H för höst
Det är höst på riktigt nu. Regnet och vinden säger det. Mörkret säger det, och jag börjar känna det. Jag älskar de soliga höstdagarna som är så väldigt mycket ljusare och klarare än det någonsin kan bli om sommaren. Men när dagarna blir kortare känner jag av den andra sidan av hösten. Hösten blir som en bipopulär störning. Det lät ju inte så vackert kanske...
Ulf Erikssons dikter känns mycket som hösten. De är tysta och man känner hur löven faller omkring en där man går i en tyst, dimmig park med en stor sjö (som man inte kan se någon ände på för dimman) intill sig. De är melankoliska, tysta och dimmiga.
Sen har vi andra saker jag känner av när det är höst. Förvirring kan man säga.
H för höst
Ulf Erikssons dikter känns mycket som hösten. De är tysta och man känner hur löven faller omkring en där man går i en tyst, dimmig park med en stor sjö (som man inte kan se någon ände på för dimman) intill sig. De är melankoliska, tysta och dimmiga.
Sen har vi andra saker jag känner av när det är höst. Förvirring kan man säga.
H för höst
Kommentarer
Trackback