Överumplade tristess.
Hur många gånger man än haft uttråkade kvällar kommer de alltid med samma våg av överrumpling. Lägenheten känns stökig fast jag städat i tre dagar. Det ser rätt hyfsat ut faktiskt. Egentligen. Inne i mig är det tungt. Nästan som på vintern. Jag måste komma igång med någonting. Göra någonting. (Men hur gör man något vettigt utan pengar i det här samhället)?
Nu känns det som om jag väntar på något. Men jag vet ju inte vad jag väntar på. Det gör väntan en aning svårare. Min fågellampa lyser i fönstret. Den ser inte ens ut att vilja flyga iväg.
Ett nyupptäckt band piggar dock upp mig lite. Det är ganska sällan jag upptäcker någon ny musik, men detta band tror jag är ett sådant jag tröttnar på ganska fort, så det är väl ingen idé att köpa skivan. Jag har inte köpt en skiva på år och dagar. Scouting for girls heter bandet i alla fall.
Jag dricker mitt te och fortsätter andas. I natten.
Nu känns det som om jag väntar på något. Men jag vet ju inte vad jag väntar på. Det gör väntan en aning svårare. Min fågellampa lyser i fönstret. Den ser inte ens ut att vilja flyga iväg.
Ett nyupptäckt band piggar dock upp mig lite. Det är ganska sällan jag upptäcker någon ny musik, men detta band tror jag är ett sådant jag tröttnar på ganska fort, så det är väl ingen idé att köpa skivan. Jag har inte köpt en skiva på år och dagar. Scouting for girls heter bandet i alla fall.
Jag dricker mitt te och fortsätter andas. I natten.
Kommentarer
Trackback