Helgens händelser
Kvittomaskinen i kassa två var i helgen flyttad från den högra sidan till rakt framför mig. Denna omtumlande händelse, som gjorde att jag varje gång jag mycket trevligt frågade kunden om kunden ville ha sitt kvitto famlade i blindo till höger av mig medan kunden tog sitt kvitto själv, har gjort att jag inte kunnat ta mig samman för att skriva förrän nu. (Detta är förstås ljug, men det är alltid skönt att ha något att skylla på). Den var förövrigt uppstöttad med (eftersom den stod till två tredjedelar över en två centimeter hög kant) en burk anjovis. Tänk att jag aldrig insett ansjovisburkarnas breda användningsområde. Jag tror jag skall skaffa mig ett gäng.
Det var även några kunder som var av det mer... annorlunda... slaget. Det var till exempel en småfull polack som hävde i sig en sportdryck framför ögonen på mig i kassan och dängde den på rullbandet för att få betala den. När jag dragit alla hans varor sade jag priset - tjugo kronor - varpå han härmade mig med en överdriven uppåtbetoning på sista vokalen ("Tjuugooo, tjugoo, trettiii, tjugooo"), sedan pratade han med mig på polska och jag log lite förvirrat och sade "Jaaa... hmhm" . Ett annat exempel är när jag lyckades lura (mest av misstag, från början tänkte jag bara dra ett torrt skämt för att undvika pinsam tystnad) en kund till att en plastbunke hade ett speciellt pris på lördagar. "Nähä? Allvarligt?" utbrast han med höjda ögonbryn och ett brett vad-konstigt-leende.
En annan kom in och hade färg i hela ansiktet, inklusive ena mungipan. Det var frestande att berätta för honom att man inte äter målarfärg, men det hade nog inte uppfattats som trevligt.
Det var även ett gäng kufiska kunder på söndagen, men jag har tappat bort minneslappen från den dagen (helt meningslöst med minneslapp om man glömmer bort den...) så det får rapporteras från den dagen om jag hittar lappen igen.
Adieu
Det var även några kunder som var av det mer... annorlunda... slaget. Det var till exempel en småfull polack som hävde i sig en sportdryck framför ögonen på mig i kassan och dängde den på rullbandet för att få betala den. När jag dragit alla hans varor sade jag priset - tjugo kronor - varpå han härmade mig med en överdriven uppåtbetoning på sista vokalen ("Tjuugooo, tjugoo, trettiii, tjugooo"), sedan pratade han med mig på polska och jag log lite förvirrat och sade "Jaaa... hmhm" . Ett annat exempel är när jag lyckades lura (mest av misstag, från början tänkte jag bara dra ett torrt skämt för att undvika pinsam tystnad) en kund till att en plastbunke hade ett speciellt pris på lördagar. "Nähä? Allvarligt?" utbrast han med höjda ögonbryn och ett brett vad-konstigt-leende.
En annan kom in och hade färg i hela ansiktet, inklusive ena mungipan. Det var frestande att berätta för honom att man inte äter målarfärg, men det hade nog inte uppfattats som trevligt.
Det var även ett gäng kufiska kunder på söndagen, men jag har tappat bort minneslappen från den dagen (helt meningslöst med minneslapp om man glömmer bort den...) så det får rapporteras från den dagen om jag hittar lappen igen.
Adieu
Kommentarer
Trackback