Amandien

Frosten täcker bilarna som ett hårt skal utanför mitt fönster. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag. Jag kliar mig bredvid ögat och låter det vara. Ibland orkar man inte städa. Det är som att allt inom en bytts ut mot något tyngre och segare än vanligt. Jag kan inte vara som jag brukar. Inte i början av dagen.

Jag började på min virkning. Igår var den bara vad jag skulle vilja kalla en trasseldjävel. Det gick knappt att rulla ihop garnet till ett nystan. Utanför är det molnigt och det blåser förmodligen kallare än det gör i Sibirien på vintern. Jag har ont i halsen. Nu ringde väckarklaockan. Men jag har redan varit vaken i en och en halv timme. Jag lade mig kvart i ett.

Jag har inte läst ut de två kapitlen till seminariet idag.