Amandien

Vad du kallar "komma ihåg" är sista delen av njutningen, precis som crah är sista delen av en dikt.  När du och jag möttes var mötet snart över, det var ingenting. Nu då vi kommer ihåg det, växer det till något. Men ännu vet vi mycket litet om det. vad det kommer att vara när jag lägger mig ned att dö, vad det gör av mig alla mina dagar tills dess - det är det verkliga mötet. Det andra är bara början till det.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Vi kan börja där du är, du Lille. Det snabbaste som våra sinnen kan uppfatta är ljuset. Vi ser egentligen inte ljuset, vi bara ser vissa ting som rör sig mindre hastigt belysas av det. Därför betecknas ljuset den yttersta gränsen för oss - det är det sista vi förstår, innan hastigheten blir för stor för oss.

Men en eldils kropp är en rörelse med ljusets hastighet. Man kan säga att dess kropp är gjord av ljus, men inte va det som är ljus för en eldil. Hans "ljus" är en ännu snabbare rörelse, som för oss är ingenting; och vad vi kallar jus är för honom någonting liknande vatten, något synligt, något han kan röra vid och bada i, rent av något mörkt, om det inte lyses upp av något snabbare. Och det som vi kallar fasta ämnen - kött och jord - förefaller honom tunnare och genomskinligare och svårare att se än ljus, snarare som moln och knappast någonting förresten. För oss är eldilen en genomskinlig, bara halvverklig kropp som kan gå igenom väggar och klippor; honom själv förefaller det som om han går igenom dem, därför att han är fast och hård och de är molnlika. Och det som för honom är verkligt ljus och som fyller himlen,  så att han störtar i solstrålarna för att finna svalka undan det, är för oss det svarta intet på natthimlen. detta är inget märkvärdigt, du Lille, fasten det övergår vad vi kan uppfatta med våra sinnen. Men det är underligt att aldrig eldila kommer till Thulcandra.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det handlar om mänskliheten i förhållande till andra varelser, arter på en annan planet. Ett annat sätt att tänka. Jämfört med vårt nuvarande. Så långt det nu kan gå utifrån vårt eget sätt att tänka.

Mänsklighetens egocentrism.