Hälsningar från igår
Idag är det en sådan där vacker höstdag igen. Solen lyser på röda trädkronor.
Sådana här dagar blir jag lätt sentimental mitt i det annars så bittra sinnelag jag håller mig med. Lite som när Sara i torsdags uttryckte sitt gillande av ett träd som jag berättade om, fast jag håller inne med att uttrycka högt hur vackra träden är. Även om det kanske hade varit trevligare om jag gjort det. ...eller irriterande. Det är en smaksak.
Genom det av andra personers förmodligen otvättade och därmed feta kalufser nedkletade bussfönstret kan jag i alla fall se hur verkligheten börjar kunna kallas höst. (Också en vespa som lyckat hitta motorvägen samt en vad jag uppfattar vara en ung förare sittandes på den. Även en uppochnedvänd brygga i en av motorvägsresenärer bortglömd sjö kan läggas till de mer anmärkningsvärda sevärdheterna).
Min sentimentalitet uttrycks inte bara genom en outgrundlig kärlek till alla höstträd, utan också genom en harmonisk ovilja att plugga tillsammans med en mycket stark vilja att läsa skönlitterära böcker. För närvarande har jag en del olästa böcker i min bokhylla att välja mellan. Ett faktum vissa läsare kanske har hört talas om. Som om det inte var nog med dessa sentimentalitetsuttryck kommer också en textrad av Ryan Adams in i huvudet på mig med jämna mellanrum: Blue sky, when you gonna´ learn to rain?
Sådana här dagar blir jag lätt sentimental mitt i det annars så bittra sinnelag jag håller mig med. Lite som när Sara i torsdags uttryckte sitt gillande av ett träd som jag berättade om, fast jag håller inne med att uttrycka högt hur vackra träden är. Även om det kanske hade varit trevligare om jag gjort det. ...eller irriterande. Det är en smaksak.
Genom det av andra personers förmodligen otvättade och därmed feta kalufser nedkletade bussfönstret kan jag i alla fall se hur verkligheten börjar kunna kallas höst. (Också en vespa som lyckat hitta motorvägen samt en vad jag uppfattar vara en ung förare sittandes på den. Även en uppochnedvänd brygga i en av motorvägsresenärer bortglömd sjö kan läggas till de mer anmärkningsvärda sevärdheterna).
Min sentimentalitet uttrycks inte bara genom en outgrundlig kärlek till alla höstträd, utan också genom en harmonisk ovilja att plugga tillsammans med en mycket stark vilja att läsa skönlitterära böcker. För närvarande har jag en del olästa böcker i min bokhylla att välja mellan. Ett faktum vissa läsare kanske har hört talas om. Som om det inte var nog med dessa sentimentalitetsuttryck kommer också en textrad av Ryan Adams in i huvudet på mig med jämna mellanrum: Blue sky, when you gonna´ learn to rain?
Kommentarer
Trackback