Amandien

När jag i fredags satt på tåget hem efter att av Anna blivit informerad om att det var just denna lektion som var inställd och hade valet att antingen vänta i tre och en halv timma på nästa lektion som vi egentligen inte behöver gå på, eller åka hem, kom jag på en bantningsmetod. Jag hade varit inne på pressbyrån innan jag gick till tåget på jakt efter något som inte var för onyttigt men som man ändå kan trösta sig med. Resultatet blev en criossant och en morotsjuice.

På tåget kom jag i alla fall på en ny bantningsmetod som jag skall skicka in till alla kvällstidningar jag vet; Croissantmetoden. Reglerna är enkla: ät inte croissanter.

Jag förljer metoden strikt. Från och med i fredags altså..

Det står bara om pengar och hur mycket eller lite pengar alla har och det skiter jag i. Jag tror jag behöver gå ut en sväng.

Hej svejs!

Jag lyssnar på Ryan Adams igen. Mest för jag jag för första kvällen på hela året är själv. Lite ensamhetsnostalgi. Nu när världens starkaste inte är hemma känns det verkligen att han tar upp en stor plats i mig. Det är skönt att veta. Även om jag för närvarande har så tråkigt som man över huvud taget kan ha.

Igår fick jag tre ("egentligen fyra") överraskningar när jag kom hem. M vet att jag hatar överraskningar eftersom jag har ett fruktansvärt dåligt tålamod kombinerat med en abnorm nyfikenhet. (Därför gör han överaskningar av allt, bland annat vad vi skall äta till middag etc). Men det var bra överraskningar, jag fick t. ex. de kläder jag tänkt på hela dagen för att jag inte hade råd med dem. Hurra!

Jag måste hitta något att förgarga mig över. Jag får gå in på Aftonbladets hemsida eller något, så jag lever upp till min status.

Tjong!