Intet (425.)

Ja, nu känns det ganska tomt. Den här gången är det en så genomträngande förändring att jag kan känna den dras ned i lungorna när jag andas. (För jag andas - även om det är svårt). Nu ger Ryan Adams stämningen en extra touch, förr gjorde han den. Ryan gör den egentligen perfekt om man skall se det på det viset. Han sjunger om "Sweet lil' gal" och jag sitter och väntar på att mitt te skall svalna. Pianot som spelar med Ryan Adams sång säger att det går långsamt för teet att svalna. Jag orkar inte bränna mig. Då gråter jag nog.

Nu är det jag och tentan. Tentan och jag. Riktiga själsfränder är vad vi är. Imorn skall tentan följa mig till jobbet, sen skall den titta på när jag sitter i kassan och räknar och ler och sen följer den med mig hem igen. Jag har alltid en vän vid min sida. Sannerligen.

Nej. Jag är inte särskilt glad just nu. Det beror på att Intet har ställt sig brevid mig.

(425.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback