Virginia Woolfs självmordsbrev
28 mars 1941
Tisdag
Käraste,
jag är säker på att jag håller på att bli galen igen: jag känner att vi inte kan gå igenom ännu en av dessa förfärliga perioder. Och jag kommer inte att bli bra den här gången. Jag börjar höra röster och kan inte samla tankarna. Därför gör jag det som jag tycker blir bäst. Du har skänkt mig största möjliga lycka. Du har på alla sätt varit allt som någon kunnat vara. Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare innan den här hemska sjukdomen kom. Jag orkar inte stå emot den längre, jag vet att jag gör livet outhärdligt för dig, att utan mig skulle du kunna arbeta. Och jag vet att du kommer att göra det. Du märker att jag inte ens kan skriva detta riktigt. Jag kan inte läsa. Det jag menar är att jag har dig att tacka för all lycka i mitt liv. Du har haft ett enastående tålamod med mig och varit ofattbart god. Jag ville bara säga det ? alla vet det. Om någon hade kunnat rädda mig så skulle det varit du. Allt är förbrukat för mig utom vissheten om din godhet. Jag kan inte längre fortsätta fördärva ditt liv.
Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare än vi har varit. V.
Tisdag
Käraste,
jag är säker på att jag håller på att bli galen igen: jag känner att vi inte kan gå igenom ännu en av dessa förfärliga perioder. Och jag kommer inte att bli bra den här gången. Jag börjar höra röster och kan inte samla tankarna. Därför gör jag det som jag tycker blir bäst. Du har skänkt mig största möjliga lycka. Du har på alla sätt varit allt som någon kunnat vara. Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare innan den här hemska sjukdomen kom. Jag orkar inte stå emot den längre, jag vet att jag gör livet outhärdligt för dig, att utan mig skulle du kunna arbeta. Och jag vet att du kommer att göra det. Du märker att jag inte ens kan skriva detta riktigt. Jag kan inte läsa. Det jag menar är att jag har dig att tacka för all lycka i mitt liv. Du har haft ett enastående tålamod med mig och varit ofattbart god. Jag ville bara säga det ? alla vet det. Om någon hade kunnat rädda mig så skulle det varit du. Allt är förbrukat för mig utom vissheten om din godhet. Jag kan inte längre fortsätta fördärva ditt liv.
Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare än vi har varit. V.
Kommentarer
Trackback