Amandien

Jag håller på att läsa en deckare. Det är faktiskt sant. Jag brukar, som vissa vet, inte ha så mycket till övers för denna genre och jag måste säga att den här boken inte ändrat min uppfattning alls på den fronten. Jag tycker helt enkelt att boken är trögläst och tråkig. Detta trots alla goda ord jag hört när andra sett vilken bok jag läser.

Till exempel inleds den med en helt annan sak som inte har återkommit alls så långt jag läst och jag har snart nått mittstrecket (vilket har tagit sart en månad). Jag hoppas verkligen att det kommer en förklaring till denna inledning snart, för jag tycker att det blir en ganska konstig struktur i boken om det inte finns något syfte med den.

Förövrigt är språket som det brukar vara i en deckare - ganska torftigt. Jag tycker heller inte om alla dessa dialoger som ofta ter sig banala och emellanåt till och med löjliga. Ytterligare kritik kan riktas till översättaren som inte fått dialogen att verka naturlig på svenska. Jag vet inte hur den är på engelska men att orden skulle falla mycket naturligare där är jag tämligen övertygad om. Jag har sagt det förut och jag säger det igen (medveten om att det låter som att jag är en snobb, och kanske rentutav fascist - så är inte menat vara fallet!) : när jag läser är jag ute efter intellektuell stimulans. Det får jag inte när jag läser den här typen av böcker.

Den största fundering jag har nu är huruvida jag skall kämpa mig igenom den och sedan skänka bort den eller om jag skall lägga den ifrån mig och lägga den på hög i väntan på att, också då, skänkas bort.