Denna förväntan kallad vår
Amor vincit omnia
Jag ritar ett hjärta på Thesius bänk. Hon ger mig blicken. ...alltså blicken. Den som säger "din jävel" till mig i sin allra bittraste ton. Som singel har man inte så mycket till övers för en lycklig person som är kär om våren. Jag kan förstå känslan, i alla fall till en viss del, den andra delen vill inte låtsas om att det finns personer som hatar en på grund av ens civilstånd.
Thesius vill möta sitt livs kärlek, och vem vill inte unna henne det? Jag vill det, men jag befarar att jag inte är hennes livs kärlek och jag tror att vissa parter skulle ha invändningar mot detta när jag nu inte är ensamstående.
Idaologia tittar bara på mig och tänker "ditt lyckligt kära äckel", eller kanske var det så hon sa. Hon är för gossig, det är så härligt att vara ett sådant äckel så man kan få skriva dessa smått banala blogginlägg.
Sophan bara suckar och Julis tycker allt är så gulligt så man vet inte vart man skall ta vägen. Då skrattar Sophan och Julis leker tjugotusen frågor med tillhörande förhastade antaganden. Det är roligt.
Den påverkar oss alla, denna företeelse kallad vår, på olika sätt. Alla vill vi förlyckliga oss i värmen och brisen, intaga solens vitaminer. Alla vill vi vältra oss i denna förväntan, denna kärlek, kallad vår.
Jag ritar ett hjärta på Thesius bänk. Hon ger mig blicken. ...alltså blicken. Den som säger "din jävel" till mig i sin allra bittraste ton. Som singel har man inte så mycket till övers för en lycklig person som är kär om våren. Jag kan förstå känslan, i alla fall till en viss del, den andra delen vill inte låtsas om att det finns personer som hatar en på grund av ens civilstånd.
Thesius vill möta sitt livs kärlek, och vem vill inte unna henne det? Jag vill det, men jag befarar att jag inte är hennes livs kärlek och jag tror att vissa parter skulle ha invändningar mot detta när jag nu inte är ensamstående.
Idaologia tittar bara på mig och tänker "ditt lyckligt kära äckel", eller kanske var det så hon sa. Hon är för gossig, det är så härligt att vara ett sådant äckel så man kan få skriva dessa smått banala blogginlägg.
Sophan bara suckar och Julis tycker allt är så gulligt så man vet inte vart man skall ta vägen. Då skrattar Sophan och Julis leker tjugotusen frågor med tillhörande förhastade antaganden. Det är roligt.
Den påverkar oss alla, denna företeelse kallad vår, på olika sätt. Alla vill vi förlyckliga oss i värmen och brisen, intaga solens vitaminer. Alla vill vi vältra oss i denna förväntan, denna kärlek, kallad vår.
At my most beautiful
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
I read bad poetry
Into your machine
I save your messages
Just to hear your voice
You always listen carefully
To awkward rhymes
You always say your name,
Like I wouldn't know it's you,
At your most beautiful
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
At my most beautiful
I count your eyelashes, secretly
With every one, whisper I love you
I let you sleep
I know you're closed eye watching me,
Listening
I thought I saw a smile
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
R.E.M
I've found a way
A way to make you smile
I read bad poetry
Into your machine
I save your messages
Just to hear your voice
You always listen carefully
To awkward rhymes
You always say your name,
Like I wouldn't know it's you,
At your most beautiful
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
At my most beautiful
I count your eyelashes, secretly
With every one, whisper I love you
I let you sleep
I know you're closed eye watching me,
Listening
I thought I saw a smile
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
R.E.M
Sagan om Simson
En gång för mycket mycket längesedan levde en man vid namn Simson som var mycket stark. Han var så stark att har en gång slog ihjäl tusen filestéer, som han kommit att bli ovänner med, med endast en åsnekäke till vapen, en annan gång slet han sönder ett lejon med sina bara händer. Ingen kunde besegra honom, ty han ägde en ofantlig styrka och alla undrade vart den satt.
Simson blev förälskad i en kvinna vid namn Delila och hon kom att arbeta för filestéerna. Simson var nasir, en guds tjänare, och fick inte klippa av sig håret, Delila hade sina misstankar. I förälskelsens dimma anade Simson ingenting och anförtodde sin hemlighet till sin kärlek: styrkan satt i håret. På natten efter tillfället för anförtroendet klippte Delila av Simson hans hår och blev med lätthet gripen av filestéerna, ty styrkan var honom sviken och de stack ur hans ögon ur dess hålor.
Efter en lång tid i fängelset var tiden för festen till guden Dagons ära, filistéerna hade inte tänkt på att Simsons hår växt ut igen. Han fördes när festen pågick till det tempel den hölls i. Där lyckades han rasera de bärande pelarna och samtliga i templet dog, också Simson själv.
Simson blev förälskad i en kvinna vid namn Delila och hon kom att arbeta för filestéerna. Simson var nasir, en guds tjänare, och fick inte klippa av sig håret, Delila hade sina misstankar. I förälskelsens dimma anade Simson ingenting och anförtodde sin hemlighet till sin kärlek: styrkan satt i håret. På natten efter tillfället för anförtroendet klippte Delila av Simson hans hår och blev med lätthet gripen av filestéerna, ty styrkan var honom sviken och de stack ur hans ögon ur dess hålor.
Efter en lång tid i fängelset var tiden för festen till guden Dagons ära, filistéerna hade inte tänkt på att Simsons hår växt ut igen. Han fördes när festen pågick till det tempel den hölls i. Där lyckades han rasera de bärande pelarna och samtliga i templet dog, också Simson själv.
Simson sjunger, när han fattar om templets pelare
Vigd till nasir åt Herren
äger du knappt ett namn,
utvald, bortlyft
ur jordens milda famn.
Vigd till nasir åt Herren
heter du Herrens hand
och svingar Herrens ljungeld
i skräckslagna land.
Vigd till nasir åt Herren
Herrens ande du bär
och har ej egen ande
att hålla en dödlig kär.
Ve den stunden,
då folk och gud jag svek,
då jag blev mannen Simson
och vigningens styrka vek.
I ånger växte kraften
vid kvarnstenars dån.
Om lättvunna segrar
man talte till Juda son.
Nu störtar jag Dagons tempel,
ty Simson är förtärd,
och jag är åter en namnlös,
vars namn är Herrens svärd!
Karin Boye
Gråt inte över spilld mjölk
Gråt inte över spilld mjölk,
det är inte värt det.
Du kan ju dricka vatten!
Nej.
Av vatten får man inget starkt skelett.
det är inte värt det.
Du kan ju dricka vatten!
Nej.
Av vatten får man inget starkt skelett.
Ta kraft att dra täcket över huvudet
När man spelar patiens klockan 23.06 på kvällen är det dags att lägga sig. Det är inte ens roligt och bättre vore att läsa en bok. Just efter jag skrivit detta går jag in på aftonbladet.se och läser en massa tramsnyheter.
Godnatt
Godnatt
Jag sitter och väntar på en händelse
Nu får det faktiskt hända något. Jag brukar aldrig stanna hemma när jag är sjuk och nu har jag återigen kommit på varför. Det är så fruktansvärt tråkigt. Det händer INGENTING. Det är sånt här man blir galen av. Jag skriver bara tusen tråkiga blogginlägg i sekunden. Kanske kan jag skriva lite till på någon projektredovisning, historiagrej eller någonting. Men jag har inte inspirationen. Jag går och duschar.
Ser ni mig aldrig mer igen rann jag ner i duschbrunnen.
Halva dagen
En halv dag har gått och jag har inte gjort någonting. När man inte är i skolan går tiden så långsamt att man inte uppfattar att den glider iväg. Då inser man när tiden gått att man borde ha gjort något, men den är redan borta. Man blir trött av att inte göra någonting, och det är väldigt tråkigt. En glad överraskning hade inte varit fel. Kan inte någon komma hit med en stor påse sockriga geléhjärtan? Inte för att det är gott, kanske lite, men bara för att jag skulle bli glad.
Någon kan komma hit med en ny bra film som jag inte sett, och vi kan se på den och äta sockriga geléhjärtan och bli delar av den ända till eftertexterna börjar rulla. I alla fall jag har svårt att känna att jag skulle kunna bli en del av dem.
Nu lyssnar jag på Sagan om Ringen -musiken och det är fint. Jag försöker skriva några meningslösa ord i denna blogg ifall någon läser den. eftersom jag inte har något vettigt att skriva skriver jag om mig själv och vad jag gör och har gjort idag. Totalt ointressant och fruktansvärt tråkigt att läsa om. Men man skall veta att allt inte är så väldigt roligt här i livet.
Jag har nyss ätit och det känns inte bra i magen när jag nu har magkatarr. Det liksom svider och bränner. Jag undrar om det går över någon gång... Snart skall jag gå ut med hunden igan och jag måste duscha sen för jag skall klippa mig ikväll. Om det blir fult sjukskriver jag mig tills det växt ut igen.
Någon kan komma hit med en ny bra film som jag inte sett, och vi kan se på den och äta sockriga geléhjärtan och bli delar av den ända till eftertexterna börjar rulla. I alla fall jag har svårt att känna att jag skulle kunna bli en del av dem.
Nu lyssnar jag på Sagan om Ringen -musiken och det är fint. Jag försöker skriva några meningslösa ord i denna blogg ifall någon läser den. eftersom jag inte har något vettigt att skriva skriver jag om mig själv och vad jag gör och har gjort idag. Totalt ointressant och fruktansvärt tråkigt att läsa om. Men man skall veta att allt inte är så väldigt roligt här i livet.
Jag har nyss ätit och det känns inte bra i magen när jag nu har magkatarr. Det liksom svider och bränner. Jag undrar om det går över någon gång... Snart skall jag gå ut med hunden igan och jag måste duscha sen för jag skall klippa mig ikväll. Om det blir fult sjukskriver jag mig tills det växt ut igen.
Det regnar i London
Det regnar i London. De går omkring med paraplyer på Abbey Road utanför Beatles gamla inspelningsstudio. Men klottret på muren försvinner inte, trots att det regnar så ofta.
På månen regnar det inte alls, där finns det inte ens några moln, bara stora hav av öppna vidder med grått damm som aldrig flyttar på sig. För på månen finns heller inga vindar. Knappt finns det väl någonting förutom det där gråa dammet och grått berg. Kratrar med meteoriter i finns det många av också. Månen består bara av grått berg och damm, det är kanske det som krävs för att den skall bli så upplyst.
På Saturnus, Jupiter eller Neptunus regnar det inte heller. På Neptunus blåser det i 2.500.000 m/h, men här på jorden blir vi rädda om det är kulingvarning på nyheterna. Där blåset det så mycket för att det inte finns någon värme. På Jupiter kanske man inte ens kan landa, för man tror att hela planeten bara är gas. Vi har det bra här på jorden, där marken är av fasta ämnen som man kan gå på. Saturnus bara svingar sina ringar.
Om det hade regnat på solen hade den slocknat. Det är tur att det inte regnar där, tänk om vi inte hade haft någon sol. Då hade det kanske inte funnits någon värme och då hade det blåsit i 2.500.000 m/h här också. Då hade vi inte bara frusit ihjäl utan blåst bort också. Fast det hade inte kunnat regna då, kanske snöa.
Men i London regnar det, och de går omkring med paraplyer på Abbey Road.
På månen regnar det inte alls, där finns det inte ens några moln, bara stora hav av öppna vidder med grått damm som aldrig flyttar på sig. För på månen finns heller inga vindar. Knappt finns det väl någonting förutom det där gråa dammet och grått berg. Kratrar med meteoriter i finns det många av också. Månen består bara av grått berg och damm, det är kanske det som krävs för att den skall bli så upplyst.
På Saturnus, Jupiter eller Neptunus regnar det inte heller. På Neptunus blåser det i 2.500.000 m/h, men här på jorden blir vi rädda om det är kulingvarning på nyheterna. Där blåset det så mycket för att det inte finns någon värme. På Jupiter kanske man inte ens kan landa, för man tror att hela planeten bara är gas. Vi har det bra här på jorden, där marken är av fasta ämnen som man kan gå på. Saturnus bara svingar sina ringar.
Om det hade regnat på solen hade den slocknat. Det är tur att det inte regnar där, tänk om vi inte hade haft någon sol. Då hade det kanske inte funnits någon värme och då hade det blåsit i 2.500.000 m/h här också. Då hade vi inte bara frusit ihjäl utan blåst bort också. Fast det hade inte kunnat regna då, kanske snöa.
Men i London regnar det, och de går omkring med paraplyer på Abbey Road.
Kaffelös
Kaffeabstinensen slänger sin hammare inne i huvudet på mig. Att avstå från kaffe är inget att rekommendera om man väl har börjat. Det är en drog, en välkomnad, hyllad drog. Men den är välkomnad och hyllad också av mig, för det är ju ingen skadlig drog trots allt, bara en sån som alla häller i sig.
Kaffets historia är ganska spännande. På artonhundratalet var det förbjudet med kaffe och man kunde bli tagen av polisen om man ertappades med en ångande kaffekopp i handen. Man ansåg det vara skadligt, men det var många som drack kaffe ändå.
Men sen blev det lagligt igen, och folk drack kaffe som aldrig förr och i och med kafékulturen som kom... Ja, idag kan man ju inte umgås utan att fika och i fikat brukar ingå en kopp kaffe med påtår.
Utan kaffe i trettio dagar försmäkta jag på denna ö.
Kaffets historia är ganska spännande. På artonhundratalet var det förbjudet med kaffe och man kunde bli tagen av polisen om man ertappades med en ångande kaffekopp i handen. Man ansåg det vara skadligt, men det var många som drack kaffe ändå.
Men sen blev det lagligt igen, och folk drack kaffe som aldrig förr och i och med kafékulturen som kom... Ja, idag kan man ju inte umgås utan att fika och i fikat brukar ingå en kopp kaffe med påtår.
Utan kaffe i trettio dagar försmäkta jag på denna ö.
Tänk solen lyfter många människor
Tänk solen lyfter många människor. Det är inte våren utan solen som gör att människorna sitter på parkbänkar på torget och gnuggar näsor och bedyrar sin motparts skönhet... det är solen, den torra asfalten, fåglarnas kvitter och de små, små blommorna som växer i det ännu brunaktiga gräset. Men om man samlar dessa företeelser under ett och samma namn... så blir det vår.
Men solen lyfter upp många människor, vore det då inte för de naivt lyckliga paren på torgets parkbänkar hade de kanske varit glada. Men vinterbittra människor tycker inte om sånt.
Men solen lyfter upp många människor, vore det då inte för de naivt lyckliga paren på torgets parkbänkar hade de kanske varit glada. Men vinterbittra människor tycker inte om sånt.
På väg mot något bättre?
Halva världsbefolkningen vältrar sig i socker och fett. Det är ett privilegium att känna sig tjock, att få hjärtinfarkt. Vi skall vara glada att vi har dessa privilegium och att vi kan ha beslutsångest. Det mest värdefulla av alla dessa privilegier vi har här i den fett- och sockervältrande delen av världen är prestationsångesten. Att vi får gå i skolan och bli överhopade med arbete för att sedan utbilda sig till något, bli stressad och gå in i väggen. Det är det finaste vi har här i välståndsvärlden.
Vissa har det så bra så de begår självmord. Tänk på dem i Somalia. Vi blir visst aldrig nöjda med det vi har.
Vissa har det så bra så de begår självmord. Tänk på dem i Somalia. Vi blir visst aldrig nöjda med det vi har.
Jag samlar på lästa böcker
Böcker måste läsas ut på kvällar, annars lämnar de en tomhet efter sig som gör en uttråkad hela dagen. Jag sitter här och har totalt tappat inspirationen och orken att göra något över huvud taget. Jag kommer inte på något vettigt att skriva här heller. (Man måste skriva igång inspirationen, som någon sade). Jag måste skriva en caféglimt tills på måndag. En bra helst. Den får gärna vara bäst av alla som lämnas in.
Jag var fyra år och var på resa i Europa. Jag minns knappt taklampan, men vi satt i alla fall på ett kafé och möblemanget kändes mustigt, så som bayerskt öl ser ut i reklamen, så mörkt och dovt som om ett vidunder dväljdes under mattan, morrandes.
Det är dags att skriva upp i min läsloggbok att jag läst ut 'vad gör jag här' av Lukas. Den var bra.
Nu skall jag cykla upp till huset och hämta lite böcker. Jag vill fylla min bokhylla. Jag samlar på lästa böcker.
Jag var fyra år och var på resa i Europa. Jag minns knappt taklampan, men vi satt i alla fall på ett kafé och möblemanget kändes mustigt, så som bayerskt öl ser ut i reklamen, så mörkt och dovt som om ett vidunder dväljdes under mattan, morrandes.
Det är dags att skriva upp i min läsloggbok att jag läst ut 'vad gör jag här' av Lukas. Den var bra.
Nu skall jag cykla upp till huset och hämta lite böcker. Jag vill fylla min bokhylla. Jag samlar på lästa böcker.
Vad gör jag här
jag beställer en smörgås och frågar
om man kan få lite saltgurka på smörgåsen
men hon som jobbar där säger att det går inte
man får inte lägga till någonting
jag tittar på saltgurkan som ligger i en burk
och frågar varför man inte får det
hon svarar att det är ingenting hon har bestämt
men det är så att det ska smaka
likadant på alla våra ställen
det är fantastiskt
jag faller på knä och tillber den globala kapitalismen
som frigör oss från likriktning
och som ger oss så mycket underbar fihet
tack
Vad gör jag här - Lukas Moodysson
Tidens kakofoni - en spegling av dagen som gått
När tv:n stängs av landar man våldsamt i soffan igen. Det vänder sig i magen. En tvekande sol faller in genom fönsterrutan och alla klockor i hela huset tickar i otakt. Tidens kakofoni. Till och med datorns knarrande får man huvudvärk av.
Genom halvslutna ögon tittar jag på vad jag har skrivit. Jo. Det är tillräckligt deprimerande. Man skall ju inte överdriva. Lagom är den bästa kryddan.
Nu flyter Dvorák ur högtalarna som inte har någon som helst för basljud och jag lutar huvudet bakåt mot soffans ryggstöd. Jag känner mig neongul. Det är inte bra.
Alla känslor går i grönt. Det är naturens neutrala färg som håller allt i sin cykel, i sitt kretslopp. Det är när människor skrider över gränserna och förlorar det gröna som allt går åt skogen. Då finns det ingen återvändo längre. Såna människor ser jag varje dag.
När man är sjuk går tiden fortare än vanligt, fast man vill att den skall gå långsamt vilket den kanske på samma gång gör. Men man orkar ändå inte ta sig för något. Så tittar man lite på en dokumentär, något djurprogram, en bit på mitten av en film och en drös musikvideos som inte alls var roliga att titta på. Sen läser man lite, värmer mat man inte är hungrig på och tittar på klockan, lyssnar på klockan, på klockorna. Så har det gått fem timmar, klockan är två och vad skall man göra härnäst? Skolböckerna ligger och möglar på sängen och man läser några sidor till i sin bok.
Man måste akta sig för att göra sådana där vettiga saker, de brukar oftast vara jobbiga.
Genom halvslutna ögon tittar jag på vad jag har skrivit. Jo. Det är tillräckligt deprimerande. Man skall ju inte överdriva. Lagom är den bästa kryddan.
Nu flyter Dvorák ur högtalarna som inte har någon som helst för basljud och jag lutar huvudet bakåt mot soffans ryggstöd. Jag känner mig neongul. Det är inte bra.
Alla känslor går i grönt. Det är naturens neutrala färg som håller allt i sin cykel, i sitt kretslopp. Det är när människor skrider över gränserna och förlorar det gröna som allt går åt skogen. Då finns det ingen återvändo längre. Såna människor ser jag varje dag.
När man är sjuk går tiden fortare än vanligt, fast man vill att den skall gå långsamt vilket den kanske på samma gång gör. Men man orkar ändå inte ta sig för något. Så tittar man lite på en dokumentär, något djurprogram, en bit på mitten av en film och en drös musikvideos som inte alls var roliga att titta på. Sen läser man lite, värmer mat man inte är hungrig på och tittar på klockan, lyssnar på klockan, på klockorna. Så har det gått fem timmar, klockan är två och vad skall man göra härnäst? Skolböckerna ligger och möglar på sängen och man läser några sidor till i sin bok.
Man måste akta sig för att göra sådana där vettiga saker, de brukar oftast vara jobbiga.
Lyss till torktumlarens sång från källarens mörka skrymslen
Grannen som bor härunder sjunger i duschen. Högt. Ibland när jag snart skall somna in hör man ett utdraget "Yeeeeeaaaah! Oooooh, eeeoooo, BABYYYY!" Det är inte roligt, det är inte vackert. Han vet nog inte att han hörs så väl. Kanske man skulle gå ned och fråga om han skulle sluta.. Då skulle han skämmas.
De på samma plan har alla hundar. Det har jag också. De utgör en vacker kör när brevbäraren kommer och i vår post är det bithål från hundtänder. Speciellt i Lidlreklamen och räkningar.
Jag har en granne ovanför också. Jag önskar att han också sjöng i duschen. Men det är oftast inte sådana ljud som kommer därifrån.
Om inga av grannarna är verksamma, kan man iallafall vara säker på att torktumlaren snart går igång. Den står långt nere, nästan i källaren i ett turkost rum med plasttapeter och plastgolv.
Det är inte konstigt att den skriker så.
De på samma plan har alla hundar. Det har jag också. De utgör en vacker kör när brevbäraren kommer och i vår post är det bithål från hundtänder. Speciellt i Lidlreklamen och räkningar.
Jag har en granne ovanför också. Jag önskar att han också sjöng i duschen. Men det är oftast inte sådana ljud som kommer därifrån.
Om inga av grannarna är verksamma, kan man iallafall vara säker på att torktumlaren snart går igång. Den står långt nere, nästan i källaren i ett turkost rum med plasttapeter och plastgolv.
Det är inte konstigt att den skriker så.
Diktator
Här är mannen för senaste sången
fast hans själ är förbrukad och tom.
Liksom Nero en gång från balkongen
såg jag ned på mitt mumlande Rom.
Det kom fartyg på fartyg med vete,
det var mumsa för piga och dräng,
men de tröttnade snart på mitt bete:
sätt igång med en annan refräng.
Rulla upp lite glans och teater:
det behövs någonting ett-tu-tre
så dom spar sina ruttna tomater
och går hem med sitt skrik och sitt ve.
Leksaker ge dom och färg och klatsch:
bröllop, begravning och boxningsmatch.
- Och släng ut några knippor granater
för granater gör alltid succe!
Nils Ferlin
fast hans själ är förbrukad och tom.
Liksom Nero en gång från balkongen
såg jag ned på mitt mumlande Rom.
Det kom fartyg på fartyg med vete,
det var mumsa för piga och dräng,
men de tröttnade snart på mitt bete:
sätt igång med en annan refräng.
Rulla upp lite glans och teater:
det behövs någonting ett-tu-tre
så dom spar sina ruttna tomater
och går hem med sitt skrik och sitt ve.
Leksaker ge dom och färg och klatsch:
bröllop, begravning och boxningsmatch.
- Och släng ut några knippor granater
för granater gör alltid succe!
Nils Ferlin
Låten regnet skölja
snart kan ingen tänka
stjärnan inte blänka
snälla skölj det bort
allt förgås ju
inom kort
Låten regnet skölja av mina tyngda axlar, ty torkad lera kan bara upplösas av vatten när den har blivit hård som cement. Jag hatar bråk. Jag hatar tvång. Snälla regn, bara regna, regna bort det med ljummet regn.
stjärnan inte blänka
snälla skölj det bort
allt förgås ju
inom kort
Låten regnet skölja av mina tyngda axlar, ty torkad lera kan bara upplösas av vatten när den har blivit hård som cement. Jag hatar bråk. Jag hatar tvång. Snälla regn, bara regna, regna bort det med ljummet regn.
Tänk en rast
En ny kurs skall påbörjas om dryga femtio minuterna. Det tänks på London, på Hyde Park och en smörgås. Sen känns det efter i magen och det bubblar av mandelmassa, vetebröd och grädde. En gnutta florsocker.
Alla är blonda med örhängen. Alla är mörkhåriga med en knallgrön slinga. Alla är blonda utan ansikte. (Det opererades bort så att sminket skulle få plats). Alla trippar omkring i högklackat och små väskor som inte kan innehålla något för de är för små. Men det gör inget, för de kostade förmodligen så mycket att ingenting längre finns kvar att stoppa i dem. Där hade de tur. Tänks det.
Bloggar verkar bara användas som dagböcker. Det är ingen som vill veta något om er, tråkiga människor som bara äger en för liten väska utan innehåll och en kartong med hårfärg. Kanske era vänner. Puuuuuuzzizar. Akta så ni inte förgås av lycka.
(Förgås = avlida).
Från min bokhylla
Hon föll ned från min bokhylla i början av veckan. Hon stod på en bok, boken flyttades och hon föll. Med lykta i hand. Hon föll och slog i golvet och ena vingen gick i två bitar. Man kan inte flyga med bara en vinge. Förlåt lilla ängel. Det var inte meningen.
Geten
"Få höra nu, vad har du gjort idag?"
"Inget särskilt."
"Nej, nej, det duger inte. Vad var det som väckte dig?"
"Solen när den tittade in genom fönstret i vårt rum."
"Var det en glad sol eller en arg sol?"
Vi fann väl ett svar på det och sedan var det påklädandet:
"Vilken strumpa tog du först, höger eller vänster?"
Och sedan frukosten och så vidare ända fram till ögonblicket då vi kom springande efter henne. Det var en lektion i konsten att iakktta, men det var också en vink: "Om man inte fångar idéerna i vingen och naglar fast dem slutar de snart att komma. Det var ett råd jag skulle minnas i hela mitt liv.
"Hur skulle ni beskriva ljudet som brödet gör när det träffar vattenytan?"
"Plask?" föreslog vi
"Nej."
"Slafs?"
"Nej, nej."
"Men hur låter det då?"
"Omp", sa hon.
"Men det finns inget sånt ord!"
"Nu gör det det."
En gång skulle jag åka ensam till London och hade sällskap av henne på tåget. När vi rullade ut från stationen hemma viskade hon till mig:
"Ser du mannen i hörnet där?"
"Ja."
"Han är busskonduktör från Leeds. Han har varit på semester hos sin farbror som har en gård här i närheten."
"Men Virginia, hur kan du veta det? Du har ju aldrig sett honom förut."
"Det är ingen tvekan om saken."
Och sedan berättade hon, under den halvtimme som resan varade, hela hans hstoria, denne man som satt och puffade på sin pipa och var totalt omedveten om att han nu hade blivit en gestalt i nittonhundratalslitteraturen.
Ur Nigel Nicolsons bok Virginia Woolf
"Inget särskilt."
"Nej, nej, det duger inte. Vad var det som väckte dig?"
"Solen när den tittade in genom fönstret i vårt rum."
"Var det en glad sol eller en arg sol?"
Vi fann väl ett svar på det och sedan var det påklädandet:
"Vilken strumpa tog du först, höger eller vänster?"
Och sedan frukosten och så vidare ända fram till ögonblicket då vi kom springande efter henne. Det var en lektion i konsten att iakktta, men det var också en vink: "Om man inte fångar idéerna i vingen och naglar fast dem slutar de snart att komma. Det var ett råd jag skulle minnas i hela mitt liv.
"Hur skulle ni beskriva ljudet som brödet gör när det träffar vattenytan?"
"Plask?" föreslog vi
"Nej."
"Slafs?"
"Nej, nej."
"Men hur låter det då?"
"Omp", sa hon.
"Men det finns inget sånt ord!"
"Nu gör det det."
En gång skulle jag åka ensam till London och hade sällskap av henne på tåget. När vi rullade ut från stationen hemma viskade hon till mig:
"Ser du mannen i hörnet där?"
"Ja."
"Han är busskonduktör från Leeds. Han har varit på semester hos sin farbror som har en gård här i närheten."
"Men Virginia, hur kan du veta det? Du har ju aldrig sett honom förut."
"Det är ingen tvekan om saken."
Och sedan berättade hon, under den halvtimme som resan varade, hela hans hstoria, denne man som satt och puffade på sin pipa och var totalt omedveten om att han nu hade blivit en gestalt i nittonhundratalslitteraturen.
Ur Nigel Nicolsons bok Virginia Woolf
Att ge bort ett gelehjärta
Det är fy skam att glömma bort att ge bort ett geléhjärta som man tänkt att ge bort till den person man hade tänkt att man skulle ge bort det till. Nu får personen som skulle ha fått ett geléhjärta inte ha geléhjärtat över helgen och inte heller smaka dess slemmiga sötma. Nej. Bara för det att personen som glömde bort att ge bort geléhjärtat är så förskräckligt förvirrad. Bortglömsk. Dumma bortglömska person som skulle ge bort ett geléhjärta till den som skulle ha fått det till tänker den personen.
Personen som skulle ge bort ett geléhjärta till personen som skulle få ett geléhjärta glömde bort att ge geléhjärtat till den person som skulle ha fått det.
Personen som skulle ge bort ett geléhjärta till personen som skulle få ett geléhjärta glömde bort att ge geléhjärtat till den person som skulle ha fått det.
Att bli varm
Man går omkring i sitt hem och är så där frusen som man blir ibland, när inga filtar, inga tjocka tröjor hjälper. Man har ont i huvudet, kanhända efter gårdagens strapatser, och rörelseförmågan känns nedsatt, en hastig rörelse känns det som skulle kunna leda till svimmning. Man känner sig kort sagt kall och skör, som en snöflinga eller iskristall. Man sätter på kaffebryggaren och gör kaffe, medan man väntar spolar man varmt vatten över händerna och vattnets värme sprider sig ut i kroppen. Tillslut är det bara tårna som är kalla.
Det första uns av vårvärme
Det värmde av solen. Den enda solglimt som överhuvudtaget visade sig denna dag upplevdes av en ung person som var ute och promenerade med sin lilla, galna hund. De ovana ögonen som satt i hennes ansikte kunde inte hållas öppna, ty så ovana var de för det starka, icke-artificiella ljuset att det tvingade hennes ögon att sluta sig i respekt för den icke på länge sedda synen. Vårskorna var på och den unga personen med hunden hade kunnat hoppa högt, om det inte var för det värmande ljuset som sade åt henne att njuta av varje litet uns av vad den ranson av vårvärme som tillskansades henne för just den obestämda tidsperioden.
Och njöt - det gjorde hon.
Och njöt - det gjorde hon.