Timmarna

Får man dricka vin två dagar i rad? Här sitter jag med mitt kaffe och lyssnar på filmmusiken till The Hours (som är den underbaraste musiken man kan lyssna på) och är sugen på ett glas vin idag igen (fiffigt med skruvkork på vinflaskorna!). Det skulle vara trevligt med det som sällskap ikväll, för jag känner mig plågsamt sentimental och bilder från filmatiseringen av The Hours flyger förbi min inre syn som en romantisk dimma av ensamhet. För ensamhet är vackert i historierna och berättelser, men hur är det att vara i den i verkligheten. I nuet? Ibland känns det bra, ibland kommer något och stör och man märker att man inte vill vara ensam och då blir man helt plötsligt ensammare än någonsin.

Idag när jag körde morfars Volvo från Strömstad och hem igen fick jag en vision. Jag hade för ovanlighetens skull tagit på mig min ring jag fick av mamma på studenten... ja. Jag fick helt plötsligt känslan att jag ville vara på väg hem till min villa och mina barn, en välkomnande kyss när jag kommit in i hallen och till en färdig middag som står på bordet. (Fånigt). (?)

Så därför skall jag dricka vin ikväll igen. För det är vad vi singlar gör. Och kanske skall jag laga köttbullar, och kanske till och med piroger. Kanske pratar jag lite med mina vissna krukväxter och hatar all teknik i mitt hem som inte fungerar (jag är av övertygelsen att jag omges av ett magnetiskt fält som stör all teknik som kommer i närheten av mig). Och kanske skall jag duscha en gång till och kanske ser jag på The Hours och gråter när Richard begår självmord. För det är vad Mrs Dalloway gör.

Och jag älskar Virginia Woolf.

Men nu sitter jag med mitt kaffe, och snart skall jag öppna rutiga kokboken. Snart skall jag sätta på The Hours på högsta volym och flyta ut i lägenheten. Snart skall jag resa mig från datorn. Ad astra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback