Amandien

...allt jag skrev är borta. för jag aldrig tror att det jag skriver uppfattas rätt. jag skrev argt till döden för han aldrig är nåbar och att allt skall ske på hans villkor. det känns ego.

döden får fråga efter det själv. om han någonsin drar tummen ur röven och nedlåter sig att smsa tillbaka.

fyfanvadförbannadjagärfortfarande.

Vad är reklam? Det undrar jag numera. När jag kom hem från jobbet idag låg det nämligen något som hette "Sverigehäftet" eller liknande i min brevbox. Jaha? Är inte det reklam är jag en gammal ostronsoppa. Är folk dumma i huvudet?! Ja, det har jag ju i och för sig redan konstaterat i antalet föregående inlägg och jag står fast vid den åsikten (idag var det till exempel en kvinna som undrade om jag jobbade på varuhuset jag jobbar i när jag gick ned för gången i full, ful, ÖoB-utstyrsel. Vad svarar man då? Nej, jag gillar bara att se ut sådan här?). Om det står EJ REKLAM TACK med (jäävligt) tydliga bokstäver på boxen betyder det inte med undantag för den skräpigaste reklamen. Det betyder INGEN FUCKING JÄVLA FÖRBANNAD REKLAM. tack.

Nu är jag lite förargad.

När jag vaknade i morse klockan åtta av Håkan Hellströms sång från mobilen var det jobbigt att slå upp ögonen. För att inte somna om gick jag upp och hämtade tidningen. Det stod inget vettigt i den. Bara något en väldigt kort notis om några japaner som undrade om det fanns mumintroll på ett zoo i Finland. (Uppenbarligen trodde de att de fanns på riktigt och att dessa varelser med viss mån av intelligens skulle finnas inlåsta på ett zoo).

På vägen till jobbet krashar tre kryp (av större storlek) rakt in i huvudet på mig. Helt otroligt att man inom en tjugominutersperiod kan få så många kryp i huvudet. När jag kommit fram och satt mig i kassan upptäcker jag att jag har den suraste dagen på veckor och jag ler inte för många gånger. Detta berodde inte ens på pms. Detta åtgärdades dock på lunchen då jag bad Döden att sms:a något uppmuntrande så jag inte skulle vara så sur. Resten av dagen varvade jag de sura minerna med ett fånleende. Det såg väl åtminstone trevligare ut.

När jag cyklade hem tog jag mig i maklig takt framåt på cykelbanan förbi pininfarina då ett gäng hormonstinna idioter till tonåringar gasar förbi mig utan att hålla i styret och ser på mig medan de gör obcena gester med armarna och kroppen. Folk är i allmänhet idioter, och de var inte ens folk. När jag susat ned för backen brevid Blåkulla får jag en knottfluga i ögat och tappar all fart på samma gång som jag har dödligt ont.

Nu dricker jag kaffe och försöker slappna av.

Nu till något helt annat än vånda för utlästa böcker.

Jag var i en mataffär idag med mig goda vän C (som är lång som en noshörning) och försökte välja mellan festis utan socker men med god smak och festis med tråkigare smak, men med socker då jag fick syn på något ytterst förbryllande på hyllan ovanför. Det var sugrör, vilket inte är särskilt förbryllande kan man tycka, men läste man på paketen, vilket jag gjorde och blev förbryllad, fick man veta att detta sugrör hade smak. Banansmak.

Jaha, tänkte jag i mataffären. 1. Sugrör; inte det mest nödvändiga på vår gjort, även om jag råkar vara road av denna lilla onödiga uppfinning emellanåt. 2. Banansmak; skall man nu nödvändigtvis ha sugrör med smak behöver man väl inte ta den närapå äckligaste smaken som finns i det kulinariska riket?

Uppenbarligen måste något göras åt den här världen.

Ladies and Gentlemen of the class of '99,
wear sunscreen.
If I could offer you only one tip for the future,
sunscreen would be it.
The long term benefits of sunscreen have been proved by
scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable
than my own meandering
experience...
I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth;
oh nevermind;
you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded.
But trust me, in 20 years you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked....
You're not as fat as you imagine.

Don't worry about the future;
or worry,
but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum.
The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind;
the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.
Do one thing everyday that scares you
Sing
Don't be reckless with other people's hearts,
don't put up with people who are reckless with yours.
Floss
Don't waste your time on jealousy;
sometimes you're ahead,
sometimes you're behind...
the race is long, and in the end, it's only with yourself.
Remember the compliments you receive, forget the insults;
if you succeed in doing this, tell me how.
Keep your old love letters,
throw away your old bank statements.
Stretch
Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life...
the most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives,
some of the most interesting 40 year olds I know still don't.
Get plenty of calcium.
Be kind to your knees, you'll miss them when they're gone.
Maybe you'll marry, maybe you won't,
maybe you'll have children, maybe you won't,
maybe you'll divorce at 40,
maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary...
what ever you do, don't congratulate yourself too much or berate yourself either - your choices are half chance, so are everybody else's.

Enjoy your body, use it every way you can...don't be afraid of it, or what other people think of it, it's the greatest instrument you'll ever own..
Dance... even if you have nowhere to do it but in your own living room.
Read the directions, even if you don't follow them.
Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they'll be gone for good.
Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.
Understand that friends come and go, but for the precious few you should hold on.
Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard;
live in Northern California once, but leave before it makes you soft.
Travel.
Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do you'll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were
noble and children respected their elders.
Respect your elders.
Don't expect anyone else to support you.
Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse;
but you never know when either one might run out.
Don't mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will look 85.
Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it.

Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.

But trust me on the sunscreen...

Baz Luhrmann

Nu har jag suttit i fyrtiofem minuter och försökt komma på ett vettigt... ta bort vettigt... blogginlägg som kan förmedla den känsla jag fick förut och som jag visste skulle komma fast som jag inte ville bry mig om för: om man mår bra av något, om jag mår bra av något, då vill jag inte bry mig om att det kommer göra mig ledsen senare. Då vill jag må bra av detta något så länge som det går innan det försvinner. Jag vill njuta av det så länge det varar.

Och nu vill jag skriva en massa meningslösa citat som ingen bryr sig om för de betyder inte samma sak för er som läser det. Jag vill säga genom Norah Jones: I want to wake up with the rain / falling on a tin roof / while i'm safe there in your arms / so all i ask is for you / to come away with me in the night / come away with me. Det är min önskan. ..eller dröm kanske. Sedan fortsätter det med samma sångerska: When I saw the break of day / Wished that I could fly away / instead of kneeling in the sand / catching teardrops in my hand. Så skulle Winnerbäck komma in med några rader: Som ett obehagligt allvar / drar hösten in i stan / det finns en doft av allt i mörkret / och nästan tyst. Efter det skulle han konstatera för mig: Jag fattar ingenting.  Och sedan...

skulle jag avsluta med Håkan Hellström: Ibland är en dröm det finaste man har.

Och efter slutet (efter som livet fortsätter, men inte filmen (som man älskade så länge den varade), efter lång tid eller kort, kommer LeMarc: Det är så gott att må gott igen.

Meeen.. eftersom det är så banalt och meningslöst att citera citat som bara betyder något för mig men inte någon annan låter jag bli. Citat är för töntar. Det vet ju alla.

Jag var hos mormor och åt middag och sen var jag och frossade räkor på stan. Nu sitter jag och försöker komponera ett sms. Försöker få inspiration från Coldplay och den melankoli de sjunger ut. (Tar en sur ahlgrensbil och känner hur mätt jag är av de monstruösa mängder räkor jag smockat i mig).

And I could write a song
A hundred miles long
Well, that's where I belong
And you belong with me

The streets you're walking on
A thousand houses long
Well, that's where I belong
And you belong with me

Oh what good is it to live
With nothing left to give
Forget but not forgive
Not loving all you see

Are the streets you're walking on
A thousand houses long
Well that's where I belong
And you belong with me
Not swallowed in the sea

You belong with me
Not swallowed in the sea
Yeah, you belong with me
Not swallowed in the sea

Jag vill bara gå och lägga mig. Det händer ju ingenting ändå. Så går det när man går ur sängen för sent. Då blir inget gjort. Inget som borde bli gjort blir gjort, men sånt som inte borde blir gjort blir gjort. Men då är i alla fall något gjort.