Snöflingor kanske inte vet så mycket om livet.
Men vad tänker snöflingorna när de faller? Ty de faller för en ganska lång tid, och de hinner tänka en lång stund. När de faller som fjädrar, då måste de hinna dikta ihop en hel livshistoria, eller två, innan de landar mjukt på marken. Men någon sådan har man aldrig hört. Snöflingor kanske inte vet så mycket om livet. De är vackra men vet inte vad livet är. Det är därför de är så vackra.
När snöflingorna yr omkring som små, små dammkorn är de inte lika vackra tycker vi. Då är vi bara arga för att det snöar och blåser så mycket och vissa oroar sig för om man skall kunna åka till jobbet nästa dag eller om pendeltågen kommer ställas in. Sen måste de ut och skotta och idag har ju alla som har ett arbete ont i ryggen...
Vissa gånger snöar det inte riktigt, det är iskallt i luften och det är som att fukten i den samlas ihop mitt framför ögonen på en, fryser till och blir en snöflinga. Flingorna faller glest och utspritt som om det snart skall börja snöa, men det gör det inte. De bara fortsätter att falla utspritt och vi känner oss inkompletta, som om det vore något som fattades. Vi tycker att antingen får det snöa ordentligt eller så får det vara.
Ibland är snöflingorna stora som lönnlöv. Då blåser det inte och man brukar säga "åh, titta ut! så vackert snön faller. Så vackert det är..." och man står i fönstret och ler, eller man går ut på en promenad och känner inom sig en barnsligt euforisk känsla tillägnad snön. Man oroar sig inte ett dugg, bara för att det inte blåser. kanske det till och med snöar mer.
Snön kanske inte vet så mycket om livet, men den lär oss ändå mycket om det.
När snöflingorna yr omkring som små, små dammkorn är de inte lika vackra tycker vi. Då är vi bara arga för att det snöar och blåser så mycket och vissa oroar sig för om man skall kunna åka till jobbet nästa dag eller om pendeltågen kommer ställas in. Sen måste de ut och skotta och idag har ju alla som har ett arbete ont i ryggen...
Vissa gånger snöar det inte riktigt, det är iskallt i luften och det är som att fukten i den samlas ihop mitt framför ögonen på en, fryser till och blir en snöflinga. Flingorna faller glest och utspritt som om det snart skall börja snöa, men det gör det inte. De bara fortsätter att falla utspritt och vi känner oss inkompletta, som om det vore något som fattades. Vi tycker att antingen får det snöa ordentligt eller så får det vara.
Ibland är snöflingorna stora som lönnlöv. Då blåser det inte och man brukar säga "åh, titta ut! så vackert snön faller. Så vackert det är..." och man står i fönstret och ler, eller man går ut på en promenad och känner inom sig en barnsligt euforisk känsla tillägnad snön. Man oroar sig inte ett dugg, bara för att det inte blåser. kanske det till och med snöar mer.
Snön kanske inte vet så mycket om livet, men den lär oss ändå mycket om det.
Kommentarer
Trackback