Amandien

Jag hade en gång en svensklärare som sade att man inte borde läsa fantasyböcker för att det var onödigt och "obildande". Någonstans man absolut inte borde läsa sånt var i skolan, man lär sig ju inget på sådant. Med att man inte lär sig något menade hon att man inte lär sig något om samhället och att det var det som var huvudsaken när man läser - att vidga nyerna. Det upprörde mig då och det upprör mig nu, men jag var inte en sådan elev som tog upp en sådan dikussion och absolut inte i den klassen och nu är det lite för sent för mig att komma inklampandes i hennes klassrum och påminna henne om det där korkade hon sade för nästan fem år sedan. Därför finner jag det passande att ta upp det i min knappt lästa blogg.

För det första består inte världen bara av samhälle. Samhället är en töntdel av världen, det är bara det att vi megalomaniska människor inte fattar det eftersom vi är så sorgligt abderitiska att vi tror att vi är de största, bästa och vackraste varelserna i universum. (Om det är så kan vi lika gärna gå och dö allihop för om det finns värre egon i världsrymden... ja.) Kort sagt: det finns annat att lära sig än saker om samhället. Förresten kan man på ett indirekt sätt lära sig om samhället av fabtasyböcker genom att jämföra det lästa med det samhälle man lever i och därmed upptäcka nya saker man inte tänkt på. Ibland finns det också många filosofiska tankar och trådar, men detta gäller endast kvalitativ (inte kvantitativ) fantasy.

Och att vidga vyerna förresten? Att läsa om andra världar och kulturer som inte ens finns måste ju vara att vidga vyerna... Hur skall vi annars finna nya världar, om vi inte hittar på dem själva eller läser om dem? Hur skulle det se ut om alla sprang omkring i skogen och letade efter Narnia eller The Shire? Det vill inte jag veta.

Jag är inget jättefan av just fantasy, men detta var jag tvungen att skriva tyckte jag.

...and that is all I have to say about that.