Dagendagendagen
Jag jobbade idag också. En riktigt dålig dag på min ära. Förvånade? Dock kom det in ett par ganska intressanta typer.
Typ nr 1 var en man med sur uppsyn och grön träningströja som redan vid första anblicken av mig snörpte överlägset på munnen och verkade anse sig vara världens outsagda härskare. När han skulle få tillbaks pengar frågade han med snabb ordföljd "Skaruhaenkronaeller??", "Nej tack, det går bra ändå" sade jag eftersom jag inte ville ha hans dumma enkrona av ren principsak. Han tittade på mig under höjda ögonbryn med en duedumihuvetblick som till och med skulle få getter att bli generade över sin dumhet. Jag ser ner i kassalådan och visar mitt mest ironiska leende för alla lappar med högt värde innan jag ger tillbaka pengarna han skulle ha.
Typ 2 var en äldre man med lättsammare uppsyn än typ 1 men ahn var också lite förvirrad. Han lade upp en Desivon handcréme och en burk Märtas' marmelad på bandet, jag drog varorna och sade: "Trettiofem kronor där tack". Han räckte fram en tjugolapp och gick för att hämta sina varor. "Ursäkta, det var trettiofem". Fick jag skynda mig att säga. "Jaha, jaha. Jaha? Vad kostade varorna då?", "Ja, Marmeladen kostade tio och desivon tjugofem och det blir trettiofem". "Jaha, Desivon?", "Ja, handkrämen heter Desivon" Säger jag med ett leende som försökte dölja hur road jag var. "Jaha... ja, jag skulle egentligen ha tandkräm, men den var slut. Den bästa tandkrämen: sensitiiv. Rengör fint. Mycket god smak också". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag höll med och sedan betalade han och gick.
Typ 3 var en kvinna som skulle ha tio liter färg. Detta framgick dock inte för mitt trötta (tröga) sinne då hon skulle ha cigaretter och snus först. Jag antog därför att kunden efter skulle ha den. När hon betalt sina tobaksvaror tog hon dem och fick kvittot och sade något ohörbart som jag inte uppfattade utan bara antog var något som man bara höll med om. Därför gjorde jag detta och hon gick till änden av kassan, jag drog igenom färgen (med möda) och sade priset till kunden efter henne "Nej det är inte min" sade hon, jag vänder blicken mot slutet av kassan och den förra kunden tar färgen och går. "Ja...ha", hinner jag tänka innan jag springer efter henne så hon fick betala den. Uppenbarligen hade hon inte fattat att färgen (ca 350kr) inte var med på kvittot. Att jag log medhållande kan ha hjälpt det hela på traven.... men ändå?
Typ 4 i urvalet är två småtjejer som skulle köpa godis. Innan jag var klar med kunden innan dem tittade den ena lurigt på mig, sedan sade hon: "Jag har en sån..." och så pekade hon på kvittomaskinen. "Jag fick en sån i julklapp." "En kvittomaskin? Vad roligt! Det skulle jag också vilja ha i julklapp!" ljög jag sött för den lilla tjejen "Vad har du skrivit för kvitton med den så?" frågade jag sen. "Jo, alltså... det är en rulle såhär och sen skriver man och det man skriver kommer ut på kvittot.." När de hade betalat (med en stor suck av lättnad för att pengarna räckte) skulle kvittomaskinsägarens kompis packa ner i en påse. "Jag har med mig en påse, nej jag glömde den, nej kanske, skall kolla cykeln, nej jag har ingen, jag glömde den, köp en påse, jag glömde!!" Medan hon sade detta jättesabbt sprang hon till sin cykel utanför och tillbaks. De fick en fryspåse av mig.
Annars har det bara varit ett gäng utvecklingsstörda, en jättetjock kille, en annan tjock kille med surfshorts uppdragna högt över tröjan, en tant med ett fruktansvärt irriterande skratt (som hon använde hela tiden när hon sade något) och en stockholmska med bred dialekt och handlat hos mig. Det gamla vanliga liksom.
I slutet av dagen var jag så trött och förvirrad att jag höll på att glömma mina glödlampor i kassarummet. Något som påpekades med ett (som jag kände det) överlägset pekande av den som var där sist med mig samt ett "Du fattar att du hade glömt den annars eller?" och en blick jag blev arg av.
Men sen blev det bra med myspysrys med Marie! Vi bittra singlar måste hålla ihop.
Tjingeling!
Typ nr 1 var en man med sur uppsyn och grön träningströja som redan vid första anblicken av mig snörpte överlägset på munnen och verkade anse sig vara världens outsagda härskare. När han skulle få tillbaks pengar frågade han med snabb ordföljd "Skaruhaenkronaeller??", "Nej tack, det går bra ändå" sade jag eftersom jag inte ville ha hans dumma enkrona av ren principsak. Han tittade på mig under höjda ögonbryn med en duedumihuvetblick som till och med skulle få getter att bli generade över sin dumhet. Jag ser ner i kassalådan och visar mitt mest ironiska leende för alla lappar med högt värde innan jag ger tillbaka pengarna han skulle ha.
Typ 2 var en äldre man med lättsammare uppsyn än typ 1 men ahn var också lite förvirrad. Han lade upp en Desivon handcréme och en burk Märtas' marmelad på bandet, jag drog varorna och sade: "Trettiofem kronor där tack". Han räckte fram en tjugolapp och gick för att hämta sina varor. "Ursäkta, det var trettiofem". Fick jag skynda mig att säga. "Jaha, jaha. Jaha? Vad kostade varorna då?", "Ja, Marmeladen kostade tio och desivon tjugofem och det blir trettiofem". "Jaha, Desivon?", "Ja, handkrämen heter Desivon" Säger jag med ett leende som försökte dölja hur road jag var. "Jaha... ja, jag skulle egentligen ha tandkräm, men den var slut. Den bästa tandkrämen: sensitiiv. Rengör fint. Mycket god smak också". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag höll med och sedan betalade han och gick.
Typ 3 var en kvinna som skulle ha tio liter färg. Detta framgick dock inte för mitt trötta (tröga) sinne då hon skulle ha cigaretter och snus först. Jag antog därför att kunden efter skulle ha den. När hon betalt sina tobaksvaror tog hon dem och fick kvittot och sade något ohörbart som jag inte uppfattade utan bara antog var något som man bara höll med om. Därför gjorde jag detta och hon gick till änden av kassan, jag drog igenom färgen (med möda) och sade priset till kunden efter henne "Nej det är inte min" sade hon, jag vänder blicken mot slutet av kassan och den förra kunden tar färgen och går. "Ja...ha", hinner jag tänka innan jag springer efter henne så hon fick betala den. Uppenbarligen hade hon inte fattat att färgen (ca 350kr) inte var med på kvittot. Att jag log medhållande kan ha hjälpt det hela på traven.... men ändå?
Typ 4 i urvalet är två småtjejer som skulle köpa godis. Innan jag var klar med kunden innan dem tittade den ena lurigt på mig, sedan sade hon: "Jag har en sån..." och så pekade hon på kvittomaskinen. "Jag fick en sån i julklapp." "En kvittomaskin? Vad roligt! Det skulle jag också vilja ha i julklapp!" ljög jag sött för den lilla tjejen "Vad har du skrivit för kvitton med den så?" frågade jag sen. "Jo, alltså... det är en rulle såhär och sen skriver man och det man skriver kommer ut på kvittot.." När de hade betalat (med en stor suck av lättnad för att pengarna räckte) skulle kvittomaskinsägarens kompis packa ner i en påse. "Jag har med mig en påse, nej jag glömde den, nej kanske, skall kolla cykeln, nej jag har ingen, jag glömde den, köp en påse, jag glömde!!" Medan hon sade detta jättesabbt sprang hon till sin cykel utanför och tillbaks. De fick en fryspåse av mig.
Annars har det bara varit ett gäng utvecklingsstörda, en jättetjock kille, en annan tjock kille med surfshorts uppdragna högt över tröjan, en tant med ett fruktansvärt irriterande skratt (som hon använde hela tiden när hon sade något) och en stockholmska med bred dialekt och handlat hos mig. Det gamla vanliga liksom.
I slutet av dagen var jag så trött och förvirrad att jag höll på att glömma mina glödlampor i kassarummet. Något som påpekades med ett (som jag kände det) överlägset pekande av den som var där sist med mig samt ett "Du fattar att du hade glömt den annars eller?" och en blick jag blev arg av.
Men sen blev det bra med myspysrys med Marie! Vi bittra singlar måste hålla ihop.
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback