Livet är att dricka direkt ur mjölkpaketen.

Hemmagjorda chokladbollar (eller chzookladd-bollar, som min pappa kan stava det ibland när han riktigt får till det), film och mjölk. Chzookladdbollarna är utan pärlsocker eller kokos, runtomkringmig är belamrat med böcker och jag dricker mjölk ut paketen. Livet alone is wonderful.

Jag trivs i mitt hem. Jag vill aldrig härifrån just nu.

Inget kan stoppa oss nu

Ja, jag vet att klockan är två, och det är sent för en söndag kväll,
men ingenting kan få mig här ifrån.
Ja, jag vet att jag borde gå, men vem har lust att va rationell?
När man har rock n roll och saxofon.

Måndag morgon kan vi glömma det är flera ljusår tills vi vaknar.
Måndag morgon kan vi drömma om allt som händer oss här och nu.

Åh, i natt är det du är det jag,
och vi följer så lätt minsta motståndets lag.
mot en himmel som har nummer 7, inget stoppar oss nu.

I natt, i natt, kom och ge, kom och ta,
kom och dansa med mig, du är allt jag vill ha.
Ingenting som vi gör är tabu, inget stoppar oss nu.

Har så svårt att släppa din hand och se dig gå åt ett annat håll,
när vi precis har träffats du och jag.
Har du också tänkt någon gång att ingenting spelar någon roll,
och att imorgon är en annan dag.

Måndag morgon när vi vaknar är det säkert senare än vanligt.
Måndag morgon och vi saknar ett annat hjärta som slår i takt.

Åh inatt, inatt är det du är det jag,
och vi följer så lätt minsta motståndets lag.
Mot en himmel som har nummer 7, inget stoppar oss nu.

I natt, inatt, kom och ge, kom och ta,
kom och dansa med mig du är allt jag vill ha.
Ingenting som vi gör är tabu, inget stoppar oss nu.

Måndag morgon när vi vaknar är det säkert senare än vanligt.
Måndag morgon och vi saknar ett annat hjärta som slår i takt.

Åh inatt, inatt är det du är det jag,
och vi följer så lätt minsta motståndets lag.
Mot en himmel som har nummer 7, inget stoppar oss nu.

I natt, inatt, kom och ge, kom och ta,
kom och dansa med mig du är allt jag vill ha.
Ingenting som vi gör är tabu. Inget stoppar oss nu.

Black Jack

Till Marie: Vad har vi för glädje av ekonomer?

Uttalande av ekonomiprofesson Olleman:

Glädje av ekonomer... har vi, skulle jag vilja påstå, allihopa, hela tiden. En väldigt stor glädje har vi allt av oss ekonomer, tycker jag nog. Vi ekonomer vet ju till exempel i förväg hur det kommer att gå med ekonomin, och det har vi ju en väldig glädje av, vi ekonomer alltså framför allt. Ja, alla har ju en väldig glädje av det helt enkelt. Emellertid har kritik framförts och det är kanske skälet till att frågan du ställde ställdes. Den kritik är alltså, mot oss ekonomer som jag menar, ja, den kritiserar ju oss för att vi trots att vi i förväg vet hur det kommer att gå med ekonomin så är det först efteråt som vi berättar det. Och detta påstående kan äga sin riktighet men har också en mycket relevant förklaring i det faktum att om vi skulle berätta hur ekonomin ska bli, så skulle ju folk kunna utnyttja den informationen och planera sin ekonomi på ett annat sätt än vad som nu är fallet, ja, rent av få det bättre kort sagt. Och då skulle ju ekonomin inte bli så som vi ekonomer i förväg sagt att den skulle bli, eller hur? Vilket i sin tur allvarligt skulle kunna övertyda vi ekonomers trovärdighet i framtiden och kanske till och med hota vi ekonomers möjligheter att få dom toppjobb vi idag får och har rätt till och ska ha, tycker jag. Av detta följer, som nu var och en förstår, att det mest praktiska för oss ekonomer, eller för oss alla kanske till och med är att vi även i framtiden, precis som hittills, uttalar oss i efterhand och säger att vi visste precis hur ekonomin skulle bli i förväg, och den blev faktiskt precis sådan också, som vi visserligen inte sa innan men som vi nu i efterhand kan konstatera att vi redan i förväg visste.

Claes Eriksson

Ny dag, nytt ljus

Idag är det den 29:e maj. Någon i världen fyller år, 20 år, och får från och med idag gå på systembolaget. Hon har passerat den slutgiltiga gränsen från ungdom till yngre vuxen. Det känns ingenting.

Mamma och syrran kom hem till mig vid sju i morse och väckte mig med sommaren är kort och frukost. I min familj sjunger man inte födelsedagssånger på morgonen man fyller år utan kanske 'en bonde i vår by', eller 'lilla snigel akta dig'. På min 18-årsdag sjöng de 'vad är det för en dag..?' och avslutade med "Hurra! Hurra, för Gunnar idag!" ...som i den gamla Teliareklamen. Sen dess har jag hetat Gunnar lite då och då.

Solen lyser på min födelsedag. Tentan lyser på min födelsedag. Ny dag, nytt ljus. Elräkningen lyser för 589kr på min födelsedag.

Någon klipper gräset på min födelsedag. Jag önskar mig Ally McBeal -boxen. På min födelsedag. Hon är min heroine.

Light the light. Ljusa ljuset.

!"&q&ww%"%sw¤/f()dw(=)wsdf'**9"%¤&%/

Fans i helvetes jävla skitjävel.

Rövhelvete.

Jävla skitallting.

Pissjävlaalltingihelavärldenkangåochdödag.

Röv. Rövrövirövröv.

¤#&¤%&)(=?)??/(&%¤#"!

Jag önskar att det vore över nu. Jag sitter och försöker skriva på tentan men det kryper i hela kroppen på mig. Jag vill bara sitta och läsa i Bridget Jones' Dagbok (Jag trodde alldrig jag skulle läsa den boken, den är i och för sig till kursen, men jag läser den frivilligt eftersom jag läser den tre veckor senare än vi skulle gjort) och glömma hur fckng jvla nervös jag är. En timme och nitton minuter kvar tills jag skall vara på uppvärmning. De flesta som läser detta har ingen aning om vad jag skriver om, men några kan ha det. Jag vet jvlgt väl vad jag skriver om.

Lavendeltét fungerar inte på sådan här våldsam nervositet. Det kan fungera på ångest, åtminstone lättare ångest, men detta rår det inte på. Det enda är att ta tjuren vid hornen, men den frbnnde jvla tjurjvln går ju långsammare än jag efter en jvlig dag. Fns jvla pissnervositet! Om en kvart går jag ut. Då är det en timme tills jag skall värma upp mig inför att ta tjuren vid hornen. När jag gjort det skall jag belöna mig själv med att tvätta. det är jag värd.

?)(/&%&%¤&?=(=(>><<>>>€><<</(/&?=)>>>)(/(&%%¤<<<<<</.

ur Bridget Jones' Dagbok

"Ja, varför är inte du gift än, Bridget?" hånlog Woney (babyjoller för Fiona, gift med Jeremys kompis Cosmo) med en tunn fernissa av omtanke medan hon strök sig över den gravida magen.
  Därför att jag inte vill bli som du, din feta, tråkiga, välbärgade mjölkkossa, borde jag ha sagt, eller: Därför att om jag var tvungen att laga middag åt Cosmo och sedan lägga mig i samma säng som han en enda gång, för att inte tala om varenda kväll, då skulle jag slita huvudet av mig och äta upp det, eller: Du förstår, Woney, innanför kläderna är jag faktiskt fjällig över hela kroppen.

Helen Fielding

Precis min mening!

Ett intryck i morse

Tillåt mig att spy på världen idag också.Här sitter jag på en försenad buss, inklämd mellan bussens fönster och någon åbäkig juristperson som harklar sig hela tiden. Människa!

Jag är trött och tung och huvudet snurrar av saker som kommer att hända inom den närmsta tiden. I morse kändes det som att jag vaknade med inälvorna i halsen, när jag reste mig upp slemmade de ner sig i magen igen. De har inte lagt sig på rätt plats än. När jag kämpat mig in i badrummet rosslade jag fram för min spegelbild: "jag hatar det här". Huvudvärken koncentrerade sig till en väl utvald punkt på huvudet.

Nu skall jag gå och lägga mig igen. För nu är det kväll.

Tillåt mig

Tillåt mig att spy på den här världen. Bara Björn kan få mig på gott humör igen. Kära lilla Björn, det finns väl ingen i detta land som inte är kär i honom? ...typ.

Man borde göra film om mig. Det skulle bli en sån där, feel good-film där publiken gottar sig åt allt pinsamt jag gör, lider med mig i gråtattacker och ångesttillfällen och blir arga med mig när puckon förföljer mig. En riktig hit. Upplösningen kommer mycket fortare i filmer än i verkliga livet, att känna sig som en hög med mögelsvamp är ganska romantiskt (=inte kärleks-trallallaa) i en film. I verkligheten är det bara stört.

...och det är allt jag har att säga om det.

Resten av kvällen

Idag var jag på utflykt för mig själv till Botaniska Trädgården. Jag var och tittade på ett näsduksträd, det står i Bambulunden och blommar bara en vecka, sen faller blommorna av. Det var ett vackert träd, men jag trodde att blommorna skulle vara lite större och mer hängande. Hur som helst så var det vackert.

Mina grannar har fest. De spelar hög musik. Just nu känner jag mig så fruktansvärt ensam. Det låter ganska ynkligt att skriva det på sin blogg. Jag är väldigt trött också.

Nu stängde jag av min mobil. Kom på att jag kanske skall säga något till Vän först så nu slår jag på mobilen igen. Det blir nog ingen utgång för min del ikväll. Jag har inte råd heller. MItt hår som var så bra, med volym och lockar och allt. Helt av sig själv. Jaja.

Jag såg på 2 days in Paris:

And even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well you love his sneezes more than anyone else's kisses.

Det är nog säkrast att jag lägger mig nu.

Godnatt, dumma värld. Imorgon kommer jag inte göra något åt min trista tillvaro, bara låta den gå över. Godnatt.

Very good - gummiband

Detta är dagens I-landsproblem: Jag sitter och skall kanske gå ut ikväll, beroende på om Vän kan gå ifrån födelsedagsfesten jag inte är på. Annars kanske vän 2 orkar, eftersom han jobbat hela dagen (till klockan nio). Det känns som en sån röra alltihop. Jag hatar att inte veta.

Förövrigt börjar tentaångesten lägga sig som en hinna på hjärnan. Hur kommer man igång? Jag vet inte.

Man kan inte säga att man hatar kärlek, men jag är förbannat trött på skiten nu. Det var bara det jag ville säga för tillfället. Det kommer säkert mer sen.

Jag vet inte vad jag vill.

Haiku mellan städer

Berlin vårbrusar
parkerna fylls av grönt liv
snart sommarens vind

Jag fick brev igår:
du blir tjugo i år! mer
gratis tandvård då!

De går i Berlin
till sin närvinbutik, sen
till en park, till gräs

Mitt saltkar har vält
saltet som ett prydligt berg,
som en pyramid

Parkens gräs, vårmjukt,
vitklöverinvasion,
lutar sig bakåt

snart måste jag till
återvinningsstationen
lyssnar på radio

Dansar i natten
och Berlin sover aldrig
inte de heller

Jag har diskat klart -
äntligt! Klockan är elva.
Ställ väckarklockan.

Berlin nattbrusar
Uddevalla nattslumrar
Jag är här, ni där.

Nos. Semper vivat
Divina Cultura, et
semper amant. Nos.

Fenomenet puckomagnetism

Det är väldigt trevligt när människor visar intresse för en, visst, jag finns, hurra. Något jag är missnöjd med gällande detta ibland aktuella faktum är att ingen av de som "visar intresse", eller endast ytligt bara uppskattar mitt utseende, verkar vara normala i huvudet. Någonstans.

För att styrka detta med exempel kan nämnas fyllot på bussen hem för några veckor sedan som flörtade med mig, frågade om jag hade pojkvän, blev förvånad när jag inte hade det och sade mig att "men det kan ju inte vara några problem för dig så söt som du är".

Ett annan praktexempel är äckelbusschauffören jag skrivit om tidigare.

...eller farbrorn som äger antikvariatet här i stan som tappade bort sig i räkningen och fick fråga mig vad det blev för "det är inte värt man tittar på vackra flickor när man skall tänka" . Han är för övrigt väldigt trevlig och snäll, det är bara det att han är närmare nittio år. Det är gammalt.

För att inte nämna idag. Den här gången tog nog f*n priset.

Jag hävde en kopp kaffe och gick ut på långpromenad ikväll, för jag kände hur det kröp i mig (och på facebook hade jag för dagen solens tarotkort vilket innebär celebration) så jag ville ha tid för mig själv i skogen och vara lite harmonisk och glad.
  Precis när jag hade tagit mig förbi Sigelhultskyrkogården och var påväg in i skogen hade en låt tagit slut och jag hör steg snett bakom mig och stelnar till. Jag vänder mig diskret om och där går en spinkig sunkskäggig sak som ser lite ut som han blivit tappad i en kraschande hiss. Jag känner igen honom som en som gick i samma klass som mig på mellanstadiet, ett år äldre än mig, lekte bil med suddet på lektionerna... som sagt; lite tappad i en hiss. Jag tänkte hur som helst att han väl går förbi så jag saktade ner farten lite, men då verkade han också sakta in. Då gick jag fortare, men då gick han också fortare. Jag sneglade bakom mig hela tiden och ville att han skulle försvinna, men det gjorde han inte. Till slut sprang han förbi mig och tjugo meter framför mig för att vänta där och sedan följa efter mig igen. Till slut kom han upp vid sidan om mig och jag tog av mig ena hörluren och svarade förvirrat på hans hej.

- Får jag krama dig?
- Eeeeh... (vad svarar man då..?) Varfördå..?
- Jag känner för det, sade han och ryckte på axlarna
- Jag klarar mig nog bra ändå...
- En liten... han gjorde så sär med ögonbrynen som man gör när man vädjar.
- Jag vill bara vara för mig själv och vara ute och gå och lyssna på musik och ha tid för mig själv. Tack.

  Efter detta stannade han och jag gick vidare, men var tvungen att titta bakom mig så han inte följde efter mig, han stod kvar en ganska lång bit bort och såg efter mig. Jag lyssnade på musiken och gick vidare. Helt plötsligt är denna utbotat abderiska korkskalle bredvid mig igen, han håller till på köpet på att skrämma livet ur mig.
- En liten.. säger han igen och sträcker ut armarna.
- Nej, du får ingen kram, jag vill vara ifred och gå och lyssna på musik. Kan du låta mig vara?
- Okej...
Efter detta tittar jag bakom mig hela vägen runt det halvmilslånga spåret.

Nu vill jag bara göra ett kort, enkelt uttalande som till och med sorgligt korkade idioter kan förstå - även om de är fulla eller förståndshandikappade:

LÄMNA MIG IFRED FÖR I HELA JÄVLA HELVETE, JAG ÄR RÄDD FÖR FOLK SOM DET ÄR ÄNDÅ.

Om någon inte förstod detta så kan ni ju kanske gräva ned er i ett hål och aldrig komma upp ur det igen.


Helgens händelser

Kvittomaskinen i kassa två var i helgen flyttad från den högra sidan till rakt framför mig. Denna omtumlande händelse, som gjorde att jag varje gång jag mycket trevligt frågade kunden om kunden ville ha sitt kvitto famlade i blindo till höger av mig medan kunden tog sitt kvitto själv, har gjort att jag inte kunnat ta mig samman för att skriva förrän nu. (Detta är förstås ljug, men det är alltid skönt att ha något att skylla på). Den var förövrigt uppstöttad med (eftersom den stod till två tredjedelar över en två centimeter hög kant) en burk anjovis. Tänk att jag aldrig insett ansjovisburkarnas breda användningsområde. Jag tror jag skall skaffa mig ett gäng.

Det var även några kunder som var av det mer... annorlunda... slaget. Det var till exempel en småfull polack som hävde i sig en sportdryck framför ögonen på mig i kassan och dängde den på rullbandet för att få betala den. När jag dragit alla hans varor sade jag priset - tjugo kronor - varpå han härmade mig med en överdriven uppåtbetoning på sista vokalen ("Tjuugooo, tjugoo, trettiii, tjugooo"), sedan pratade han med mig på polska och jag log lite förvirrat och sade "Jaaa... hmhm" . Ett annat exempel är när jag lyckades lura (mest av misstag, från början tänkte jag bara dra ett torrt skämt för att undvika pinsam tystnad) en kund till att en plastbunke hade ett speciellt pris på lördagar. "Nähä? Allvarligt?" utbrast han med höjda ögonbryn och ett brett vad-konstigt-leende.

En annan kom in och hade färg i hela ansiktet, inklusive ena mungipan. Det var frestande att berätta för honom att man inte äter målarfärg, men det hade nog inte uppfattats som trevligt.

Det var även ett gäng kufiska kunder på söndagen, men jag har tappat bort minneslappen från den dagen (helt meningslöst med minneslapp om man glömmer bort den...) så det får rapporteras från den dagen om jag hittar lappen igen.

Adieu

Händelsernas afton

Just nu, medan folk börjar strömma till förfesterna och visar upp vad de skall dricka för kvällen, sitter jag framför datorn med luggen bakåtstruken av ett diadem och arkiverar min samling av fotografier på cd-skivor. Skogen utanför mitt fönster är motsatsen till förfest denna kväll. Alldeles nyss sade jag högt för mig själv "jag kanske har det bäst ensam?" utan att jag tänkte på att jag pratade med mig själv. Hjälp...

Förut tänkte jag klaga på att Leila i programmet 'Leila Bakar' ler fånigt hela tiden vad hon än gör - normala människor gör inte det hela tiden. (Man gör det speciellt inte när man bakar - det är en högst allvarsam och komplicerad sysselsättning. Det är INTE direkt bara att vifta med sin rosasöta måttsats och så blir det perfekt som på tv). Även om någon skulle känna för att klistra på sitt sekt-leende, så gör inte denne det efter som risken är stor att bli dödad av en bitter jävel som inte tycker om leende människor som ler hela tiden, vad de än gör. Men eftersom jag kom till besinning när jag upptäckte att jag pratade med mig själv tänker jag nu inte göra det. Jag lyssnar på Aqua istället.

Här sitter jag i min gröna klänning och svarta, noppriga mjukisbyxor och är precis normal. Precis så man skall vara. Usch, vad skönt!

Bussäcklet II

Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.

Vi beklagar händelsen den 9 maj då en busschaufför uppträdde otrevligt på buss 12.

Vi har pratat med ansvarig trafikchef på Uddevalla omnibus och han har nu gett föraren en utskällning efter noter och han lär inte göra om detta. Vi beklagar och ber om ursäkt för förarens dåliga omdöme.

För att kompensera dig för det inträffade bifogas en värdecheck på 100 kronor. Den kan användas....
blablabla och en massa dravel om hur tacksamma de var att jag hörde av mig.


Nästa gång jag får syn på bussäcklet kommer jag se arg ut. Och jag kommer vara arg på honom. Och fan att han skall skämmas som en stinkande insekt på nobelfesten.

Ja, jag är fortfarande arg.

Kedjebrev

Nu vet jag varför jag har otur ibland, varför jag ibland vill spy galla över hela världen och säga den just varför jag hatar den så innerligt och varför begreppet "lagen om alltings jävlighet" verkar vara tatuerat på min hjärna. Jag har aldrig skickat vidare ett kedjebrev jag fått till min mejl, än mindre inom den utsatta tidsfristen.

Dock har jag inte dött än, men det kommer jag väl göra efter att inte ha skickat vidare det här senaste jag fick:

Exempel 1: Kelly  Sesey hade en önskan vad gällde hennes pojkvän, David Marsen, sedan 3 år  tillbaka - att han skulle fria. En gång när de lunchade tillsammans friade  han, - hon sa ja. 20  minuter senare gick hon till jobbet för ett möte. När hon kom fram såg hon  att hon fått mail. Hon läste som vanligt mailen från sina vänner, men där  fanns ett som hon aldrig tidigare fått... Det var det här mailet. Hon  tog bort det utan att läsa igenom det. Väldigt dumt gjort!!! Senare samma  kväll fick hon ett telefonsamtal från polisen angående David, han hade  dött i en bilolycka.

Exempel 2: Ta  Kattie Robbenson. Hon fick det här mailet och skickade vidare det, men hon  kände inte till så värst många e-mailadresser. Tre dagar senare gick  hon på maskerad. På vägen hem dog hon i en bilolycka, då chauffören var  berusad.

Exempel 3: Richard  S. Willis skickade det här mailet inom loppet av 45 min. Inte hela 4  timmar senare var han på väg till en jobbintervju för ett seriöst företag.  På vägen dit stötte han ihop med Cynthia Bell, hans hemliga kärlek sedan 5  år tillbaka. Cynthia berättade att hon älskat honom i 2 år. Tre dagar  senare gifte de sig. Nu har de 3 barn och är lyckliga.

Just  därför får du nu detta mail: Runt hörnet har du en vän men dagar och  månader går. Innan du märker det, har det gått ett år och aldrig träffar  du dina vänner. För livet - det är som ett långt sprinterlopp. De vet att  du tyckte om dem som förr en gång, nu är du trött och stressad.

Allt  handlar om vårt dumma spel för att nå en titel. Du säger "imorgon ringer  jag till Kajsa' men imorgon kommer och går och avståndet mellan er blir  större och större. Och efter många år får du ett telegram: "Kajsa litade  på dig'. Men det är precis vad vi förtjänar...

Runt hörnet dog en vän,  så kom ihåg att alltid säga vad du tänker. Om du älskar någon, säg det  till honom/henne. Var inte rädd att uttrycka dina innersta  känslor. Säg  till den personen hur mycket den betyder för dig. För innan du hinner  bestämma dig kan det vara för sent.

Lev  här och nu!
Ångra aldrig något!
Och vad som viktigast är; var alltid sams med dina vänner och din familj för det är de som hjälpt dig att bli den du är nu.

Du  måste skicka det här mailet till 10 olika personer inom loppet av 3 timmar  efter att du läst det. Om du gör det kommer du att ha otrolig tur i  kärlek. Människan du älskar kommer att besvara dina  känslor...
  

Jävla banala skit ni som kommer på sånt här skräp kan gå och dö för ni verkar inte ha mycket hjärna att leva av jag hatar er hejdå.

Men jag måste säga att de käcka Clip-Art -bilderna piffar till det väldigt. Det är väl där kraften sítter kan jag tänka.

Gå och dö fiskespö.


Bussäckel

Bussdörrarna öppnades inte. Jag var ensam på nattbussen klockan halv ett och jag ville bara hem till mig och sova, sova, sova.. Jag tittade fram åt busschaufförens håll och han tittade bakåt på mig och jag trodde att jag kanske skulle gå av längst fram av någon anledning. Jag tog av mig hörlurarna som spelat Ryans musik och såg frågande på honom.

-Jo, jag skulle vilja fråga en sak.. sade han. Jag fick fram ett förvirrat jaha? eftersom jag inte brukar prata så mycket med busschaufförer. -Bor du ensam här eller?
-Uuuhm, ja, jag bor här ja...? Jag ville av.
-Jo, jag undrar om du kanske vill träffa mig? sade han med lugn röst medan han vände sina händer och sedan knäppte dem.
-Va? Jag vill gå av bussen nu, kunde jag bara säga. Alla bussdörrar var stängda. Han öppnade dem.
-Ok. Är det upptaget eller? 

Jag ville bara därifrån, jag ville kräkas, jag ville köra upp min hemnyckel i hjärnan på honom och få honom att inse vad begreppet smärta innebar i fysisk känsel, jag ville göra sönder alla busskurer i hela stan, jag ville skrika, jag ville slå på något, jag ville bara hem, jag ville sova.

Här har jag tagit mig från Göteborg från en kväljluktande buss som åkte via ett jävla ställe kallat Ucklum. I morse voltade jag med cykeln och trodde jag skulle dö, det enda som dog var dock osten jag köpt till denna kväll. Den såg inte ut som den skulle lite grand.. Jag har sovit dåligt, jag har varit allmänt bitter... OCH SÅ FRÅGAR ETT JÄVLA ÄCKEL TILL BUSSCHAUFFÖR OM JAG VILL TRÄFFA HONOM????

Kan bara inte mänskligheten någon gång visa att den inte är så gravt störd i huvudet som jag tror/vet att den är?

Fy fan vad jag är äcklad.

Kommentarer av optimistiskt slag

Förlåt mig kära kommenterare: jag uppskattar att ni läser min blogg och det är väldigt roligt att få kommentarer, det förnekar jag icks.

Men de senaste kommentarerna (=skickade inom en tvåveckorsperiod) har varit av det mer optimistiska slaget, mer riktade mot min världssyn och inställning till livet än mot mitt/mina inlägg. Nedan finns dessa att läsa:

Lisa om Minne på en buss om morgonen

ha en bra kväll :)


 jenny om Ett par ord om världen

hoppas du haft en bra helg!


Anonym om Ett par ord om världen

ha en forsatt trevlig kväll! :)


Soha om Ett par ord om världen

Hoppas du får en trevlig kväll :)

HAR NÅGON SKAPAT EN 'OPTIMISM MOT PESSIMISTER -SEKT'???  Eller en positiv-energi-till-pessimister-välgörenhetsorganisation?? eller varför denna optimism från helt okända människor helt plötsligt?

Men tack för kommentarerna.

Tjingelingplingeling!


På upptäcksfärd i den göteborska förorten

Jag har världens längsta rast och kan bara inte sitta inte i ett personalrum (vilkets personal är ena surbultar nästan hela högen - trots det fina vädret) på en VFU-skola och läsa. Jag bestämmer mig för att gå ut i världen och se om mina fördomar om förortsmiljö stämmer. När man bara sett området precis inpå skolan blir man inte direkt bedövad av att det är så vackert.

*

Till en början var jag föga imponerad av utformningen av något slags torg med en stor torrlagd betongdamm full med skräp (där det satt en rullstolsbunden tant och någon annan med rullator) bakom en Lidl(uschuschusch)affär. Där fanns inget annat att upptäcka än mina fördomsbilder placerade i verkligheten.

Men sedan började det lukta gräs och låta av en gräsklippare, en tjej kom ur en träddunge med två hundar och efter det... två av de största, vackraste, blommande körsbärsträd jag sett denna vår, ståendes i den mysigaste lilla parken.. I och för sig tillhörde detta något äldreboende (gamla människor satt utpackade på en liten balkong och åt) men det hindrade inte mig från att stryka handen genom ett fång blommor och känna om de doftade som de såg ut. Jag älskar blommor på träd.

Efter detta gick jag mellan husen, upp för en trappa och vidare på baksidan av ett grått hus. Där gick en tant som jag försökte heja på med ett trevligt leende, men hon såg bara sur och tråkig ut och gick förbi. Antingen var hon trög eller så var hon inte receptiv för trevlighet. (Dock var det en annan tant som inte var trög när jag var påväg hem). Jag gick upp för en backe, förbi ett gäng pensionärer (organiserat boulespeleri), över en halvtaskig längdhoppsbana och en stor gräsmatta, mellan två granar och hela tiden lyste solen glatt, ljust, varmt, strålande och gjorde det gröna grönare än något.

*

Nu [då] sitter jag på en plats mellan några trevåningshus med lägenheter som heter Annas Gård och skriver. Jag har tre timmar till att upptäcka på. Bakom står den konstigaste skulptur jag någonsin sett. En avlång, hundliknande varelse med mjuka former och människoansikte, också det väldigt avlångt, med stora plutande läppar. Ryggen lutar nedåt mot marken som på en giraff och på huvudet sticker två runda, öroliknande, känselsprötsliknande, hornaktiga utväxter upp. Den verkar vara gjord av koppar som inte ärgat än. En bit framför mig ligger en kille i militärshorts och pilotbrillor utan tröja och läser i en ceris bok med stora gula bokstäver på. Han har håriga ben.

*

Jag gick ut från Annas gård och ned för en backe. Ungefär här insåg jag att jag totalt tappat bort vart jag var. Kanske inte totalt, jag visste vilket håll som var vilket, men när jag efter att jag vänt efter ett ganska bra tag stötte på en skylt med orden Nymilsgatan på insåg jag att jag varit iväg en ganska lång sväng, något som gått mig helt förbi i solskenet. Den sista biten var det väldigt varmt.

När jag kom tillbaka till personalrummet igen åt jag min äckliga lunch och lyssnade på en idiots klagomål på att den som plockat ur diskmaskinen (=min kära vän M) inte plockat in smutsdisken också. "Fan, fan, fan, jävla grisar, fan, fan, fan, vad äckligt." lät det från köket. Sådana människor är det värsta jag vet. Jag hade aldrig plockat ur den där diskmaskinen.

Nu är det retorik. Jag väntade i nästan fyra timmar på en lektion där min lokala lärarutbildare är ute och har betygssamtal. De tre eleverna som är kvar i klassrummet pratar om killar och fester. Vad gör man som lärarstudent då?

*

Jag gick.
Tjing!

Minne på en buss om morgonen

Jag hade en gång en svensklärare som sade att man inte borde läsa fantasyböcker för att det var onödigt och "obildande". Någonstans man absolut inte borde läsa sånt var i skolan, man lär sig ju inget på sådant. Med att man inte lär sig något menade hon att man inte lär sig något om samhället och att det var det som var huvudsaken när man läser - att vidga nyerna. Det upprörde mig då och det upprör mig nu, men jag var inte en sådan elev som tog upp en sådan dikussion och absolut inte i den klassen och nu är det lite för sent för mig att komma inklampandes i hennes klassrum och påminna henne om det där korkade hon sade för nästan fem år sedan. Därför finner jag det passande att ta upp det i min knappt lästa blogg.

För det första består inte världen bara av samhälle. Samhället är en töntdel av världen, det är bara det att vi megalomaniska människor inte fattar det eftersom vi är så sorgligt abderitiska att vi tror att vi är de största, bästa och vackraste varelserna i universum. (Om det är så kan vi lika gärna gå och dö allihop för om det finns värre egon i världsrymden... ja.) Kort sagt: det finns annat att lära sig än saker om samhället. Förresten kan man på ett indirekt sätt lära sig om samhället av fabtasyböcker genom att jämföra det lästa med det samhälle man lever i och därmed upptäcka nya saker man inte tänkt på. Ibland finns det också många filosofiska tankar och trådar, men detta gäller endast kvalitativ (inte kvantitativ) fantasy.

Och att vidga vyerna förresten? Att läsa om andra världar och kulturer som inte ens finns måste ju vara att vidga vyerna... Hur skall vi annars finna nya världar, om vi inte hittar på dem själva eller läser om dem? Hur skulle det se ut om alla sprang omkring i skogen och letade efter Narnia eller The Shire? Det vill inte jag veta.

Jag är inget jättefan av just fantasy, men detta var jag tvungen att skriva tyckte jag.

...and that is all I have to say about that.

Ur: Skolan och den Radikala Estetiken

Delikatessföretaget Ridderheims har under 2002 drivit en reklamkampanj där filosofer som Kant och Kierkegaard fått hjälpa till att sälja pesto och chilimarinerad fetaost till den kräsne och förmodat bildade konsumenten. Till och med kapitalismens störste och mest kände kritiker någonsin, Karl Marx, kan uppenbarligen tas i bruk för att sälja Ridderheims nya ölkorv, den så kallade joddlarkorven. Bredvid ett porträtt av filosofen med två interfolierade chilifrukter kan man läsa: "Karl Marx hävdade visserligen att alla borde dela med sig. Han hade i och för sig inte smakat våra ölkorvar".

Persson, s 149

Fashion rules!

You fashion people in your camouflage wear
You think you're really quite up there
But the fashions you wear aren't so cool
You really should go back, you're old school

And Martin hides behind our stripes
The T-shirts yeah! that's what she likes
Nicking off with logos at cartier
The grand mister D, or Charly, some say

Fashion!

Dress-up dummies for a little while
Crashed the crash party in real chicks style
Karl and his lens they like to watch
King of the thing
But we don't give a *huh!*
Gucci's got the monopoly
Fifty handbags - thats victim's luxury
Voguefied in 01, enough of that fake, it's said and done

Fashion is for fashion people
It's hard to be cool if you don't follow these rules
Fashion is for fashion people
Get out there now and break the rules

Fashion is for fashion people
It's hard to be cool if you don't follow these rules
Fashion is for fashion people
Get out there now and break the rules

Fashion!

Bless your dress, you're out of style
You're a brainwash victim for a while
Off with their heads is what we say
After Marie Antoinette it's the only way

You're a model and you walk the beat
They even told you what to eat
Bacteria inbred in fashion schools
Get out there now and break the rules

Fashion is for fashion people
It's hard to be cool if you don't follow these rules
Fashion is for fashion people
Get out there now and break the rules


Chicks on Speed

Söndag, soldag

Det finns en anledning till varför män inte står lättklätt avbildade i dammar och fontäner lika ofta som kvinnor. Folk vill ha något vackert att se på när de spatserar omkring i parker och grönområden.

Gp är jobbiga när man inte kan beställa studentprenumeration på internet utan att ha ett hemtelefonnummer.

Idag var det fint väder och jag gick en lång och långsam promenad.

De följande två veckorna är det VFU (verksamhetsförlagd utbildning, praktik), då skall vi små lärarstudenter hålla i boksamtal och se trevliga och intresserade ut. Mitt i vårens övergång till sommar. Hur kan man vara intresserad av annat än gröna löv och solsken nu?

Dagendagendagen

Jag jobbade idag också. En riktigt dålig dag på min ära. Förvånade? Dock kom det in ett par ganska intressanta typer.

Typ nr 1 var en man med sur uppsyn och grön träningströja som redan vid första anblicken av mig snörpte överlägset på munnen och verkade anse sig vara världens outsagda härskare. När han skulle få tillbaks pengar frågade han med snabb ordföljd "Skaruhaenkronaeller??", "Nej tack, det går bra ändå" sade jag eftersom jag inte ville ha hans dumma enkrona av ren principsak. Han tittade på mig under höjda ögonbryn med en duedumihuvetblick som till och med skulle få getter att bli generade över sin dumhet. Jag ser ner i kassalådan och visar mitt mest ironiska leende för alla lappar med högt värde innan jag ger tillbaka pengarna han skulle ha.

Typ 2 var en äldre man med lättsammare uppsyn än typ 1 men ahn var också lite förvirrad. Han lade upp en Desivon handcréme och en burk Märtas' marmelad på bandet, jag drog varorna och sade: "Trettiofem kronor där tack". Han räckte fram en tjugolapp och gick för att hämta sina varor. "Ursäkta, det var trettiofem". Fick jag skynda mig att säga. "Jaha, jaha. Jaha? Vad kostade varorna då?", "Ja, Marmeladen kostade tio och desivon tjugofem och det blir trettiofem". "Jaha, Desivon?", "Ja, handkrämen heter Desivon" Säger jag med ett leende som försökte dölja hur road jag var. "Jaha... ja, jag skulle egentligen ha tandkräm, men den var slut. Den bästa tandkrämen: sensitiiv. Rengör fint. Mycket god smak också". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag höll med och sedan betalade han och gick.

Typ 3 var en kvinna som skulle ha tio liter färg. Detta framgick dock inte för mitt trötta (tröga) sinne då hon skulle ha cigaretter och snus först. Jag antog därför att kunden efter skulle ha den. När hon betalt sina tobaksvaror tog hon dem och fick kvittot och sade något ohörbart som jag inte uppfattade utan bara antog var något som man bara höll med om. Därför gjorde jag detta och hon gick till änden av kassan, jag drog igenom färgen (med möda) och sade priset till kunden efter henne "Nej det är inte min" sade hon, jag vänder blicken mot slutet av kassan och den förra kunden tar färgen och går. "Ja...ha", hinner jag tänka innan jag springer efter henne så hon fick betala den. Uppenbarligen hade hon inte fattat att färgen (ca 350kr) inte var med på kvittot. Att jag log medhållande kan ha hjälpt det hela på traven.... men ändå?

Typ 4 i urvalet är två småtjejer som skulle köpa godis. Innan jag var klar med kunden innan dem tittade den ena lurigt på mig, sedan sade hon: "Jag har en sån..." och så pekade hon på kvittomaskinen. "Jag fick en sån i julklapp." "En kvittomaskin? Vad roligt! Det skulle jag också vilja ha i julklapp!" ljög jag sött för den lilla tjejen "Vad har du skrivit för kvitton med den så?" frågade jag sen. "Jo, alltså... det är en rulle såhär och sen skriver man och det man skriver kommer ut på kvittot.." När de hade betalat (med en stor suck av lättnad för att pengarna räckte) skulle kvittomaskinsägarens kompis packa ner i en påse. "Jag har med mig en påse, nej jag glömde den, nej kanske, skall kolla cykeln, nej jag har ingen, jag glömde den, köp en påse, jag glömde!!" Medan hon sade detta jättesabbt sprang hon till sin cykel utanför och tillbaks. De fick en fryspåse av mig.

Annars har det bara varit ett gäng utvecklingsstörda, en jättetjock kille, en annan tjock kille med surfshorts uppdragna högt över tröjan, en tant med ett fruktansvärt irriterande skratt (som hon använde hela tiden när hon sade något) och en stockholmska med bred dialekt och handlat hos mig. Det gamla vanliga liksom.

I slutet av dagen var jag så trött och förvirrad att jag höll på att glömma mina glödlampor i kassarummet. Något som påpekades med ett (som jag kände det) överlägset pekande av den som var där sist med mig samt ett "Du fattar att du hade glömt den annars eller?" och en blick jag blev arg av.

Men sen blev det bra med myspysrys med Marie! Vi bittra singlar måste hålla ihop.

Tjingeling!

Once bitten - never cured

Jane Austen. Är man sentimentalt lagd och läser henne är man fast för alltid. Jag kan i alla fall inte hjälpa det. (När jag sitter i min mörka lägenhet och just har sett på Becoming Jane...)

Lägenheten mörknar för varje minut jag inte sätter upp min lampa i vardagsrummet. Boken till skolan blir längre för varje sida jag inte läser. Visst känns det fint att va vid liv en dag till?

Regents park, 
gröna träd,
kaffe,
solstrålar på mina ögonlock.

Life, London, this moment of...

Galen

Så jävla ytligt med galor.

Fy fan vad förbannad jag blir.

Visa gråtande barn som vet att de skall dö, som vet att deras mammor och pappor och syskon och vänner snart kommer dö av svält, AIDS, ett skott i magen. Känner man inget kan man lika gärna skita i det. Annars är man bara ego.


Här är världens länder (på ett ungefär, vi vet ju alla att alla länder inte är riktigt överens om gränser o. dyl. Enligt en halvpålitlig internetsida.):

Afghanistan, Albanien, Algeriet, Amerikanska Samoa - besittning under USA, Andorra, Angola, Anguilla - brittisk koloni, Antigua och Barbuda, Argentina, Armenien, Aruba - nederländsk koloni, Australien, Azerbajdzjan, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belgien, Belize, Benin, Bermuda, Bhutan, Bolivia, Bonaire - ingår i Nederländska Antillerna (ej självständigt), Bouvetøya - ö tillhörande Norge (obebodd), Bosnien-Hercegovina, Botswana, Brasilien, Brittiska territoriet i Indiska Oceanen - brittisk koloni, Brunei, Bulgarien, Burkina Faso, Burma (även känt som Myanmar), Burundi, Cayman Islands - brittisk besittning, Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Cooköarna - tillhör Nya Zeeland, Costa Rica, Curaçao - ingår i Nederländska Antillerna (ej självständigt), Cypern, Danmark, Djibouti, Dominica, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, Ekvatorialguinea, El Salvador, Elfenbenskusten, Eritrea, Estland, Etiopien, Falklandsöarna - brittisk besittning, Fiji, Filippinerna, Finland, Frankrike, Franska Guyana - fransk besittning, Franska Polynesien, Färöarna - dansk besittning, Förenade arabemiraten, Gabon, Gambia, Georgien, Ghana, Gibraltar - brittisk besittning, Grekland, Grenada, Grönland - dansk besittning, Guadeloupe - fransk koloni, Guam - besittning under USA, Guatemala, Guernsey - brittisk besittning, Guinea (Conakry), Guinea-Bissau, Guyana (fd Brittiska), Haïti, Heardön och McDonaldsöarna, Honduras, Hong Kong - tillhör Kina, Indien, Indonesien, Irak, Iran, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Jersey - brittisk besittning, Jordanien, Kambodja, Kamerun, Kanada, Kanarieöarna - spansk besittning, Kap Verde, Kazakstan, Kenya, Kina, Kirgizistan, Kiribati, Komorerna, Kongo-Kinshasa (fd Zaire), Kongo-Brazzaville, Kroatien, Kuba, Kurdistan - ej självständigt område i Turkiet, Irak och Iran, Kuwait, Laos, Lesotho, Lettland, Libanon, Liberia, Libyen, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Macao - tillhör Kina, Madagaskar, Makedonien, Malawi, Malaysia, Maldiverna, Mali, Malta, Marocko, Marshallöarna - besittning under USA, Martinique - franskt departement, Mauretanien, Mauritius, Mexiko, Mikronesien, Moldavien, Monaco, Mongoliet, Montserrat - brittisk kronkoloni, Mocambique, Namibia, Nauru, Nederländerna, Nederländska Antillerna - nederländsk besittning, Nepal, Nevis - tillhör St Christopher och Nevis, Nicaragua, Niger, Nigeria, Niue - tillhör Nya Zeeland, Nordkorea, Nordmarianerna - tillhör USA, Norge, Nya Kaledonien - fransk besittning, Nya Zeeland, Oman, Pakistan, Palestina - geografiskt enligt NE området mellan Medelhavet i väster, Jordanfloden och Döda havet i öster, Libanon i norr och Sinaihalvön och Aqabaviken i söder. Politiskt är det som bekant mer komplicerat., Panama, Papua Nya Guinea, Paraguay, Peru, Polen, Portugal, Puerto Rico - (USA - US Commonwealth), Påskön - tillhör Chile, Qatar, Réunion - franskt departement, Rumänien, Rwanda, Ryska federationen, Salomonöarna, Samoa, São Thomé och Príncipe, Saudiarabien, Schweiz, Sealand, Senegal, Serbien-Montenegro (tidigare Jugoslavien), Seychellerna, Sierra Leone, Singapore, Slovakien, Slovenien, Somalia, Spanien, Sri Lanka, Saint-Barthélemy - tillhör Frankrike, St Kitts - tillhör St Christopher och Nevis, St Lucia, St Vincent, Storbritannien, Sudan, Surinam, Swaziland, Sverige, Sydafrika, Sydkorea, Syrien, Taiwan, Tadzjikistan, Tanzania, Tchad, Thailand, Tjeckien, Togo, Tonga, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Turks and Caicos Islands, Tuvalu, Tyskland, Uganda, Ukraina, Ungern, Uruguay, USA, Uzbekistan, Vanuatu, Venezuela, Vietnam, Virgin Islands (Brittiska), Virgin Islands (USA), Vitryssland, Västsahara - tillhör Marocko, Yemen, Zambia, Zimbabwe, Österrike, Östtimor



Rangordna dem efter hur barnen har det i länderna från sämst till bäst. Första korrekta svar vinner en miljard.


Lusilus

Vet du varför bladlöss är så små?
Nej?
De har stannat i växten!