Hejkomochhjälpmig
I morse vaknade jag innan klockan ringde, jag lade mig igen och inväntade dess obarmhärtiga ringsignal och blev obeskrivligt irriterad när den ringde eftersom jag redan var vaken. När jag efter en kraftansträngning som kunnat flytta berg hade slängt i mig frukosten, hällt i mig kaffet och mådde jätteilla tog jag på mig min ekologiska tunika av vilken översta knappen ramlar av. Jag blir sur och skiter i det och borstar tänderna.
När jag skulle gå av tåget i Göteborg och knäppa knapparna på jackan ramlade den översta av där med och jag måste ha den halvöppen och det var svinkallt. Vidare mot spårvagnen gick det en hög med kärringar framför mig som drog på rullväskor och hade så där "heeemskt treevliiigt" och pratade om en massa trams som jag fick ångest av att de pratade om. På grund av dem missade jag tvåans spårvagn som skulle ta mig till Korsvägen. Jag såg fyrans spårvagn (som självklart kom på samma gång) och måste springa (i högklackat) och se ut som en idiot för att hinna med den.
Jag kom fram och gick så klart fel först och var tvungen att gå runt en massa för att komma fram. När jag kommit fram får jag panik när jag insåg hur mycket jag har att göra.
På rasten pratade mina väner om sina pojk- och flickvänner.
När jag skulle gå till tåget var det avstängt från Nordstan till Centralstationen för att något hjärncellsbefriat pucko ringt och sagt att det låg en bomb där någonstans eller att någon skulle bomba eller vad det kan ha varit. KUL! Jag får gå runt hela Nordstan för att komma till tåget.
Precis innan jag skall gå av tåget (eller train of hell som jag i mitt förargade sinne brukar kalla det) håller de barbariska idioterna som skall uppåt Dinglehåller på att välta en barnvagn (med barn i) när den skall köras av. Detta endast för att få en sittplats först. Vad jag sett finns det alltid sittplats till dem som skall åka med. En annan gång blev jag (som kanske är känt) nedputtad i gången och nedtrampad och ignorerad av samma samling odjur. Giriga, abderitiska ungjävlar!
Vissa dagar vill man bara krypa upp i sitt eget rövhål och dö.
När jag skulle gå av tåget i Göteborg och knäppa knapparna på jackan ramlade den översta av där med och jag måste ha den halvöppen och det var svinkallt. Vidare mot spårvagnen gick det en hög med kärringar framför mig som drog på rullväskor och hade så där "heeemskt treevliiigt" och pratade om en massa trams som jag fick ångest av att de pratade om. På grund av dem missade jag tvåans spårvagn som skulle ta mig till Korsvägen. Jag såg fyrans spårvagn (som självklart kom på samma gång) och måste springa (i högklackat) och se ut som en idiot för att hinna med den.
Jag kom fram och gick så klart fel först och var tvungen att gå runt en massa för att komma fram. När jag kommit fram får jag panik när jag insåg hur mycket jag har att göra.
På rasten pratade mina väner om sina pojk- och flickvänner.
När jag skulle gå till tåget var det avstängt från Nordstan till Centralstationen för att något hjärncellsbefriat pucko ringt och sagt att det låg en bomb där någonstans eller att någon skulle bomba eller vad det kan ha varit. KUL! Jag får gå runt hela Nordstan för att komma till tåget.
Precis innan jag skall gå av tåget (eller train of hell som jag i mitt förargade sinne brukar kalla det) håller de barbariska idioterna som skall uppåt Dinglehåller på att välta en barnvagn (med barn i) när den skall köras av. Detta endast för att få en sittplats först. Vad jag sett finns det alltid sittplats till dem som skall åka med. En annan gång blev jag (som kanske är känt) nedputtad i gången och nedtrampad och ignorerad av samma samling odjur. Giriga, abderitiska ungjävlar!
Vissa dagar vill man bara krypa upp i sitt eget rövhål och dö.
Kommentarer
Postat av: Anonym
så så....
Trackback