En historia inifrån tallriksstora, gula ögon

Just nu, när den simmar där nere under havets nyckfulla yta, långt under i de djupaste djupen, tvåtusen meter ner, tänker den på de mystiska varelserna långt där ovanför, riktandes sina blixtrande maskiner mot den. Jag blir blind! tänker den, jag blir blind, jag ser ingenting! Det är mörkt långt där nere där jag bor. Mina vänner försvinner och jag bli arg. Sen spärrar den ut sina klor den har i sugkopparna, ser sig omkring med sina tallriksstora, gula ögon och vill inte släppa ilskan den har inom sig.

Långt ovanför hänger en fångad torsk i ett nät. Kolossbläckfisken är hungrig och tar extra sats för att ta sig upp, tryckskillnaden gör den lite yr i huvudet men ändå fortsätter den som driven av ilskan. Snart framme - torsken skymtar bakom planktondiset... och där! Fångad!

Men... så upptäcker den att den fastnat själv, i vredens stund hade den glömt att fälla in klorna, en flera meter lång tentakel har trasslat in sig i nätet. Vad skall den ta sig till? Ju mer den vrider och vänder på sig, ju svårare intrasslad blir den. Till sin förfäran upptäcker den hur den sakta, meter för meter, hissas uppåt, uppåt, uppåt. Ljuset skymtar, gränsen mellan vatten och luft, den anar vad det är för några varelser som ligger bakom dådet - det är dem! Det är dem!

När dess långa armar når att sprattla sönder vattenytan kan den också höra de förfärade rösterna i vattenfarkosten. Den kan skymta dallrande gestalter ovanför vattenytan och när blicken nått upp till luften skriker dess tallriksstora ögon: det är dem!

Det är dem!

Baserad på en sann historia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback