar loss och slappnar av ett slag.

Dom borde köpa sej en tyrolerhatt...

Själv så blir du en dag sur,
då är det din egen tur.
Därför ska du va' beredd,
och med riktigt glada prylar rikligt va' försedd.

Du borde köpa dej en tyrolerhatt...

Som traditionen bjuder under tentaperioder skall jag citera allas vår Pär Lagerkvist:

Ångest, ångets är min arvedel
min strupes sår
mitt hjärtas skri i världen

...och med det sagt så vill jag säga att jag i alla fall inte är en regngud utan att jag vet om det, som Rob McKenna i Adams Adjöss, och tack för fisken. Han hatar regn över allt annat, men molnen dyrkar honom, vill följa honom och vattna honom så var han än är så regnar det.

Igår när jag åkte och handlade och just hade parkerat den fantastiska, mossgröna golfkombin jag körde på Kvantums parkering kom det en snorvalp som körde nedcabbat med sin glänsande röda peugeot. Han spelade Britney Spears högt och hade solglasögon på sig. Han var kanske 18 år. Jävla stekarjävel tänkte jag bara när han gick ur bilen och sög åt sig uppmärksamhet från de fyra, fem personer som tittade.

Gud, om det hade varit jag...

- Om vi för ett ögonblick, sa han torrt, kunde rikta vår uppmärksamhet på den ekonomiska politiken.
- Ekonomisk politik! hojtade Ford Prefect. Ekonomisk politik!

  Företagskonsulten gav honom en blick värdig en hornsimpa.

- Ekonomisk politik... upprepade han, det var vad jag sa.
- HUr skulle ni kunna ha pengar, undrade Ford, när ingen av er producerar någonting? Dom växer inte på träd som ni vet.
- Jag kanske kan få fortsätta...?

  Ford nickade uppgivet.

- Tack. Sedan vi beslöt, för några veckor sedan, att använda löv som lagligt betalningsmedel har vi naturligtvis blivit oerhört rika allesammans.

  Ford stirrade misstroget på folkmassan, som sorlade uppskattande och girigt klämde på sina putande träningsoveraller.

- Men vi har fått lite problem med inflationen, sa företagskonsulten, på grund av den höga graden av lövtillgänglighet. detta innebär, om jag förstått saken rätt, att man numera får ge upp till tre normalstora skogar för en jordnöt.

  Folkmassan sorlade oroligt. Företagskonsulten lugnade den.

- Så för att eliminera problemet, och återupprätta Lövets värde, kommer vi nu att starta en massiv avlövningskampanj och, äh.. bränna ner alla skogar. Jag tror ni håller med om att detta är det förnuftigaste vi kan göra under nuvarande omständigheter.

I förrgår natt drömde jag om en person som hade ett jättestort fiskstim runtomkring sig. Inatt drömde jag att ett jättestort akvarium på andra våningen av ett stort hus gick sönder och alla fiskar ramlade ner i havet. En överdimentionerad djävulsrocka slog i en betongkant och började darra/vibrera på ett obehagligt sätt innan den i slow motion studsade ner i vattnet.

I like fish. Like I fish?

Till Anonym: Jag givar the poor guy a break.. ibland. Jag ironiserade mest över situationen. Han är till och med för snäll mot mig ibland eftersom jag kan vara en riktig surjävel. ..vilket kan skina igenom här på bloggen ibland. Fast å andra sidan är det ganska trevligt att vara en surjävel ibland. Då nöjer man sig inte med allt.

Fredag!

Igår dammade jag hela mitt vardagsrum. Det är ganska litet, men det tog ändå lite mer än tre timmar. När jag dammar vill jag damma överallt. Annars känns det inte som att det är dammat. Idag skall jag ta sovrummet. Hellre det än att hitta på en frågeställning som inte är bra..

Igår gick jag och världens starkaste ut på en kvällspromenad. Som vädret såg ut var det självklart oundvikligt med ett snöbollskrig. Eftersom jag är the shit of snöbollskrig vann jag ända tills min oduglige motståndare förökte mula mig. Detta ledde nämligen till att han (av misstag) rev mig på kinden och jag blev förbannad som f*n. Nu har han världens sämsta samvete varje gång han ser mig i ansiktet eftersom det är ett rött märke där han rev mig. Det kan bli besvärligt för honom att förklara för mormor på söndag. ("Jo, jag skulle mula ert barnbarn men så...") Ibland är det gott att leva..


Auf Wiedersehen


Ps. Missa inte The Hills ikväll; Stefanie kanske väljer Lauren istället för Heidi och (sin bror) Spencer (som förövrigt är en idiot) som just blivit ihop igen efter att Heidi valde Spencer över karriären. Ds.

Det össnöar.
Bara sådär spontant.
Irriterande.
Snöjävel.

Det är lite kallt om fötterna. Och egentligen borde jag göra något konstruktivt av mitt tentaignorerande. Men nä. Sara är bra på det. Hon städade tydligen i sex timmar igår. Jag har inte städat sex timmar sammanlagt den här månaden. Micke har inte städat sammanlagt sex timmar i hela sitt liv. Men det gjorde Sara igår.

Jag borde dammsuga. Av någon outgrundlig anledning kommer det alltid nytt damm på golvet ett par dagar efter jag har dammsugit. Varför kan det inte bara stanna kvar i dammsugaren efter jag städat upp det?

Det ösdammar..

Det har varit en givande kväll. Ena halvan av kvällen har gått åt till att försöka stoppa in en socka i munnen på min pojkvän. Andra halvan har gått åt till att titta på tv och störa honom när han ser på en intervju med Alex Schulman. Nu när jag låter honom vara ligger han i min säng och gnyr över att jag inte bryr mig om honom. Hur kan män vara så krävande? Vad är det de vill egentligen?

När jag är klar med den där recentionen.. då lever jag i En bättre och lyckligare värld. Medan jag håller på med den är det, det inte. Något paradoxalt. (Avhandlingen heter En bättre och lyckligare värld. Det hade varit en bättre och lyckligare värld utan En bättre och lyckligare värld. For fucking fucks fucking sake.)

Tittar på den där söta bakteriearmén på reklamen. De är nästan lika söta som jag.

På min sekretär står det nu en stor kopp kallt kaffe från klockan tre och en stor kopp kallt med jordgubbsté från halv åtta. Varvar dem med lite bloggande och sneglande på reklamen. Idag zappar man inte mellan program utan mellan/från reklam. 
 
Are we human? ...or are we dancer? Är det det mest störande i världen eller är det det faktum att vissa människor går runt och säger äppelträd, äppelmos etc. istället för äppleträd och äpplemos etc.? ...det kan man fråga sig. Jag tror det skall vara min frågeställning på nästa tenta.

Något annat som är oförklarligt är att jag inte kan stava till recension. ...nu kan jag det, men annars skriver jag för det mesta recention. Med T alltså. För er som inte lade märke till det. Se på första raden...

Jorgubbsteét börjar ta slut. Vad skall jag göra?

(Förslagen på frågeställningar verkar vara en osinlig ström...)

Jag har redan tröstätit fem After Eight, ett gäng saltpastiller och ett fjärdedels paket med ostbollar. Detta är för deprimerande. Dessutom är mina pengar slut.

Igår när jag skulle gå och inhandla något att dricka på morgonen släpade jag alla mina saker till en stol och la dem i en oorganiserad hög på den. Sedan knödde jag mig genom djungeln av stolar och bord tills jag kunde svänga helt om och ta mig an kön. En sur min från en student med runt utseende fick mig att undra vad han hade för problem med livet, men det var inget jag fördjupade mig i ytterligare.

När jag gått tillbaks och satt mig med dem andra (och gett upp det milslånga köandet) kommet den runda studenten fram till mig. Uppenbarligen var det jag som var hans problem med livet.

- Excuse me.. but when you push someones table I expect you to say you're sorry.

Jaha.. tänkte jag och var ytterst förvirrad. Jag sa att jag var ledsen och att jag inte märkte det, men han ville ha en ursäkt ändå (igen). Jag fattade ingenting och sedan gick han. Han fick mig att känna mig som en idiot. Han var en idiot.

Åter till tentan.

Ps. Min pojkvän fick så tråkigt när jag sitter och.. "skriver på tentan" att han just i detta nu städar mitt badrum. Är jag en dålig flickvän? Ds.

Men gick jag allena i många de mil
dit oron kallade mej
förglömde jag då dessa många de mil
för en halv fjärdingsväg med dej?

Det gjorde jag ej - blir mitt klumpiga svar,
nej, faktiskt: jag gjorde det ej.
Men en vackrare väg jag ej vandrat har
än en halv fjärdingsväg med dej.

- Nils Ferlin

Jag verkar mot alla odds ha varit efterlängtad. Tre kommentarer låg och väntade när jag kom in på översiktssidan. Det var mycket trevligt. Denna trevliga känsla gör att jag istället för att kritisera en avhandling sitter här och skriver några meningslösa ord som tack.

Anna skriver som följer: men så ska du inte skriva! Det är ju självklart så att skolan har tagit upp all din tid! Inte kan du vara lat? ;) Du pratar om henne som hellre äter en en månad gammal, överisad matlåda med för torrt ris hellre än åker ned till affären och skaffar vettig mat. Med henne som låter skåpdörrarna i köket stå öppna för att slippa öppna dem när hon behöver något. Med henne som diskar en gång i veckan. Om inte jag hade haft något att göra skulle jag vara av det slaget som måste sågas ut och forslas bort med truck på grund av tyngden.

...men om du inte tror att jag kan vara lat så gör det inget.

Jaha. Nu är det på tiden. I två månader har ni fått vänta på ett nytt, intelligent inlägg från Amandien. Sara kommer bli överraskad när hon tittar in nästa gång. Mitt tålmodiga fan.

Vad är anledningen till att inget skrivits? Tyvärr är det så att jag är sorgligt lat. Mer preciserat innebär detta att jag gärna velat skriva men inte orkat eftersom jag inte orkat kämpa fram några ord. Jag hade en del att göra efter jul och nyår. Dessutom har jag hittat en som är väldigt bra att ta upp min tid. Han heter världens starkaste och är precis vad han heter. Ungefär iallafall.

I förmiddags när jag var ute med min skurkhund Harry såg jag att videungen börjar komma fram. Det betyder att det snart är sommar, för våren märker man ju aldrig att den kommit förrän sommarlovet kommit och våren är slut. Men fin var den. Det vet man, för det är den varje år. Då kan man titta på fina träd. Med Sara då såklart.

So long! (...and thanks for all the fish)