Amandien

Tidigt igår eftermiddags gick en ung kvinna i regnet blåsten från Nordstans köpcenter mot Nils Erikssonsterminalen i Göteborg, då en kraftig vindby tog tag i hennes paraply och svepte henne med sig i riktning mot Älvsborgsbron. Hon var klädd i en svart klänningskappa och mörk jeanskjol vid bortblåsandet. Hennes orangea polokrage stack upp vid halsen och hon bar på en elfenbensvit väska. Paraplyet var stort och mörkblått.

Allmänheten uppmanas nu att hålla ögonen öppna. De som äger båt eller bor ute i skärgården uppmanas dessutom att vara extra uppmärksamma på unga kvinnor med paraply som flyger förbi. Polis och militär är redan ute och söker efter den bortblåsta med helikopter, båt och söktränade knubbsälar.

Polisen utesluter inte att hon kan ha landat på havet och flyter omkring i paraplyet. Men trots denna stora insats befarar ledningen för sökaktionen nu det värsta: att kvinnan blåst ovan molnen - och försvunnit helt.

Amandien

+ Hel lägenhet för mig själv
(- delar med dammråttor och hjärnspöken)
+ Kan gå naken som jag vill omkring i lägenheten
(- Varför?)
+ Kan sjunga en massa sentimentala låtar högt för mig själv ("Vackert sjunger den som längtar" C.E.)
+ Slipper köpa massa puttenuttiga presenter till den man är ihop med
(-  får inga puttenuttiga presenter)
+ Dricka vin och drömma mig bort i romantiska drömmar till romantiska filmer och böcker
+ väcks inte av: snarkningar, sparkar, sömnpratande, dreggel i håret, att täcket är borta eller andra eventuella nattliga aktiviteter.
+ Ingen blir sur när jag pratar om alla snygga killar på tv el. dyl.
+ ...eller när jag proklamerar att jag skall gifta mig med Orlando Bloom (fast att han inte vet det än)
+ ...eller när jag gråter till någon av (exempli gratia) följande filmer: Stolthet och fördom (filmen och serien), Armageddon (!!!), Notting Hill, Pretty Woman, Romeo+Juliet, Moulin Rouge, TITANIC (!!!), Höst i New York, Love Actually, Pocahontas, Chocolat, The English Patient, Lost in Translation, Sagan om konungens återkomst, Lejonkungen, Two Weeks Notice, The Lake House, STARDUST (!), The Hours (!!!!!!!!!!!!!!!), Döda Poeters Sällskap, 10 things I hate About you, A love song for Bobby Long, Monsters Inc.
+ Måste inte se bra ut hela tiden
(- som om jag skulle göra det ändå)
+ kan skriva listor på vad som är pittoreskt med att vara singel i bridget Jones' anda
(- Varför?)
+ Kan klaga på hur jobbigt det är att vara singel
+ Få andra att känna sig bättre
+ Sitta uppe sent på kvällen och skriva dagbok
+ Frihet när man är ute på krogen
(- Vad menar jag med det?)
+ Und So Weiter

Hiskeligt trevligt alltså med andra ord.

Har jag blivit blind?
Har jag blivit döv?
Eller tappat alla känselnerver?

Jag har nog bara tappat
förståndet.

Snart rinner jag bort
och torkar in i mattan
så den måste kemtvättas
och det är dyrt.

Det är nog bäst att jag tar
mig samman.

Skalbaggen som gömde sig under den lilla anspråkslösa buskens svalkande skugga tänkte att det faktiskt var en riktigt fin och praktisk buske den satt under. Därpå beklagade den sig över att den aldrig skulle kunna ta den med sig hem när den nu var så otymplig och skulle ta upp hela hemmets rymd med sina spretiga grenar.

Om man tittade på busken en stund skulle man upptäcka att den faktiskt påminde om någon sorts korall lite grann, den var bara lite buskaktigare än en korall och mer buskfärgad? och kanske lite torrare också för den delen. Efter ännu närmare eftertanke påminde den inte alls om en korall utan såg mest ut som en liten buske brukar göra, inte alls särskilt speciell. Men det visste skalbaggen inget om, den gömde sig bara för det stora hemska ljuset uppe i himlen. Det var ytterst farligt och kunde bränna sönder dess fina vingar lika lätt som torra höstlöv brinner upp under ett förstoringsglas.

Solen gick väldigt sällan i moln just den dagen, just där den befann sig, värmen och solen var skoningslös och några höstar kom det visst aldrig nuförtiden. Den grävde sig en gång i sanden under busken och lade sig för att sova bland rötterna tills natten och svalkan smög sig fram.