Livet är "En Hanchow-dikt"
Tror man inte på omöjligheter blir tillvaron tämligen fattig. Har man inte varit i varje liten centimeter av hela rymden skall man inte uttala sig om ifall det är en total omöjlighet att det kan snöa i rymden eller ej. Jag läste just denna dikt av Erik Blomberg:
Drömlika reser sig bergen bortom Den västra sjön.
Har jag ej sett dem redan så i en dröm?
Du säger, att vi måste bygga vårt liv på verklighet.
Men stiger ej världen ständigt på nytt ur vår dröm?
Dikten heter "En Hanchow-dikt" och finns i samlingen "Öppna er, Ögon". Vad har man om man aldrig drömmer? Vad har man om man bygger sitt liv på "verklighet"? Man har ingenting mer än skalet. Förvisso är det kanske mest näring i skalet, men vad gör man om man bara har näring, utan att använda den?
Drömlika reser sig bergen bortom Den västra sjön.
Har jag ej sett dem redan så i en dröm?
Du säger, att vi måste bygga vårt liv på verklighet.
Men stiger ej världen ständigt på nytt ur vår dröm?
Dikten heter "En Hanchow-dikt" och finns i samlingen "Öppna er, Ögon". Vad har man om man aldrig drömmer? Vad har man om man bygger sitt liv på "verklighet"? Man har ingenting mer än skalet. Förvisso är det kanske mest näring i skalet, men vad gör man om man bara har näring, utan att använda den?
Kommentarer
Trackback