Amandien

...allt jag skrev är borta. för jag aldrig tror att det jag skriver uppfattas rätt. jag skrev argt till döden för han aldrig är nåbar och att allt skall ske på hans villkor. det känns ego.

döden får fråga efter det själv. om han någonsin drar tummen ur röven och nedlåter sig att smsa tillbaka.

fyfanvadförbannadjagärfortfarande.

När jag vaknade i morse klockan åtta av Håkan Hellströms sång från mobilen var det jobbigt att slå upp ögonen. För att inte somna om gick jag upp och hämtade tidningen. Det stod inget vettigt i den. Bara något en väldigt kort notis om några japaner som undrade om det fanns mumintroll på ett zoo i Finland. (Uppenbarligen trodde de att de fanns på riktigt och att dessa varelser med viss mån av intelligens skulle finnas inlåsta på ett zoo).

På vägen till jobbet krashar tre kryp (av större storlek) rakt in i huvudet på mig. Helt otroligt att man inom en tjugominutersperiod kan få så många kryp i huvudet. När jag kommit fram och satt mig i kassan upptäcker jag att jag har den suraste dagen på veckor och jag ler inte för många gånger. Detta berodde inte ens på pms. Detta åtgärdades dock på lunchen då jag bad Döden att sms:a något uppmuntrande så jag inte skulle vara så sur. Resten av dagen varvade jag de sura minerna med ett fånleende. Det såg väl åtminstone trevligare ut.

När jag cyklade hem tog jag mig i maklig takt framåt på cykelbanan förbi pininfarina då ett gäng hormonstinna idioter till tonåringar gasar förbi mig utan att hålla i styret och ser på mig medan de gör obcena gester med armarna och kroppen. Folk är i allmänhet idioter, och de var inte ens folk. När jag susat ned för backen brevid Blåkulla får jag en knottfluga i ögat och tappar all fart på samma gång som jag har dödligt ont.

Nu dricker jag kaffe och försöker slappna av.

Nu till något helt annat än vånda för utlästa böcker.

Jag var i en mataffär idag med mig goda vän C (som är lång som en noshörning) och försökte välja mellan festis utan socker men med god smak och festis med tråkigare smak, men med socker då jag fick syn på något ytterst förbryllande på hyllan ovanför. Det var sugrör, vilket inte är särskilt förbryllande kan man tycka, men läste man på paketen, vilket jag gjorde och blev förbryllad, fick man veta att detta sugrör hade smak. Banansmak.

Jaha, tänkte jag i mataffären. 1. Sugrör; inte det mest nödvändiga på vår gjort, även om jag råkar vara road av denna lilla onödiga uppfinning emellanåt. 2. Banansmak; skall man nu nödvändigtvis ha sugrör med smak behöver man väl inte ta den närapå äckligaste smaken som finns i det kulinariska riket?

Uppenbarligen måste något göras åt den här världen.

Jag blev extrainkallad till jobbet i måndags för att det var en som blivit sjuk. Snäll som jag är tog jag mig dit ut i tid, trots att jag fick cykla i motvind (stormstyrka) och pissregn. När jag väl plaskat in på jobbet, vridit ur kläderna, hängt upp skorna i duschen och tagit mig ut till kassan var jag ganska trött.

S kom och lämnade växel och vi började prata om schemat och jag blev lite småirriterad. kanske lite mer än småirriterad, men hur som helst så pratade jag och S jobb. Inte om killar eller fester eller husdjur eller skvaller - jobb. Det var heller inget störande prat utan ett ganska lågmält, vanligt, jobbaktigt prat.

- Jag tycker att du får koncentrera dig på kunden! säger han som för närvande var kund då, en man med svart skägg med grå strån, sur mun och glasögon. Jag avslutade meningen jag höll på att säga til Sandra och vände mig mot honom. Jag kände mig lite förvirrad eftersom det inte varit något problem att småprata med någon annan förut.
- Jag gör det... sade jag bara.

När jag var klar och han hade fått växel och jag tänkte att 'nu går han' sade han surt: - Såna som ni borde inte jobba i affär! Jag blev så ställd att jag fick fråga - Ursäkta? och så tittade jag på S som inte riktigt fattade hon heller. - Ja, otrevliga och.. retas! Ni får ju koncentrera er på kunden. Det är dåligt! Han menade att det var S som retat honom, men hon hade inte pratat med honom över huvud taget. Efter detta lägger frugan in ett par av mannen redan sagda kommentarer.

- Om du vill prata med chefen kan jag ringa honom om du vill.
- Nej, jag känner chefen så det är bra med det.
- Jaha, vad bra då...

Vad var det för problem? Hade han svår hemorrojder eller? Och vad ville han att jag skulle göra mer? Klappa honom i skägget? Uppmärksamma hans välformade öron? Min uppgift som kassörska är denna: 1. Hej! 2. Dra kundens varor i maskinen. 3. Säga priset. 4. Ta emot pengar. 5. Ge tillbaks växel. Under detta förlopp skall jag vara trevlig. Precis det jag beskrivit här gör jag också, men om S kommer med växel och frågar lite om schemat kan jag inte ha full uppmärksamhet på kunden, och om detta nu irriterade honom så, så kunde han faktiskt börjat med att säga till i en vänligare ton istället för att snäsa. Hur kan folk vara så otrevliga?

Gubbjävel.

• Min blåmögelost har möglat.

• Har inga kläder för att jag skjutit upp tvättningen i en och en halv vecka. Går omkring och luktar unk i min ensamma, håriga singelhet. (Jag är så charmant).
• Jag cyklade ned till stan för att inhandla mjölk och sköljmedel. Jag hade kjol. Det blåste. När jag svänger in på kungsgatan går det några trumdårar och medelålders tanter till vänster om mig. Jag hör bara ett gällt "Oooohohohohohohohohoooo" från tre tanter och inser hur min kjol i slow-motion har blåst upp tillräckligt för att jag skall exponera delar jag vanligtvis håller för mig själv när jag går på stan. Tantjävlar.
• När jag handlat klart  sköljmedlet och mjölken ligger följande i cykelkorgen: 3 apelsiner, två chokladkakor (halva priset, så jag tog två), sköljmedel, ingefära, kanel, mjölk och pepparsalami.
• Åt 3/4 av chokladen när jag såg på Ally McBeal "för jag var värd det (för satans jävla helvete)"
• Min långlånga tenta raderades av min satans jävla förbannade ¤¤IO=*(6<)"~¨!"#¤%&8 pissdator. MEN(!): jag hade iallafall dubbelsparat. Allt försvann inte som när jag skulle skriva kunskapstentan och hållbarutvecklingtentan. (Då trodde jag att jag skulle dö).
• Har fått ont i ryggen av allt dålig-stol-när-jag-skriver-tenta-sittande och ingen kan/vill ge mig massage i min unkiga svettighet.

Nu skall jag se på tv så jag förtvinar i hjärnan. Hejdå, dumma värld.

Det är väldigt trevligt när människor visar intresse för en, visst, jag finns, hurra. Något jag är missnöjd med gällande detta ibland aktuella faktum är att ingen av de som "visar intresse", eller endast ytligt bara uppskattar mitt utseende, verkar vara normala i huvudet. Någonstans.

För att styrka detta med exempel kan nämnas fyllot på bussen hem för några veckor sedan som flörtade med mig, frågade om jag hade pojkvän, blev förvånad när jag inte hade det och sade mig att "men det kan ju inte vara några problem för dig så söt som du är".

Ett annan praktexempel är äckelbusschauffören jag skrivit om tidigare.

...eller farbrorn som äger antikvariatet här i stan som tappade bort sig i räkningen och fick fråga mig vad det blev för "det är inte värt man tittar på vackra flickor när man skall tänka" . Han är för övrigt väldigt trevlig och snäll, det är bara det att han är närmare nittio år. Det är gammalt.

För att inte nämna idag. Den här gången tog nog f*n priset.

Jag hävde en kopp kaffe och gick ut på långpromenad ikväll, för jag kände hur det kröp i mig (och på facebook hade jag för dagen solens tarotkort vilket innebär celebration) så jag ville ha tid för mig själv i skogen och vara lite harmonisk och glad.
  Precis när jag hade tagit mig förbi Sigelhultskyrkogården och var påväg in i skogen hade en låt tagit slut och jag hör steg snett bakom mig och stelnar till. Jag vänder mig diskret om och där går en spinkig sunkskäggig sak som ser lite ut som han blivit tappad i en kraschande hiss. Jag känner igen honom som en som gick i samma klass som mig på mellanstadiet, ett år äldre än mig, lekte bil med suddet på lektionerna... som sagt; lite tappad i en hiss. Jag tänkte hur som helst att han väl går förbi så jag saktade ner farten lite, men då verkade han också sakta in. Då gick jag fortare, men då gick han också fortare. Jag sneglade bakom mig hela tiden och ville att han skulle försvinna, men det gjorde han inte. Till slut sprang han förbi mig och tjugo meter framför mig för att vänta där och sedan följa efter mig igen. Till slut kom han upp vid sidan om mig och jag tog av mig ena hörluren och svarade förvirrat på hans hej.

- Får jag krama dig?
- Eeeeh... (vad svarar man då..?) Varfördå..?
- Jag känner för det, sade han och ryckte på axlarna
- Jag klarar mig nog bra ändå...
- En liten... han gjorde så sär med ögonbrynen som man gör när man vädjar.
- Jag vill bara vara för mig själv och vara ute och gå och lyssna på musik och ha tid för mig själv. Tack.

  Efter detta stannade han och jag gick vidare, men var tvungen att titta bakom mig så han inte följde efter mig, han stod kvar en ganska lång bit bort och såg efter mig. Jag lyssnade på musiken och gick vidare. Helt plötsligt är denna utbotat abderiska korkskalle bredvid mig igen, han håller till på köpet på att skrämma livet ur mig.
- En liten.. säger han igen och sträcker ut armarna.
- Nej, du får ingen kram, jag vill vara ifred och gå och lyssna på musik. Kan du låta mig vara?
- Okej...
Efter detta tittar jag bakom mig hela vägen runt det halvmilslånga spåret.

Nu vill jag bara göra ett kort, enkelt uttalande som till och med sorgligt korkade idioter kan förstå - även om de är fulla eller förståndshandikappade:

LÄMNA MIG IFRED FÖR I HELA JÄVLA HELVETE, JAG ÄR RÄDD FÖR FOLK SOM DET ÄR ÄNDÅ.

Om någon inte förstod detta så kan ni ju kanske gräva ned er i ett hål och aldrig komma upp ur det igen.

Nu vet jag varför jag har otur ibland, varför jag ibland vill spy galla över hela världen och säga den just varför jag hatar den så innerligt och varför begreppet "lagen om alltings jävlighet" verkar vara tatuerat på min hjärna. Jag har aldrig skickat vidare ett kedjebrev jag fått till min mejl, än mindre inom den utsatta tidsfristen.

Dock har jag inte dött än, men det kommer jag väl göra efter att inte ha skickat vidare det här senaste jag fick:

Exempel 1: Kelly  Sesey hade en önskan vad gällde hennes pojkvän, David Marsen, sedan 3 år  tillbaka - att han skulle fria. En gång när de lunchade tillsammans friade  han, - hon sa ja. 20  minuter senare gick hon till jobbet för ett möte. När hon kom fram såg hon  att hon fått mail. Hon läste som vanligt mailen från sina vänner, men där  fanns ett som hon aldrig tidigare fått... Det var det här mailet. Hon  tog bort det utan att läsa igenom det. Väldigt dumt gjort!!! Senare samma  kväll fick hon ett telefonsamtal från polisen angående David, han hade  dött i en bilolycka.

Exempel 2: Ta  Kattie Robbenson. Hon fick det här mailet och skickade vidare det, men hon  kände inte till så värst många e-mailadresser. Tre dagar senare gick  hon på maskerad. På vägen hem dog hon i en bilolycka, då chauffören var  berusad.

Exempel 3: Richard  S. Willis skickade det här mailet inom loppet av 45 min. Inte hela 4  timmar senare var han på väg till en jobbintervju för ett seriöst företag.  På vägen dit stötte han ihop med Cynthia Bell, hans hemliga kärlek sedan 5  år tillbaka. Cynthia berättade att hon älskat honom i 2 år. Tre dagar  senare gifte de sig. Nu har de 3 barn och är lyckliga.

Just  därför får du nu detta mail: Runt hörnet har du en vän men dagar och  månader går. Innan du märker det, har det gått ett år och aldrig träffar  du dina vänner. För livet - det är som ett långt sprinterlopp. De vet att  du tyckte om dem som förr en gång, nu är du trött och stressad.

Allt  handlar om vårt dumma spel för att nå en titel. Du säger "imorgon ringer  jag till Kajsa' men imorgon kommer och går och avståndet mellan er blir  större och större. Och efter många år får du ett telegram: "Kajsa litade  på dig'. Men det är precis vad vi förtjänar...

Runt hörnet dog en vän,  så kom ihåg att alltid säga vad du tänker. Om du älskar någon, säg det  till honom/henne. Var inte rädd att uttrycka dina innersta  känslor. Säg  till den personen hur mycket den betyder för dig. För innan du hinner  bestämma dig kan det vara för sent.

Lev  här och nu!
Ångra aldrig något!
Och vad som viktigast är; var alltid sams med dina vänner och din familj för det är de som hjälpt dig att bli den du är nu.

Du  måste skicka det här mailet till 10 olika personer inom loppet av 3 timmar  efter att du läst det. Om du gör det kommer du att ha otrolig tur i  kärlek. Människan du älskar kommer att besvara dina  känslor...  

Jävla banala skit ni som kommer på sånt här skräp kan gå och dö för ni verkar inte ha mycket hjärna att leva av jag hatar er hejdå.

Men jag måste säga att de käcka Clip-Art -bilderna piffar till det väldigt. Det är väl där kraften sítter kan jag tänka.

Gå och dö fiskespö.