Amandien

De liksom flyter ihop när det regnar, granitgrusen och asfalten. Trots att granitgrusen är röda och asfalten är svart som olja. Detta kan man iakttaga när man står på en tågperrong, i en vattenpöl, i regn, i en väntekur, omgiven av atomer och annat stoft och plötsligt verkar det som att färgen på tavlan du har framför dig, den som visar världen, börjar rinna och hela världen flyter ihop och du kan inte skilja din gamla gymnasieskola från parkeringen eller de fula buskarna framför den. Du går vilse i en grå sörja.

S:s pojk L tycker jag skriver konstigt: gotta live up to my reputation.

Tataa
*dancing away, away like the happiest of leaves in the summertime*