Ingenting, valborg, husligproblem

Idag såg jag två spännande tröjor, såna där svartvita med stor text på. "I'm not a racist - I hate everybody" stod det på den ena och på den andra: "I don't have a problem with my attitude - I like it!". Intressanta textval. Måste medge att jag faktiskt gillar den senare texten.

Gissa vem som sjunger och spelar gitarr i mina högtalare? Jo, ingen mindre än min Ryan. Min soulhealer. Jag lyssnar på honom och tittar ut på mina träd som snart slagit ut sina blad helt. Min trädgård kallas världen. Idag kan jag inte komma på något som gör mig upprörd. Det är därför jag varit så banal och publicerat en dikt och en låttext. Till och med ordet dikt låter banalt.

Snart skall jag iväg och äta valborgsmiddag och spela spel. Åh, så valborgigt, säger ni då och då svarar jag Ja, verkligen valborgigt! Jag har bakat muffins med After Eight och chokladbitar också. Här kommer något jag kan uppröra mig över! Kul att varje gång man försöker verka huslig (virka eller baka till exempel) så blir det bara rene skiten av alltihop ändå! De där muffinsarnarna (vad är muffins i bestämd form plural?) blev inte After Eight -muffins utan bara skräckmuffins. Minten smälte lite för mycket så det ser ut som den dregglat ut fradga över mina stackars chokladmuffinsar. Skitapa också!

Slutsats: Virka: trasseljävel / Baka: skäckmuffins / Köpa gardiner: för långa, läggas upp med hårnålar...

En historia

Du fann mig när jag grät
det var inte bra.

Då var inget bra,

nu är inget bra.

Finn mig inte igen.

Finn mig igen!

Killin' Kind

I didn't mean to hurt your feelings
It was so careless of me
I guess I've gone and done it
It's just a matter of time
Nothin' I can do but tell you I'm sorry
And that's the hardest part of all

'Cause your love's the killin' kind
Your love's the killin' kind


Shelby Lynne

På hal is med bil

Fast det är väl inte direkt is man är ute på, utan mer vatten. Roligt kommer det i varje fall inte att bli, hur kul folk än säger att det är. Jag dricker just nu lavendelte. Det är lugnande.

Det är kallt i min lägenhet, fönstret är öppet, jag har suttit still och läst och dessutom är jag trött. Den här kvällen tittar mina grannar på någon bullrig film låter det som. De har i alla fall inte sex. Inte som det låter åtminstone.

Låt den rätte komma in - John Ajvide Lindqvist

Han satt kvar på toaletten, stirrde på något som någon skrivit på dörrkarmen.
>>VEM DU ÄN ÄR. JAG ÄLSKAR DIG.<<
Strax under hade någon skrivit:
>>VILL DU HA KUK?<<





Jag har bara ett ord som kommentar: världen.

En söndag i raden av söndagar

Så här sitter jag nu, magen är full av en halv paket Kinapuffar och en halv paket Dumleklubbor (jag använde Geraldine i Vicar of Dibley (som jag tittade på medan jag åt detta) som ursäkt för lite tröstätande) och är jättetrött och skall läsa i boken som skall diskuteras imorn. Jag har faktiskt prestationsångest för första gången på ett par veckor (känns det som iaf), toppat med lite jag-åt-en-halv-paket-Kinapuffar-och-en-halv-paket-Dumleklubbor-med-en-dålig-ursäkt-ångest. Så allt är precis som det skall vara.

Imorgon skall jag upp tidigt som as igen och jag kommer att börja dagen med ett väsande "Fy fan" så fort jag öppnar ögonen för att jag redan vet att det kommer bli en skitdag och att jag kommer ha sovgrus i ögonen och blunda till på lektionen och bara för att jag vet att det kommer att bli en skitdag så kommer det att bli det också. FÖR SÅ ÄR MITT LIV!

OCH NI OPTIMISTER DÄR UTE KAN GÅ OCH GRÄVA NER ER I ETT OÄNDLIGT HÅL OCH STOPPA MOSSA I MUNNEN SÅ NI INTE KAN PRATA!

För övrigt har mina grannar just i detta nu sex så att det hörs in till mig. (Ibland vill man bara krypa upp i sitt eget rövhål och dö). Kan inte folk lära sig att knulla tyst när det är så lyhört? Nej, uppenbarligen inte.

Sedan dansade hon iväg till badrummet för att borsta tänderna och gick behagfullt tillbaks in i sovrummet för att intaga sin skönhetssömn. Det välkammade, gyllenblonda håret låg i vågor på den perfekt puffade dunkudden och hon slöt ögonen och drömde om moln och blommor och lamm.

Adieu.

Ett par ord om världen

Världen är den plats vari många människor hävdar att de befinner sig.

Frågan om huruvida vi verkligen befinner oss på denna plats och hur bra eller dålig den är har det tvistast om i alla tider.

Faktum är att vi inte kommer att ta oss här ifrån i det närmsta laget så att diskutera denna fråga anser jag vara att ta onödig energi från överlevnadsinstinkten.

Förövrigt anser jag att syltad ingefära är väldigt gott, men man blir väldigt varm när man äter det. Och att pannkakor är godast platta och cirkelformade.

Life, London...

Jag tänker alltid på London om våren. När bladen börjar komma fram på alla träd och blommorna smyger upp ur marken och trädens blommor slår ut. Då känner jag alltid doften av hela Londons våratmosfär.

En stor kaffe med mjölk (som man beställt på Starbucks och man kunde inte säga milk ordentligt utan att allt grötade sig i munnen) i Regents Park där kostymkillar/ -män sitter på sina kavajer av märket Armani och läser dokument till fågelkvittret och humlesurret. Tjugo meter till höger känner man känslan av stilla vatten med små bortglömda höstlöv i (för det är ju vår) och björkarna hänger ned sina grenar i det och svalkar sig i solen. Då undrar jag var Septimus Warren Smith skulle sitta med Rezia. Förmodligen i Inner Cirkle (Queen Mary's Gardens) som i boken.

Jag tänker på lysande vitt grus och svarta taxibilar och på rensopade gator i Bloomsbury. En morgon med hotellfrukost som man är mätt på hela dagen, på att komma ut i uppvaknandet av livet i staden och känna doften av mat och bilar och uppvärmande asfalt och ljudet av flygplan och fönster och... liv.

...jag tänker alltid på London om våren.


Post Festum

Det är intressant hur första repliken efter att jag vaknat efter en utekväll alltid blir ett utdraget "fy faan". Egentligen är det inte alls intressant, men det var en smidig väg att få er läsare att ana att jag kanske var ute igr och att jag just vaknat och att klockan är 08:35. Jag kan aldrig sova länge på morgonen efter festkvällar.

Åldersnivån på uteställena här i stan när det är Club 18 har stadigt sjunkit neråt allteftersom jag blivit äldre. Det är bara halvnakna gymnasieundomar ute då, en sådan som jag var för ett år sedan, men som jag nu skall lära mig att undervisa. Hej å hå. Det känns lite konstigt när man tänker på det viset...

Nu sitter jag i alla fall här och funderar på om jag skall trycka på tv:n (som jag betalar licens för) och se om det går något Star Wars avsnitt på sexan eller om jag skall sätta igång ett par avsnitt av Vicar of Dibley. Jag tycker om henne, och jag förstår henne. Nästan helt ensam om att ha en hjärna större än ett fårs i en engelsk by.

Min huvudvärk känns som att ha en slags skiva som vill utvidga sig i hjärnan. Balanssinnet är inte helt hundra.

Adieu.

Tågilåg

Vad vackert allting är.
Idag är allting vackert.

Jag hade precis läst ut ett kapitel ur Guldkompassen (Philip Pullman) och tittade ut genom tågfönstret. Det är sommarljus på fälten utanför Ytterby, precis efter mitt favorithus med torn. Lyra hade precis räddat Tony från skjulet, Tony som blivit snittad. Hemskt.

Jag har inte varit så väldigt aktiv på senaste tiden igen, (om man skulle mäta hur ofta olika fraser sades på min lilla blogg hade definitivt denna varit etta på listan), ni har inte fått några intressanta iakttagelser att läsa om alls på flera veckor eller vad det kan vara och därför skall jag nu dela med mig av mina tankar i flertalet inlägg i framtiden. (Framtiden är ju ett ganska vitt begrepp, därför tyckte jag att det var passande, man lovar liksom inget).

Jag har flyttat in, jag har kommit på en del (=tusen miljoner) saker jag behöver. Jag trivs, jag trivs. Jag har designat mitt egna soffbord av två lådor och en gammal kökslucka. Helt fantastiskt. Jag är helt enkelt käck.

Vad tror ni att det hände sen?

Nu är det underbart väder och här sitter jag och skriver inte mitt fonologiarbete. Jag pluggar heller ingen grammatik eller gör något arbete om min lokala lärarutbildares grammatikundervisning baserat på en intervju med henne. Jag gjorde en del i morse. Men förmodligen inte nog. Hur kommer detta sluta?

Jag pissar på particip

Kul att, när jag igår skulle surfa in på min lilla trevliga blogg de, det inte gick att logga in. Tydligen skall allt flyttas till någon ny sida. Hm.

Jag tänkte hur som helst bara skriva igår, eftersom jag "bröt ihop" sammanlagt tre gånger skriva att jag pissar på particip. Så, nu vet ni det. Dessutom kan jag se små svarta skuggor falla i ögonvrårna ibland, det ser ut som något landar på skrivbordet bredvid mig, men när jag tittar finns inget där. Det var ju lite konstigt tycker ni, och det tycker jag med. Det är nog bara spöken eller små ångestpartiklar (verbpartiklar kanske? Jag pissar på verbpartiklar också...).

Idag lärde jag mig vad lysrör hette från början när det kom i slutet av fyrtiotalet, men det tänker jag inte skriva här utan stoltsera med när jag träffar någon in real life och verka allmänbildad. Så det så.

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.