Till Leo, min bästa köks- och badrumsdesigner
Leo kör bra bil
och äter aldrig fil
på morgonen
Han gör fina kök
och får kul besök
av glada kunder
Han är ganska söt
och borde äta gröt
för det är nyttigt
Hos Leo finns passion
för Sara pelargon
och det är ganska trevligt
Nu har Leo fått en dikt
och det är ganska chict
så han blir säkert glad
A.R.
och äter aldrig fil
på morgonen
Han gör fina kök
och får kul besök
av glada kunder
Han är ganska söt
och borde äta gröt
för det är nyttigt
Hos Leo finns passion
för Sara pelargon
och det är ganska trevligt
Nu har Leo fått en dikt
och det är ganska chict
så han blir säkert glad
A.R.
En dikt om tillvaron
Här sitter jag och skriver tenta
och världen går under
och jag äter godisar
som om man äter tre
innehåller 63 kcal.
och världen går under
och jag äter godisar
som om man äter tre
innehåller 63 kcal.
Tentasammanfattning
Att skriva tentor kan sammanfattas som följer: kvadratapa.
Man kan undra varför jag använde mig av just detta nypåkomna begrepp. Det är just för att i tentor skall man också använda sig av ord man inte förstår, som vanligt folk inte förstår och som inte ens de som kom på dem heller förstår eftersom begreppets innebörd förändrats sedan de kom på det.
Man kan undra varför jag använde mig av just detta nypåkomna begrepp. Det är just för att i tentor skall man också använda sig av ord man inte förstår, som vanligt folk inte förstår och som inte ens de som kom på dem heller förstår eftersom begreppets innebörd förändrats sedan de kom på det.
Uttalanden om kärlek
Kärlek är en ständig källa till bitterheter. Höstträd är fina när himlen är klar. "Att mackor inte är mat. Och kärlek inte är hat, det är för stunden vad jag vet om mackor och kärlek". (Johan Herman Wessel) Han på banken är snygg. Sara och Leo är en ständig källa till bitterheter. Alla som är kära kan väl hålla sig inomhus? Döden.
Det är precis som i Bridget Jones´ dagbok; mina icke singelvänner (aka självgoda gifta par) frågar mig ordagrant: "Hur går det med kärleken då?" ("Därför att jag inte vill bli som du, din feta, tråkiga, välbärgade mjölkkossa, borde jag ha sagt, eller: Därför att om jag var tvungen att laga middag åt Cosmo och lägga mig i samma säng som han en enda gång, för att inte tala om varenda kväll, så skulle jag slita huvudet av mig och äta upp det, eller: Du förstår, Woney, innanför kläderna är jag faktiskt fjällig över hela kroppen." s. 46)
Kärleken är som en häst: den har fyra ben med hovar, lång, hårig svans, den gnäggar, äter gräs och om man skrämmer den försvinner den med ett litet poff i ett ljusrosa glittrigt rökmoln.
Jag skimrar.
Puss
Det är precis som i Bridget Jones´ dagbok; mina icke singelvänner (aka självgoda gifta par) frågar mig ordagrant: "Hur går det med kärleken då?" ("Därför att jag inte vill bli som du, din feta, tråkiga, välbärgade mjölkkossa, borde jag ha sagt, eller: Därför att om jag var tvungen att laga middag åt Cosmo och lägga mig i samma säng som han en enda gång, för att inte tala om varenda kväll, så skulle jag slita huvudet av mig och äta upp det, eller: Du förstår, Woney, innanför kläderna är jag faktiskt fjällig över hela kroppen." s. 46)
Kärleken är som en häst: den har fyra ben med hovar, lång, hårig svans, den gnäggar, äter gräs och om man skrämmer den försvinner den med ett litet poff i ett ljusrosa glittrigt rökmoln.
Jag skimrar.
Puss
Hälsningar från igår
Idag är det en sådan där vacker höstdag igen. Solen lyser på röda trädkronor.
Sådana här dagar blir jag lätt sentimental mitt i det annars så bittra sinnelag jag håller mig med. Lite som när Sara i torsdags uttryckte sitt gillande av ett träd som jag berättade om, fast jag håller inne med att uttrycka högt hur vackra träden är. Även om det kanske hade varit trevligare om jag gjort det. ...eller irriterande. Det är en smaksak.
Genom det av andra personers förmodligen otvättade och därmed feta kalufser nedkletade bussfönstret kan jag i alla fall se hur verkligheten börjar kunna kallas höst. (Också en vespa som lyckat hitta motorvägen samt en vad jag uppfattar vara en ung förare sittandes på den. Även en uppochnedvänd brygga i en av motorvägsresenärer bortglömd sjö kan läggas till de mer anmärkningsvärda sevärdheterna).
Min sentimentalitet uttrycks inte bara genom en outgrundlig kärlek till alla höstträd, utan också genom en harmonisk ovilja att plugga tillsammans med en mycket stark vilja att läsa skönlitterära böcker. För närvarande har jag en del olästa böcker i min bokhylla att välja mellan. Ett faktum vissa läsare kanske har hört talas om. Som om det inte var nog med dessa sentimentalitetsuttryck kommer också en textrad av Ryan Adams in i huvudet på mig med jämna mellanrum: Blue sky, when you gonna´ learn to rain?
Sådana här dagar blir jag lätt sentimental mitt i det annars så bittra sinnelag jag håller mig med. Lite som när Sara i torsdags uttryckte sitt gillande av ett träd som jag berättade om, fast jag håller inne med att uttrycka högt hur vackra träden är. Även om det kanske hade varit trevligare om jag gjort det. ...eller irriterande. Det är en smaksak.
Genom det av andra personers förmodligen otvättade och därmed feta kalufser nedkletade bussfönstret kan jag i alla fall se hur verkligheten börjar kunna kallas höst. (Också en vespa som lyckat hitta motorvägen samt en vad jag uppfattar vara en ung förare sittandes på den. Även en uppochnedvänd brygga i en av motorvägsresenärer bortglömd sjö kan läggas till de mer anmärkningsvärda sevärdheterna).
Min sentimentalitet uttrycks inte bara genom en outgrundlig kärlek till alla höstträd, utan också genom en harmonisk ovilja att plugga tillsammans med en mycket stark vilja att läsa skönlitterära böcker. För närvarande har jag en del olästa böcker i min bokhylla att välja mellan. Ett faktum vissa läsare kanske har hört talas om. Som om det inte var nog med dessa sentimentalitetsuttryck kommer också en textrad av Ryan Adams in i huvudet på mig med jämna mellanrum: Blue sky, when you gonna´ learn to rain?