Denna del av dagen 1
Precis när jag skulle avsluta ett kapitel ur min aldrigslutande bok blev det strömavbrott i biblioteket. Allt blev mörkt och till synes alla blev exalterade över att det hände något spännande utom jag och Therese som blev irriterade för att vi inte kunde göra klart svenskan repektive läsa ut kapitlet ordentligt.
Igår kom Eyrun, min isländska utbytesstudent. Vi är olika men man dör inte för det. Nu låter det som att det är väldigt hemskt att ha henne hemma hos sig men så är det inte riktigt helt och fullt kanske.
Naglarna är lackade med nagel. Så kan man inte säga. Jag har nagellack på mina naglar. Det vill säga den obortbitna delen är nagellackade. Nagellackade kan man väl säga? Det känns hur som helst ganska konstigt och jag börjar undra om jag någonsin kommer sluta bita på naglarna under min livstid här i denna värld.
Jag funderar på om jag skall vara så rolig att jag skall lyssna på musik och lägga patiens. Dock kände jag när jag skrev detta vilken sorgligt tragisk människa jag egentligen är, som till och med funderar på om jag skall lägga patiens. Kära någon...
Nu skall jag lyssna på musik och lägga patiens.