Life, London...
Jag tänker alltid på London om våren. När bladen börjar komma fram på alla träd och blommorna smyger upp ur marken och trädens blommor slår ut. Då känner jag alltid doften av hela Londons våratmosfär.
En stor kaffe med mjölk (som man beställt på Starbucks och man kunde inte säga milk ordentligt utan att allt grötade sig i munnen) i Regents Park där kostymkillar/ -män sitter på sina kavajer av märket Armani och läser dokument till fågelkvittret och humlesurret. Tjugo meter till höger känner man känslan av stilla vatten med små bortglömda höstlöv i (för det är ju vår) och björkarna hänger ned sina grenar i det och svalkar sig i solen. Då undrar jag var Septimus Warren Smith skulle sitta med Rezia. Förmodligen i Inner Cirkle (Queen Mary's Gardens) som i boken.
Jag tänker på lysande vitt grus och svarta taxibilar och på rensopade gator i Bloomsbury. En morgon med hotellfrukost som man är mätt på hela dagen, på att komma ut i uppvaknandet av livet i staden och känna doften av mat och bilar och uppvärmande asfalt och ljudet av flygplan och fönster och... liv.
...jag tänker alltid på London om våren.