dein mille altera...

Vad händer om minnena försvinner?

Vissa minnen klarar man sig utan. Tror man. Vissa minnen klarar man sig inte utan. Tror man. Jag tror man måste komma ihåg alla olika minnen man har. Inte alla på samma gång, men man måste ha olika minnen. Tror jag.

Idag har jag läst ut en bok. Minnen av böcker bleknar fort. Oftast. Tror jag. Det är bara en bok jag läst som jag kommer ihåg, nej två... som jag kommer ihåg och vill läsa tusen gånger till, deinde centum, dein mille altera... Det är Timmarna och Mrs Dalloway. Och ingen kommer någonsin förstå varför. För det är mina minnen.

När man har mer förflutet än framtid, när man blivit äldre i mänsklig tideräkning, förlorar vissa allt de lärt sig under sin livstid. Jag vet en väns förälder som glömde hur man åt, hur man gick. Vad har man då inte glömt innan det? När man är ung lever man på drömmar om vad som skall hända och lyckan man (tror sig; drömmer om att;) skall finna. Tror jag. Allteftersom man blir äldre får man fler och fler minnen och det är dem man lever på när man blir äldre. Tror jag. Så sa min mormor en gång. "Det är av minnena man lever när man blir gammal." Glöm aldrig det.

Glömmer jag; dör jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback