Dagens
Vad är det för sillnad på Gud och Bill Gates?
Jo, Gud vet att han inte är Bill Gates.
Claes Eriksson (in my heart)
Jo, Gud vet att han inte är Bill Gates.
Claes Eriksson (in my heart)
Virginia Woolfs självmordsbrev
28 mars 1941
Tisdag
Käraste,
jag är säker på att jag håller på att bli galen igen: jag känner att vi inte kan gå igenom ännu en av dessa förfärliga perioder. Och jag kommer inte att bli bra den här gången. Jag börjar höra röster och kan inte samla tankarna. Därför gör jag det som jag tycker blir bäst. Du har skänkt mig största möjliga lycka. Du har på alla sätt varit allt som någon kunnat vara. Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare innan den här hemska sjukdomen kom. Jag orkar inte stå emot den längre, jag vet att jag gör livet outhärdligt för dig, att utan mig skulle du kunna arbeta. Och jag vet att du kommer att göra det. Du märker att jag inte ens kan skriva detta riktigt. Jag kan inte läsa. Det jag menar är att jag har dig att tacka för all lycka i mitt liv. Du har haft ett enastående tålamod med mig och varit ofattbart god. Jag ville bara säga det ? alla vet det. Om någon hade kunnat rädda mig så skulle det varit du. Allt är förbrukat för mig utom vissheten om din godhet. Jag kan inte längre fortsätta fördärva ditt liv.
Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare än vi har varit. V.
Tisdag
Käraste,
jag är säker på att jag håller på att bli galen igen: jag känner att vi inte kan gå igenom ännu en av dessa förfärliga perioder. Och jag kommer inte att bli bra den här gången. Jag börjar höra röster och kan inte samla tankarna. Därför gör jag det som jag tycker blir bäst. Du har skänkt mig största möjliga lycka. Du har på alla sätt varit allt som någon kunnat vara. Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare innan den här hemska sjukdomen kom. Jag orkar inte stå emot den längre, jag vet att jag gör livet outhärdligt för dig, att utan mig skulle du kunna arbeta. Och jag vet att du kommer att göra det. Du märker att jag inte ens kan skriva detta riktigt. Jag kan inte läsa. Det jag menar är att jag har dig att tacka för all lycka i mitt liv. Du har haft ett enastående tålamod med mig och varit ofattbart god. Jag ville bara säga det ? alla vet det. Om någon hade kunnat rädda mig så skulle det varit du. Allt är förbrukat för mig utom vissheten om din godhet. Jag kan inte längre fortsätta fördärva ditt liv.
Jag tror inte att två människor kunde ha varit lyckligare än vi har varit. V.
Filmcitat i pausen
Signora, between Austria and Italy, there is a section of the Alps called the Semmering. It is an impossibly steep, very high part of the mountains. They built a train track over these Alps to connect Vienna and Venice. They built these tracks even before there was a train in existence that could make the trip. They built it because they knew some day... the train would come.
:::
Signora. Please stop being so sad. If you continue like this, I will be forced to make love to you. And I've never been unfaithful to my wife
Ur Under the Tuscan sun
Och jag gjorde en kompromiss. Nu skall jag snart titta på Notting Hill. Jag brukar lyssna på goda råd. I alla fall ibland lite grand.
- You know what they say about men with big feet.
- No, I don't, actually. What's that?
- Big feet... large shoes.
Anna Scott och William, ur Notting Hill
Det är min favorit.
:::
Signora. Please stop being so sad. If you continue like this, I will be forced to make love to you. And I've never been unfaithful to my wife
Ur Under the Tuscan sun
Och jag gjorde en kompromiss. Nu skall jag snart titta på Notting Hill. Jag brukar lyssna på goda råd. I alla fall ibland lite grand.
- You know what they say about men with big feet.
- No, I don't, actually. What's that?
- Big feet... large shoes.
Anna Scott och William, ur Notting Hill
Det är min favorit.
Gollum´s song
Where once was light, now darkness falls.
Where once was love, love is no more.
Don't say goodbye.
Don't say I didn't try.
These tears we cry,
Are falling rain
For all the lies you told us,
The hurt, the blame.
And we will wait
To be so alone.
We are lost,
We can never go home.
So in the end,
I'll be what I will be,
No loyal friend,
Was ever there for me.
Now we say goodbye,
We say you didn't try.
These tears you cry,
Have come too late.
Take back the lies,
The hurt, the blame.
And you will wake
When you face the end alone.
You are lost,
You can never go home.
You are lost
Fran Walsh, Howard Shore
Where once was love, love is no more.
Don't say goodbye.
Don't say I didn't try.
These tears we cry,
Are falling rain
For all the lies you told us,
The hurt, the blame.
And we will wait
To be so alone.
We are lost,
We can never go home.
So in the end,
I'll be what I will be,
No loyal friend,
Was ever there for me.
Now we say goodbye,
We say you didn't try.
These tears you cry,
Have come too late.
Take back the lies,
The hurt, the blame.
And you will wake
When you face the end alone.
You are lost,
You can never go home.
You are lost
Fran Walsh, Howard Shore
Minuten tar sextio korta steg...
MInuten tar sextio korta steg och börjar på nytt.
Sextio steg, sextio steg, timme efter timme
och dygn efter dygn.
En fånge som ständigt flyr och flyr,
men ändå alltid finns där
Du hinner gå ungefär ett stenkasts längd.
Du hinner dricka ett stort glas mjölk
och andas emellan.
Du hinner läsa en halv sida och kanske skriva
ditt namn inunder.
På en minut
Ett skott kan avlossas, nå sitt mål och döda.
Ett barn kan avlas utan att ändå bära spår av slarv.
En gruva kan rasa igen och två bilar
kan köra in i varandra.
På en minut
En kyss kan sträckas ut på en minut
utan att förlora sin friskhet.
En minut kan hejda ditt hjärta
eller tömma ut ditt blod.
Formeln som förintar världen kan skrivas ned
på en minut.
Artur Lundkvist
Sextio steg, sextio steg, timme efter timme
och dygn efter dygn.
En fånge som ständigt flyr och flyr,
men ändå alltid finns där
Du hinner gå ungefär ett stenkasts längd.
Du hinner dricka ett stort glas mjölk
och andas emellan.
Du hinner läsa en halv sida och kanske skriva
ditt namn inunder.
På en minut
Ett skott kan avlossas, nå sitt mål och döda.
Ett barn kan avlas utan att ändå bära spår av slarv.
En gruva kan rasa igen och två bilar
kan köra in i varandra.
På en minut
En kyss kan sträckas ut på en minut
utan att förlora sin friskhet.
En minut kan hejda ditt hjärta
eller tömma ut ditt blod.
Formeln som förintar världen kan skrivas ned
på en minut.
Artur Lundkvist
Uriel
Uriel laughs
I'm drinking water
Dressed in the clothes
that I have bought her,
she looks like a lamb
held up for slaughter
She is my solemn skies' daughter
But she's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
is kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
You realize
that i need comfort
Words that are spells
laughter thats transport
From day to day
When words are spoken
When she laughs silence is broken
But she's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
is kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
This one's for you,
good friend and brother
If I would slip, if I would kill her
Then take these words
spread them above her
Tell her i could never love her
'Cause she's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
She's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
bye-bye
Ola Salo
I'm drinking water
Dressed in the clothes
that I have bought her,
she looks like a lamb
held up for slaughter
She is my solemn skies' daughter
But she's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
is kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
You realize
that i need comfort
Words that are spells
laughter thats transport
From day to day
When words are spoken
When she laughs silence is broken
But she's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
is kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
This one's for you,
good friend and brother
If I would slip, if I would kill her
Then take these words
spread them above her
Tell her i could never love her
'Cause she's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
She's in the water
and i'm gonna find her
Down at the bottom
she is alive
Seagrass and bracken
kissing her wavelet
Down at the bottom
wave their bye-byes
bye-bye
Ola Salo
Professorn och humlan
...och jag ska be att få stilla er nyfikenhet på den punkten genom att berätta om professorn och humlan, en klassiker som kanske många av er känner igen. Det handlar alltså om professorn i aerodynamik som med hjälp av all sin kunskap och analyseringsförmåga kom fram till att enligt aerodynamikens lagar, så kan en humla inte flyga. Ja, nu vet vi att humlan flyger i alla fall, ovetande om aerodynamiken och professorn och hans lagar. Man kan alltså säga att humlan kan mer än professorn, fast den vet mindre. Ja, det vill säga, fast den inte vet hur man gör när man flyger, så flyger den i alla fall. Och fast professorn vet precis hur man gör när man gör när man flyger, så kan han inte flyga.
Framfört av Anders Eriksson i föreställningen 'Skruven är lös' av Claes Eriksson
Into the West
Lay down
Your sweet and weary head
Night is falling
You?ve come to journey's end
Sleep now
And dream of the ones who came before
They are calling
From across the distant shore
Why do you weep?
What are these tears upon your face?
Soon you will see
All of your fears will pass away
Safe in my arms
You're only sleeping
What can you see
On the horizon?
Why do the white gulls call?
Across the sea
A pale moon rises
The ships have come to carry you home
And all will turn
To silver glass
A light on the water
All souls pass
Hope fades
Into the world of night
Through shadows falling
Out of memory and time
Don't say: «We have come now to the end»
White shores are calling
You and I will meet again
And you'll be here in my arms
Just sleeping
What can you see
On the horizon?
Why do the white gulls call?
Across the sea
A pale moon rises
The ships have come to carry you home
And all will turn
To silver glass
A light on the water
Grey ships pass
Into the West
- Fran Walsh, Howard Shore, Annie Lennox
Your sweet and weary head
Night is falling
You?ve come to journey's end
Sleep now
And dream of the ones who came before
They are calling
From across the distant shore
Why do you weep?
What are these tears upon your face?
Soon you will see
All of your fears will pass away
Safe in my arms
You're only sleeping
What can you see
On the horizon?
Why do the white gulls call?
Across the sea
A pale moon rises
The ships have come to carry you home
And all will turn
To silver glass
A light on the water
All souls pass
Hope fades
Into the world of night
Through shadows falling
Out of memory and time
Don't say: «We have come now to the end»
White shores are calling
You and I will meet again
And you'll be here in my arms
Just sleeping
What can you see
On the horizon?
Why do the white gulls call?
Across the sea
A pale moon rises
The ships have come to carry you home
And all will turn
To silver glass
A light on the water
Grey ships pass
Into the West
- Fran Walsh, Howard Shore, Annie Lennox
Two Jesus Favourites
Markusevangeliet 13:41-45 (Änkans gåva)
Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på".
Johannesevangeliet 8:1-12 Äktenskapsbryterskan
Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon bgick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du? Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp ioch sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."
Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på".
Johannesevangeliet 8:1-12 Äktenskapsbryterskan
Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon bgick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du? Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp ioch sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."
At my most beautiful
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
I read bad poetry
Into your machine
I save your messages
Just to hear your voice
You always listen carefully
To awkward rhymes
You always say your name,
Like I wouldn't know it's you,
At your most beautiful
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
At my most beautiful
I count your eyelashes, secretly
With every one, whisper I love you
I let you sleep
I know you're closed eye watching me,
Listening
I thought I saw a smile
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
R.E.M
I've found a way
A way to make you smile
I read bad poetry
Into your machine
I save your messages
Just to hear your voice
You always listen carefully
To awkward rhymes
You always say your name,
Like I wouldn't know it's you,
At your most beautiful
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
At my most beautiful
I count your eyelashes, secretly
With every one, whisper I love you
I let you sleep
I know you're closed eye watching me,
Listening
I thought I saw a smile
I've found a way to make you
I've found a way
A way to make you smile
R.E.M
Sagan om Simson
En gång för mycket mycket längesedan levde en man vid namn Simson som var mycket stark. Han var så stark att har en gång slog ihjäl tusen filestéer, som han kommit att bli ovänner med, med endast en åsnekäke till vapen, en annan gång slet han sönder ett lejon med sina bara händer. Ingen kunde besegra honom, ty han ägde en ofantlig styrka och alla undrade vart den satt.
Simson blev förälskad i en kvinna vid namn Delila och hon kom att arbeta för filestéerna. Simson var nasir, en guds tjänare, och fick inte klippa av sig håret, Delila hade sina misstankar. I förälskelsens dimma anade Simson ingenting och anförtodde sin hemlighet till sin kärlek: styrkan satt i håret. På natten efter tillfället för anförtroendet klippte Delila av Simson hans hår och blev med lätthet gripen av filestéerna, ty styrkan var honom sviken och de stack ur hans ögon ur dess hålor.
Efter en lång tid i fängelset var tiden för festen till guden Dagons ära, filistéerna hade inte tänkt på att Simsons hår växt ut igen. Han fördes när festen pågick till det tempel den hölls i. Där lyckades han rasera de bärande pelarna och samtliga i templet dog, också Simson själv.
Simson blev förälskad i en kvinna vid namn Delila och hon kom att arbeta för filestéerna. Simson var nasir, en guds tjänare, och fick inte klippa av sig håret, Delila hade sina misstankar. I förälskelsens dimma anade Simson ingenting och anförtodde sin hemlighet till sin kärlek: styrkan satt i håret. På natten efter tillfället för anförtroendet klippte Delila av Simson hans hår och blev med lätthet gripen av filestéerna, ty styrkan var honom sviken och de stack ur hans ögon ur dess hålor.
Efter en lång tid i fängelset var tiden för festen till guden Dagons ära, filistéerna hade inte tänkt på att Simsons hår växt ut igen. Han fördes när festen pågick till det tempel den hölls i. Där lyckades han rasera de bärande pelarna och samtliga i templet dog, också Simson själv.
Simson sjunger, när han fattar om templets pelare
Vigd till nasir åt Herren
äger du knappt ett namn,
utvald, bortlyft
ur jordens milda famn.
Vigd till nasir åt Herren
heter du Herrens hand
och svingar Herrens ljungeld
i skräckslagna land.
Vigd till nasir åt Herren
Herrens ande du bär
och har ej egen ande
att hålla en dödlig kär.
Ve den stunden,
då folk och gud jag svek,
då jag blev mannen Simson
och vigningens styrka vek.
I ånger växte kraften
vid kvarnstenars dån.
Om lättvunna segrar
man talte till Juda son.
Nu störtar jag Dagons tempel,
ty Simson är förtärd,
och jag är åter en namnlös,
vars namn är Herrens svärd!
Karin Boye
Vad gör jag här
jag beställer en smörgås och frågar
om man kan få lite saltgurka på smörgåsen
men hon som jobbar där säger att det går inte
man får inte lägga till någonting
jag tittar på saltgurkan som ligger i en burk
och frågar varför man inte får det
hon svarar att det är ingenting hon har bestämt
men det är så att det ska smaka
likadant på alla våra ställen
det är fantastiskt
jag faller på knä och tillber den globala kapitalismen
som frigör oss från likriktning
och som ger oss så mycket underbar fihet
tack
Vad gör jag här - Lukas Moodysson
Diktator
Här är mannen för senaste sången
fast hans själ är förbrukad och tom.
Liksom Nero en gång från balkongen
såg jag ned på mitt mumlande Rom.
Det kom fartyg på fartyg med vete,
det var mumsa för piga och dräng,
men de tröttnade snart på mitt bete:
sätt igång med en annan refräng.
Rulla upp lite glans och teater:
det behövs någonting ett-tu-tre
så dom spar sina ruttna tomater
och går hem med sitt skrik och sitt ve.
Leksaker ge dom och färg och klatsch:
bröllop, begravning och boxningsmatch.
- Och släng ut några knippor granater
för granater gör alltid succe!
Nils Ferlin
fast hans själ är förbrukad och tom.
Liksom Nero en gång från balkongen
såg jag ned på mitt mumlande Rom.
Det kom fartyg på fartyg med vete,
det var mumsa för piga och dräng,
men de tröttnade snart på mitt bete:
sätt igång med en annan refräng.
Rulla upp lite glans och teater:
det behövs någonting ett-tu-tre
så dom spar sina ruttna tomater
och går hem med sitt skrik och sitt ve.
Leksaker ge dom och färg och klatsch:
bröllop, begravning och boxningsmatch.
- Och släng ut några knippor granater
för granater gör alltid succe!
Nils Ferlin
Geten
"Få höra nu, vad har du gjort idag?"
"Inget särskilt."
"Nej, nej, det duger inte. Vad var det som väckte dig?"
"Solen när den tittade in genom fönstret i vårt rum."
"Var det en glad sol eller en arg sol?"
Vi fann väl ett svar på det och sedan var det påklädandet:
"Vilken strumpa tog du först, höger eller vänster?"
Och sedan frukosten och så vidare ända fram till ögonblicket då vi kom springande efter henne. Det var en lektion i konsten att iakktta, men det var också en vink: "Om man inte fångar idéerna i vingen och naglar fast dem slutar de snart att komma. Det var ett råd jag skulle minnas i hela mitt liv.
"Hur skulle ni beskriva ljudet som brödet gör när det träffar vattenytan?"
"Plask?" föreslog vi
"Nej."
"Slafs?"
"Nej, nej."
"Men hur låter det då?"
"Omp", sa hon.
"Men det finns inget sånt ord!"
"Nu gör det det."
En gång skulle jag åka ensam till London och hade sällskap av henne på tåget. När vi rullade ut från stationen hemma viskade hon till mig:
"Ser du mannen i hörnet där?"
"Ja."
"Han är busskonduktör från Leeds. Han har varit på semester hos sin farbror som har en gård här i närheten."
"Men Virginia, hur kan du veta det? Du har ju aldrig sett honom förut."
"Det är ingen tvekan om saken."
Och sedan berättade hon, under den halvtimme som resan varade, hela hans hstoria, denne man som satt och puffade på sin pipa och var totalt omedveten om att han nu hade blivit en gestalt i nittonhundratalslitteraturen.
Ur Nigel Nicolsons bok Virginia Woolf
"Inget särskilt."
"Nej, nej, det duger inte. Vad var det som väckte dig?"
"Solen när den tittade in genom fönstret i vårt rum."
"Var det en glad sol eller en arg sol?"
Vi fann väl ett svar på det och sedan var det påklädandet:
"Vilken strumpa tog du först, höger eller vänster?"
Och sedan frukosten och så vidare ända fram till ögonblicket då vi kom springande efter henne. Det var en lektion i konsten att iakktta, men det var också en vink: "Om man inte fångar idéerna i vingen och naglar fast dem slutar de snart att komma. Det var ett råd jag skulle minnas i hela mitt liv.
"Hur skulle ni beskriva ljudet som brödet gör när det träffar vattenytan?"
"Plask?" föreslog vi
"Nej."
"Slafs?"
"Nej, nej."
"Men hur låter det då?"
"Omp", sa hon.
"Men det finns inget sånt ord!"
"Nu gör det det."
En gång skulle jag åka ensam till London och hade sällskap av henne på tåget. När vi rullade ut från stationen hemma viskade hon till mig:
"Ser du mannen i hörnet där?"
"Ja."
"Han är busskonduktör från Leeds. Han har varit på semester hos sin farbror som har en gård här i närheten."
"Men Virginia, hur kan du veta det? Du har ju aldrig sett honom förut."
"Det är ingen tvekan om saken."
Och sedan berättade hon, under den halvtimme som resan varade, hela hans hstoria, denne man som satt och puffade på sin pipa och var totalt omedveten om att han nu hade blivit en gestalt i nittonhundratalslitteraturen.
Ur Nigel Nicolsons bok Virginia Woolf
Tiden går
Och när alla lampor släckts, månen försvunnit och ett fint regn trummade på taket, började ett ofantligt mörker strömma ner. Det verkade som om inget skulle överleva denna syndaflod av mörker, som smög sig in genom nyckelhål och springor, listade sig in runt rullgardiner, trängde in i sovrum, slukade upp än en handkanna och ett tvättfat, än en skål med röda och gula dahlior eller en byrås skarpa kanter och tunga massa. Inte bara möblerna var omöjliga att särskilja, det fanns knappast någonting kvar av kropp eller av själ som man kunde peka på och säga: "Detta är han" eller "Detta är hon." Stundom lyftes en hand som för att gripa tag i någonting eller avvärja någonting, eller stönade någon eller skrattade någon högt som om han hade haft ett skämt gemensamt med Intet.
Mot Fyren, Virginia Woolf (s.129)
Mot Fyren, Virginia Woolf (s.129)
Septimus Warren Smith
De gick över gatan, mr och mrs Septimus Warren Smith, och fanns det egentligen något hos dem som kunde få en förbipasserande att ana att här kommer en ung man som inom sig bär det viktigaste budskap världen någonsin hade fått, och som därtill är den lyckligaste människan i världen, och den mest plågade? Kanske gick de lite långsammare än de övriga, och det låg något tveksamt och dröjande över mannens sätt att röra sig, men det var egentligen rätt naturligt att en kontorist, som inte varit i West End en vardag vid den här tiden på dagen på åratal, hela tiden såg än mot himlen, än på det ena och än på det andra som om Portland Place var ett rum han hade trätt in i när familjen var borta, där kristallkronorna hänger i lärftpåsar och där portvakterskan lyfter ett hörn av de tunga gardinerna och släpper in långa strimmor dammigt solsken på de tomma länstolarna med sina underligt fasonerade ryggar och talar om för de besökande vilket fint hus det är. Så fint tänkte han, men samtidigt tänkte han, så underligt.
Mrs. Dalloway, Virginia Woolf (s.90)
Mrs. Dalloway, Virginia Woolf (s.90)