Angående shitlit
Jag gick i en bokhandel här i stan idag och tänkte att jag kanske, då jag för en sekund vilade blicken på en hylla med en viss sorts litteratur, kommit på ett nytt begrepp. Självklart visade sig att så inte var fallet, men ändå var det ett mycket träffande begrepp för dagens litteraturutbud: Shitlit.
Vi kan nog alla som någon gång vistats i en bokhandel av "modernt" slag hålla med om att en mycket stor del av den litterära marknaden utgörs av så kallade "deckare". Dessa följer en karaktär inom kriminalaryrket, som enligt författaren har något alldeles speciellt. Att halva utbudet på den skönlitterära avdelningen i bokhandlarna av modernt slag utgörs av detta slags böcker beror på, som du säkert förstår, att nästan alla i hela Sverige till 95% bara läser dessa lättsvalda kriminalromaner. (Ursäkta generaliseringen).
Många tycker att jag är snobbig när det kommer till böcker på grund av att jag tar avstånd från denna "deckargenre", men sanningen är den att jag bäst tycker om orginalitet och kvalitet - inte kvantitet. En skönlitterär bok skall vara genomtänkt och intressant, rättstavad och (åtminstone) någorlunda grammattiskt korrekt. Nu menar jag inte att en deckarförfattare inte kan stava eller skriva intressant. En deckare hade säkert gått ner då och då om det inte vore för att orginaliteten var så halt. Jag skulle nästan vilja påstå att orginaliteten är amputerad från "deckargenren" och kriminalromanen - endast på grund av att den är så överrepresenterad.
Och det är allt jag har att säga om det.
Vi kan nog alla som någon gång vistats i en bokhandel av "modernt" slag hålla med om att en mycket stor del av den litterära marknaden utgörs av så kallade "deckare". Dessa följer en karaktär inom kriminalaryrket, som enligt författaren har något alldeles speciellt. Att halva utbudet på den skönlitterära avdelningen i bokhandlarna av modernt slag utgörs av detta slags böcker beror på, som du säkert förstår, att nästan alla i hela Sverige till 95% bara läser dessa lättsvalda kriminalromaner. (Ursäkta generaliseringen).
Många tycker att jag är snobbig när det kommer till böcker på grund av att jag tar avstånd från denna "deckargenre", men sanningen är den att jag bäst tycker om orginalitet och kvalitet - inte kvantitet. En skönlitterär bok skall vara genomtänkt och intressant, rättstavad och (åtminstone) någorlunda grammattiskt korrekt. Nu menar jag inte att en deckarförfattare inte kan stava eller skriva intressant. En deckare hade säkert gått ner då och då om det inte vore för att orginaliteten var så halt. Jag skulle nästan vilja påstå att orginaliteten är amputerad från "deckargenren" och kriminalromanen - endast på grund av att den är så överrepresenterad.
Och det är allt jag har att säga om det.
Kommentarer
Trackback