Oh, Annette, hur jag saknar dig...
Det trygga livet innanför gula väggar försvann med studenten och dig, Annette. Här sitter jag nu och har gjort min första körlektion, sex skivor beställda från CDON samt en nyss beställd iPod på 30GB, Chicks on Speed ur högtalarna på den nylagade laptopen och återigen nedbitna naglar, sparade till studenten med förhoppning om att detta bitande var ett avslutat kapitel. Jag tror att Gotton Gaffa snart kommer att träda in i bilden i mitt liv igen. Men det vet ingen vem det är. Nästan. Det är jag.
De senaste dagarna har jag haft så mycket som en hel läsare, eller kanske är det två halva. Kanske är det olika varje dag. Måste man vara kändis för att folk skall läsa ens blogg? Måste man vika ut sig eller skriva om alla tråkiga saker man gör varje dag som "idag såg jag en snygg kille när jag drack en latte på innecafét på torget" eller kanske "idag shoppade jag MÄRKESkläder med alla mina sexiga kompisar på PONDUS". Här sitter jag alltså, med två läsare och ett repeterande "aramsamsam" i mediaplayer.
Jag saknar Divina Cultura, de glada festerna fyllda med pussar och kärlek (åt alla möjliga håll) och min med krattning upptagna pojkvän.
Tack Claes Eriksson, tack Annette.
De senaste dagarna har jag haft så mycket som en hel läsare, eller kanske är det två halva. Kanske är det olika varje dag. Måste man vara kändis för att folk skall läsa ens blogg? Måste man vika ut sig eller skriva om alla tråkiga saker man gör varje dag som "idag såg jag en snygg kille när jag drack en latte på innecafét på torget" eller kanske "idag shoppade jag MÄRKESkläder med alla mina sexiga kompisar på PONDUS". Här sitter jag alltså, med två läsare och ett repeterande "aramsamsam" i mediaplayer.
Jag saknar Divina Cultura, de glada festerna fyllda med pussar och kärlek (åt alla möjliga håll) och min med krattning upptagna pojkvän.
Tack Claes Eriksson, tack Annette.
Kommentarer
Trackback