Amandien

Skalbaggen som gömde sig under den lilla anspråkslösa buskens svalkande skugga tänkte att det faktiskt var en riktigt fin och praktisk buske den satt under. Därpå beklagade den sig över att den aldrig skulle kunna ta den med sig hem när den nu var så otymplig och skulle ta upp hela hemmets rymd med sina spretiga grenar.

Om man tittade på busken en stund skulle man upptäcka att den faktiskt påminde om någon sorts korall lite grann, den var bara lite buskaktigare än en korall och mer buskfärgad? och kanske lite torrare också för den delen. Efter ännu närmare eftertanke påminde den inte alls om en korall utan såg mest ut som en liten buske brukar göra, inte alls särskilt speciell. Men det visste skalbaggen inget om, den gömde sig bara för det stora hemska ljuset uppe i himlen. Det var ytterst farligt och kunde bränna sönder dess fina vingar lika lätt som torra höstlöv brinner upp under ett förstoringsglas.

Solen gick väldigt sällan i moln just den dagen, just där den befann sig, värmen och solen var skoningslös och några höstar kom det visst aldrig nuförtiden. Den grävde sig en gång i sanden under busken och lade sig för att sova bland rötterna tills natten och svalkan smög sig fram.