Astor

Jag har stått där ute nu en kvart, i trappuppgången alltså.
Ringklockan fungerar inte, eller hur?
Alltså, du försöker gömma dig för mig,
så därför har du alltså låtit ringklockan helt enkelt kopplas ur.
För jag sa, att jag skulle komma upp och snacka alltså,
men du gömmer dig för mig bakom en mur.

[...]

Alltså, jag vill inte höra på dig - jag är sur.
När jag stod där ute förut, vet du vad jag kände, alltså?
Plötsligt tänkte ingen på mig där jag stod.
Ja, kan du tänka dig den känslan alltså.
Plötsligt tänkte ingen enda här i världen på mig, konstigt nog.
Det var precis som om jag inte funnits längre, alltså.
Man kan faktiskt säga att jag nästan dog.

[...]

Du har bara tänkt på mig, när mina låtar slog.
Men nu tänkte ingen på mig plötsligt, ingen enda alltså.
Jag har aldrig känt det så någon gång förut.
Alltså, det var som om jag gått för nära kanterna
till universums stora mörka svarta hål och alltså trillat ut.
Ja, det kändes som om jag var gjord av vakuum, alltså,
eller nåt material som har ta't slut.

[...]


ur Grisen i Säcken - C. Eriksson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback