Amandien

Jag vaknade en morgon
från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga
men det kan jag inte

Jag gick ut en kväll
för att känna lukten av våren
för jag trodde att jag kunde känna igen
men det kan jag inte

Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
jag gör vad som helst
för att få ditt liv
att verka bättre

Ibland är en dröm
det finaste man har

Håkan Hellström

this is the world we live in
and these are the hands were given

Ja, nu känns det ganska tomt. Den här gången är det en så genomträngande förändring att jag kan känna den dras ned i lungorna när jag andas. (För jag andas - även om det är svårt). Nu ger Ryan Adams stämningen en extra touch, förr gjorde han den. Ryan gör den egentligen perfekt om man skall se det på det viset. Han sjunger om "Sweet lil' gal" och jag sitter och väntar på att mitt te skall svalna. Pianot som spelar med Ryan Adams sång säger att det går långsamt för teet att svalna. Jag orkar inte bränna mig. Då gråter jag nog.

Nu är det jag och tentan. Tentan och jag. Riktiga själsfränder är vad vi är. Imorn skall tentan följa mig till jobbet, sen skall den titta på när jag sitter i kassan och räknar och ler och sen följer den med mig hem igen. Jag har alltid en vän vid min sida. Sannerligen.

Nej. Jag är inte särskilt glad just nu. Det beror på att Intet har ställt sig brevid mig.

(425.)

Jag och min syster skall göra precis som Hiro i Heroes: stå på Times Sqare och skrika "Yattaaa! Helloooo Neeeww Yooork!" Vet ni varför? Jo, för vi skall dit i Februari!

"Hurraaaa! Heeej Neeeww Yooork!"

Jag säger bara detta:

*MoMa
*Guggenheimmuseet
*Central Park (åka skridskor)
*FN-huset
*Coffee'n'Bagel
*Stadsstress
*Empire State Building
*Ground Zero

Trallallaaaa!

Jag var ute en kväll på Harrys och beställde senare två drinkar (ej båda till mig själv). Följade dialog utspelar sig vid övervåningens bardisk:

-Ja, tack?
- En Oremo och en Jäger och Cola.
- Oremo? Vad är det?
- ...jo, det är kvällens drink; det står på tavlan där bakom dig...
- Jaha, ok... Och... en jäger och cola.. vad är det i den?
- Jooo, det är jägeeer. Och det är Cola. Sade jag och räknade på samma gång upp ingredienserna tydligt med fingrarna. (Det vill säga en för varje finger).
- Jahaaa, ok!

Jag bara frågar: om en drink heter jäger och cola.. då innehåller den väl just jäger och Cola? Eller skulle jag sagt: "Jo: det är whiskeyyy. Och det är Julmust."? Och om det är EN drink som är kvällens drink... vet man inte vilken det är då? Jag tycker att det var en intressant situation. Hon var ju ändå bartender. Men kanske är jag cynisk.

Där satt jag, i Stenungsund, och tittade ut genom fönstret. Bredvid en farstutrapp stod en rhododendronbuske och rhododendronbuskade sig. Över det var ett ljusnät fult slängt. Jag suckade.

Tåget började rulla.

Femtio meter bortanför den rhododendronbuskiga rhododensronbusken med ett ljusnät fult överslängt sig hade någon "skrivit" God Jul på husgaveln med en ljusslinga. Jag rullar mållös förbi och vidare. Varför?

Blue sky when you gonna learn to rain?
And let yourself go blue for once
And let go of the weight
you've been carrying

In this house, no one goes to sleep for days,
It's like were working on a mountainside
Trying not to slide,
Into the ocean

I can take care of you
But only if you want
strong enough to carry you

Across the icy lake, across the icy lake
But I cant fight your blues,
Cause I know I'll lose
What's left of my mind
I cant win,
But for you I will try
My baby blue

My mountain is hidden in a pile of trees
And she's the one I'll have to climb,
If I ever wanna see

Blue sky when you gonna learn to rain?
And let yourself go blue for once
And let go of the pain?

I can take care of you
The way you'd like to feel
Underneath the riverbed

Across the icy lake, across the icy lake
But I cant fight your blues
Cause I know I'll lose
What's left of my mind
I cant win,
But for you I will try
For you
For you
My baby blue

Ryan Adams

Det känns ju inte julgran direkt. ...eller jo, det känns som om jag har en julgran i halsen. Jag är svullen och det svider och jag hostar och nyser och snörvlar och det är precis så där synd om mig som det är när man är sjuk.

Det börjar mörkna för tidigt för alltings bästa nu. Snart är det den mörkaste dagen på hela året. Jag hatar den dagen, men sedan blir det bättre.

Det är vindstilla och tyst ute, tyst om man bortser från bilarna som brummar förbi ibland. Jag avskyr bilar. Adventsstjärnan i fönstret är släckt. Jag skall gå ut med hunden och försöka bringa klarhet över min situation. Jag tror inte jag riktigt vet vart jag befinner mig. Nu blev jag till och med yr. Konstigt.

I ett annat land har en undermur rasat för mitt sinne.

Bilköerna rusar fram under mig
som prickiga maskar

Det går långsamt i Säve
och här ligger också mörkren
tätare
skingras inte av lika många
fotoner
framtvingade av elektriciteten;
människan

Människan åker tåg
och lyssnar på andras samtal

Jag såg just en kille,
ganska snygg faktiskt,
som läste Harry Potter och dödsrelikerna
Det var bara några få sidor kvar

Jag skall också läsa ut Harry Potter och dödsrelikerna när jag
kommer hem

Han verkar sitta helt spänt
det är nog ett bra slut

I Ytterby lyser en strålkastare
från en husknut

Han gick av i Kode

Inget vad jag vet; så varför ställer folk ut sådant befängt, icke-hållbar-utvecklingsfrämjande trädgårdsprydnadsskräp i juletider? Att man vill ha lite ljus i trädgården under den mörkaste tiden på året kanske är mindre svårförståerligt; men en ren?!

Jag är nästan lite fascinerad av hur man kan sammankoppla en ren med ett litet, påstått kungligt och gudomligt barn som skall ha fötts i öknen för tvåtusen år sedan. Hade man renarna där då? ...eller föddes detta "gossebarn" i Abisko och besöktes av de tre vandrande samerna och renaherdar?

Jag vet inte hur det har gått till, men julen finns därför att vi som tillhör den "kristna kulturen" firar detta ökenfödda barn. Inte på grund av tomtens heliga ren eller något i den stilen. ...vad jag vet i alla fall.

Bort med skräpet; bort med fuljul! Amanda: julfascisten är tillbaka!

Jag öppnade en lyckokaka i början av september, precis innan studierna började. På den lilla remsan som låg inbakad stod det: "You will always be surrounded by true friends".

Konstigt är allt.
Det är tur vi missförstår varandra så vi kan förstå mer.
Tack.

Jag tror det stämmer.

Life is a trasseljävel
You just have to trassel it out

Det är vad Nicole Kidman sjunger inuti en stor elefant då hon blickar ut över en nedgången stadsdel i Paris - Montmartre - i filmen Moulin Rouge. (Jag syftar alltså rubriken). Jag står inte inuti en elefant utblickandes över nämnda stadsdel i Paris, men jag var tillräckligt korkad att missa bussen i morse för att jag och min infernaliskt trögtänkta hjärna tog fel på klockan - jag kom en timme sent, bussen var nästan nere i göteborg vid det laget. Denna lilla incident medförde att det var totalt, åtminstone nästan och som jag kände det just då, meningslöst, att över huvud taget ta sig ner till Stora Stan. Jag räknade nämligen ut att jag bara skulle hinna vara med på halva sista lektionen vilken bara var på fyrtio minuter.

Kanske berodde allt detta på att den illvilliga insikten att detta inte skulle bli en bra dag kom till mig när jag stod i duschen.

Jag ber så mycket om ursäkt Sara, men jag tror mitt undermedvetna motarbetar mig. Vi ses imorn..

...and leave all this to yesterday.

Mitt kalla ingefärs och citronté står och doftar kallt ingefärs- och citronté bredvid mig. Jag är medveten om att jag när som helst kan putta ned det från mitt skrivbord så hela golvet och väggen blir fullt av kallt ingefärs- och citronté, men jag skall ju ändå gå och lägga mig snart och eftersom jag inte skall sitta här så länge med mitt ingefärs- och citronté brevid mig är ju den rent sannolika graden att jag skulle putta ut det så det hälldes ut över hela golvet och väggen mycket mindre än de hade vart om jag hade suttit här en längre tid.

Regnet smattrar oregelbundet på rutan och jag slösar el på minst fyra ställen i mitt lilla rum. Bara för att få det sådär västerländskt mysigt du vet, som vi har privilegiet och tydligen rätten att få ha tycker vi. Men vi är ju partiska i målet. Och de på andra sidan jorden är partiska i målet också. Eftersom detta handlar om värderingar har ingen rätt och ingen fel. Därför kan vi hålla på som vi gör.

Allt beror på värderingar. Därför är ingenting rätt och ingenting fel. Därför kan vi göra som vi vill. Det enda som håller oss tillbaka är normerna. Man kanske kan säga så här; att vi lever i normerna, men normerna formas av värderingarna. Eller är det värderingarna som formas av normerna? Vad kom först - hönan eller ägget? Eller fjädern? Eller fanns det helt enkelt från början bara mörker, ända tills gud kom och tände lampan och sade "Tjingeling! Här kommer jag med elektriciteten!"

Allvarligt talat: gå och lägg dig nu Amansa, ditt gamla skohorn.

Jag var på Hallmans bokhandel här nere på kungsgatan. Gick in, tittade och letade efter lyrikhyllan. Efter att jag vridit på huvudet tills jag blivit yr i huvudet frågade jag en ointresserad expedit vart jag kunde hitta denna lyrik jag så intensivt letat efter.

"Den finns precis efter ingången, bakom de två ställningarna med julkort därborta." Och så pekade hon.

De hade alltså ställt två vridställningar framför lyrikhyllan, något helt ofattbart ondsint enligt min mening. Om någon någon gång skulle bry sig om att ställa fram dessa stackars försummade lyrikböcker hade kanske fler upptäckt dem och läst dem.

Om någon i min hemstad undrar, så är det jag som skrev det lilla meddelandet på lappen i hyllan.

Solen gav oss sitt ljus att lysa för alla,
vi lät de svaga försmäkta i mörker och falla.

Solen gav oss sitt guld att ägas av alla,
ej till att låsas i kistor och valv av de hårda och kalla.

Solen gav oss sin värme - i strålar som överflöda -
ej till att skövla vår jord och allt vad den skänkt oss föröda.

Solen gav oss sin kraft - att skapa och föda,
solen gav oss vårt liv, men ej till att döda.

Vi har förrått solen.

E. Blomberg

Tror man inte på omöjligheter blir tillvaron tämligen fattig. Har man inte varit i varje liten centimeter av hela rymden skall man inte uttala sig om ifall det är en total omöjlighet att det kan snöa i rymden eller ej. Jag läste just denna dikt av Erik Blomberg:

Drömlika reser sig bergen bortom Den västra sjön.
Har jag ej sett dem redan så i en dröm?
Du säger, att vi måste bygga vårt liv på verklighet.
Men stiger ej världen ständigt på nytt ur vår dröm?

Dikten heter "En Hanchow-dikt" och finns i samlingen "Öppna er, Ögon". Vad har man om man aldrig drömmer? Vad har man om man bygger sitt liv på "verklighet"? Man har ingenting mer än skalet. Förvisso är det kanske mest näring i skalet, men vad gör man om man bara har näring, utan att använda den?

Av en utgrundlig anledning är jag yr i huvudet. Jag sitter och gungar framför datorn ...eller min hjärna gungar, inte jag. Nu är det tunga regndroppar som faller på marken. Fast de faller inte, de öser och de gör alla blöta där ute, alla utom mig, fast jag är inne så det är ju därför, men det är ändå skönt med regn. Det brukar jag säga. Det är skönt med regn.

Jag måste skaffa böckerna till kursen innan jag blir avrättad i mina tankar.. Men var finns de? Biblioteket stänger klockan två idag. Jag får gå dit sedan och se efter.

Idag är det en sådan där dag där man måste göra en massa småsaker. Som att köpa gardiner fast man inte har råd till exempel. ...eller titta på andras projektarbeten från kursen. Nu skall jag skaka en matta. Det är min favoritsysselsättning.

Is it snowing in space? Jag har blivit beroende av Ryan.