Amandien

Tentan skickades in i natt, 22 timmar för tidigt. frågan inställer sig: Jaha, vad skall jag göra nu? Tankarna går till min stackars vän Sara som sliter i sommarhettan. Det är synd att hon just nu inte inser att hennes superkraft är att klara tentor.

Jag tror jag skall ner på gården och sola. Mm-mm-mm.

I helgen, förresten, jobbade jag. Som ni säkert vet vid det här laget kommer det alltid något orginal och handlar. Bland annat en man som hade femhundralappen i munnen innan han gav den till mig. Jag fick hans dreggel på handen. En annan man hade kolsvarta solglasögon på sig och såg inte displayen på kortmaskinen. Detta gjorde att hans dotter fick trycka in koden.

Skrik- och gapkärringen med sin beiga, krokiga tysta kompis var också där. Hon sade, gapade, inte så mycket den här gången dock, utan lassade bara upp alla kakor och drickor och allt godis på bandet, sade något om påsar, betalade och gick.

En högst icke önskvärd man var också och handlade i min kassa. Tror fan att han väljer min kassa.

Solen lyser på de gröna nyanserna utanför fönstret. Ovanpå Barnbokens Byggklossar står en saftflaska med saft. Jag vill egentligen bara gå och lägga mig.

Inatt drömde jag om er. Vi var i Berlin, i något som skulle föreställa ett skolhus, och Julis skulle skriva tenta. Jag satt i ett rum med Ida och Soph. Jag gick ner till tentalokalen och tittade på Julis. Sedan gick jag ut, och drömmen blev en mardröm. Jag träffade Hyggris och blev jätteglad och kramade om honom hårt, hårt och sade att han måste följa med för världen omkring hade blivit till en blandning mellan Världarnas krig och I am legend. Människor exploderade som blodfontäner och jag kände att det fanns människor som var besmittade omkring. Sedan var han borta och jag var på väg upp till den farliga världen, där allt redan var förstört och den ondaste var. Jag träffade på honom på en öppen plats efter att ha tagit mig uppför en rulltrappa från den undre världen jag var i. Han rörde sig snabbt omkring på platsen och blev emellanåt till såna där blodådror som finns i Världarnas krig. När jag skulle fly ner i den undre världen och rädda mina vänner var rulltrappan sönder, trappstegen var skeva. Jag kom fram till huset, men ville inte sova längre. När jag vaknade till ville jag inte somna om.

Så nu vet jag inte om jag vill somna ikväll. Jag vet att jag inte vill något hellre, men jag vill inte tänka på den hemska onda. Och inte på hur mycket jag saknar luvz of my life.

Nedrans tenta, nedrans allt, nedrans i-landsproblem, nedrans ångest, nedrans värld, nedrans mardrömmar, nedrans saft, nedrans barnbokens byggklossar, nedrans flytta ner till Berlin, nedrans ont i ryggen, nedrans kärring på jobbet, nedranskrav, nedrans jävla förbannade skitapa.

...och det är allt jag har att säga om det.

Hemmagjorda chokladbollar (eller chzookladd-bollar, som min pappa kan stava det ibland när han riktigt får till det), film och mjölk. Chzookladdbollarna är utan pärlsocker eller kokos, runtomkringmig är belamrat med böcker och jag dricker mjölk ut paketen. Livet alone is wonderful.

Jag trivs i mitt hem. Jag vill aldrig härifrån just nu.

Idag är det den 29:e maj. Någon i världen fyller år, 20 år, och får från och med idag gå på systembolaget. Hon har passerat den slutgiltiga gränsen från ungdom till yngre vuxen. Det känns ingenting.

Mamma och syrran kom hem till mig vid sju i morse och väckte mig med sommaren är kort och frukost. I min familj sjunger man inte födelsedagssånger på morgonen man fyller år utan kanske 'en bonde i vår by', eller 'lilla snigel akta dig'. På min 18-årsdag sjöng de 'vad är det för en dag..?' och avslutade med "Hurra! Hurra, för Gunnar idag!" ...som i den gamla Teliareklamen. Sen dess har jag hetat Gunnar lite då och då.

Solen lyser på min födelsedag. Tentan lyser på min födelsedag. Ny dag, nytt ljus. Elräkningen lyser för 589kr på min födelsedag.

Någon klipper gräset på min födelsedag. Jag önskar mig Ally McBeal -boxen. På min födelsedag. Hon är min heroine.

Light the light. Ljusa ljuset.

Jag önskar att det vore över nu. Jag sitter och försöker skriva på tentan men det kryper i hela kroppen på mig. Jag vill bara sitta och läsa i Bridget Jones' Dagbok (Jag trodde alldrig jag skulle läsa den boken, den är i och för sig till kursen, men jag läser den frivilligt eftersom jag läser den tre veckor senare än vi skulle gjort) och glömma hur fckng jvla nervös jag är. En timme och nitton minuter kvar tills jag skall vara på uppvärmning. De flesta som läser detta har ingen aning om vad jag skriver om, men några kan ha det. Jag vet jvlgt väl vad jag skriver om.

Lavendeltét fungerar inte på sådan här våldsam nervositet. Det kan fungera på ångest, åtminstone lättare ångest, men detta rår det inte på. Det enda är att ta tjuren vid hornen, men den frbnnde jvla tjurjvln går ju långsammare än jag efter en jvlig dag. Fns jvla pissnervositet! Om en kvart går jag ut. Då är det en timme tills jag skall värma upp mig inför att ta tjuren vid hornen. När jag gjort det skall jag belöna mig själv med att tvätta. det är jag värd.

?)(/&%&%¤&?=(=(>><<>>>€><<</(/&?=)>>>)(/(&%%¤<<<<<</.

"Ja, varför är inte du gift än, Bridget?" hånlog Woney (babyjoller för Fiona, gift med Jeremys kompis Cosmo) med en tunn fernissa av omtanke medan hon strök sig över den gravida magen.
  Därför att jag inte vill bli som du, din feta, tråkiga, välbärgade mjölkkossa, borde jag ha sagt, eller: Därför att om jag var tvungen att laga middag åt Cosmo och sedan lägga mig i samma säng som han en enda gång, för att inte tala om varenda kväll, då skulle jag slita huvudet av mig och äta upp det, eller: Du förstår, Woney, innanför kläderna är jag faktiskt fjällig över hela kroppen.

Helen Fielding

Precis min mening!

Tillåt mig att spy på världen idag också.Här sitter jag på en försenad buss, inklämd mellan bussens fönster och någon åbäkig juristperson som harklar sig hela tiden. Människa!

Jag är trött och tung och huvudet snurrar av saker som kommer att hända inom den närmsta tiden. I morse kändes det som att jag vaknade med inälvorna i halsen, när jag reste mig upp slemmade de ner sig i magen igen. De har inte lagt sig på rätt plats än. När jag kämpat mig in i badrummet rosslade jag fram för min spegelbild: "jag hatar det här". Huvudvärken koncentrerade sig till en väl utvald punkt på huvudet.

Nu skall jag gå och lägga mig igen. För nu är det kväll.

Tillåt mig att spy på den här världen. Bara Björn kan få mig på gott humör igen. Kära lilla Björn, det finns väl ingen i detta land som inte är kär i honom? ...typ.

Man borde göra film om mig. Det skulle bli en sån där, feel good-film där publiken gottar sig åt allt pinsamt jag gör, lider med mig i gråtattacker och ångesttillfällen och blir arga med mig när puckon förföljer mig. En riktig hit. Upplösningen kommer mycket fortare i filmer än i verkliga livet, att känna sig som en hög med mögelsvamp är ganska romantiskt (=inte kärleks-trallallaa) i en film. I verkligheten är det bara stört.

...och det är allt jag har att säga om det.

Idag var jag på utflykt för mig själv till Botaniska Trädgården. Jag var och tittade på ett näsduksträd, det står i Bambulunden och blommar bara en vecka, sen faller blommorna av. Det var ett vackert träd, men jag trodde att blommorna skulle vara lite större och mer hängande. Hur som helst så var det vackert.

Mina grannar har fest. De spelar hög musik. Just nu känner jag mig så fruktansvärt ensam. Det låter ganska ynkligt att skriva det på sin blogg. Jag är väldigt trött också.

Nu stängde jag av min mobil. Kom på att jag kanske skall säga något till Vän först så nu slår jag på mobilen igen. Det blir nog ingen utgång för min del ikväll. Jag har inte råd heller. MItt hår som var så bra, med volym och lockar och allt. Helt av sig själv. Jaja.

Jag såg på 2 days in Paris:

And even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well you love his sneezes more than anyone else's kisses.

Det är nog säkrast att jag lägger mig nu.

Godnatt, dumma värld. Imorgon kommer jag inte göra något åt min trista tillvaro, bara låta den gå över. Godnatt.

Detta är dagens I-landsproblem: Jag sitter och skall kanske gå ut ikväll, beroende på om Vän kan gå ifrån födelsedagsfesten jag inte är på. Annars kanske vän 2 orkar, eftersom han jobbat hela dagen (till klockan nio). Det känns som en sån röra alltihop. Jag hatar att inte veta.

Förövrigt börjar tentaångesten lägga sig som en hinna på hjärnan. Hur kommer man igång? Jag vet inte.

Man kan inte säga att man hatar kärlek, men jag är förbannat trött på skiten nu. Det var bara det jag ville säga för tillfället. Det kommer säkert mer sen.

Jag vet inte vad jag vill.

Kvittomaskinen i kassa två var i helgen flyttad från den högra sidan till rakt framför mig. Denna omtumlande händelse, som gjorde att jag varje gång jag mycket trevligt frågade kunden om kunden ville ha sitt kvitto famlade i blindo till höger av mig medan kunden tog sitt kvitto själv, har gjort att jag inte kunnat ta mig samman för att skriva förrän nu. (Detta är förstås ljug, men det är alltid skönt att ha något att skylla på). Den var förövrigt uppstöttad med (eftersom den stod till två tredjedelar över en två centimeter hög kant) en burk anjovis. Tänk att jag aldrig insett ansjovisburkarnas breda användningsområde. Jag tror jag skall skaffa mig ett gäng.

Det var även några kunder som var av det mer... annorlunda... slaget. Det var till exempel en småfull polack som hävde i sig en sportdryck framför ögonen på mig i kassan och dängde den på rullbandet för att få betala den. När jag dragit alla hans varor sade jag priset - tjugo kronor - varpå han härmade mig med en överdriven uppåtbetoning på sista vokalen ("Tjuugooo, tjugoo, trettiii, tjugooo"), sedan pratade han med mig på polska och jag log lite förvirrat och sade "Jaaa... hmhm" . Ett annat exempel är när jag lyckades lura (mest av misstag, från början tänkte jag bara dra ett torrt skämt för att undvika pinsam tystnad) en kund till att en plastbunke hade ett speciellt pris på lördagar. "Nähä? Allvarligt?" utbrast han med höjda ögonbryn och ett brett vad-konstigt-leende.

En annan kom in och hade färg i hela ansiktet, inklusive ena mungipan. Det var frestande att berätta för honom att man inte äter målarfärg, men det hade nog inte uppfattats som trevligt.

Det var även ett gäng kufiska kunder på söndagen, men jag har tappat bort minneslappen från den dagen (helt meningslöst med minneslapp om man glömmer bort den...) så det får rapporteras från den dagen om jag hittar lappen igen.

Adieu

Just nu, medan folk börjar strömma till förfesterna och visar upp vad de skall dricka för kvällen, sitter jag framför datorn med luggen bakåtstruken av ett diadem och arkiverar min samling av fotografier på cd-skivor. Skogen utanför mitt fönster är motsatsen till förfest denna kväll. Alldeles nyss sade jag högt för mig själv "jag kanske har det bäst ensam?" utan att jag tänkte på att jag pratade med mig själv. Hjälp...

Förut tänkte jag klaga på att Leila i programmet 'Leila Bakar' ler fånigt hela tiden vad hon än gör - normala människor gör inte det hela tiden. (Man gör det speciellt inte när man bakar - det är en högst allvarsam och komplicerad sysselsättning. Det är INTE direkt bara att vifta med sin rosasöta måttsats och så blir det perfekt som på tv). Även om någon skulle känna för att klistra på sitt sekt-leende, så gör inte denne det efter som risken är stor att bli dödad av en bitter jävel som inte tycker om leende människor som ler hela tiden, vad de än gör. Men eftersom jag kom till besinning när jag upptäckte att jag pratade med mig själv tänker jag nu inte göra det. Jag lyssnar på Aqua istället.

Här sitter jag i min gröna klänning och svarta, noppriga mjukisbyxor och är precis normal. Precis så man skall vara. Usch, vad skönt!

Delikatessföretaget Ridderheims har under 2002 drivit en reklamkampanj där filosofer som Kant och Kierkegaard fått hjälpa till att sälja pesto och chilimarinerad fetaost till den kräsne och förmodat bildade konsumenten. Till och med kapitalismens störste och mest kände kritiker någonsin, Karl Marx, kan uppenbarligen tas i bruk för att sälja Ridderheims nya ölkorv, den så kallade joddlarkorven. Bredvid ett porträtt av filosofen med två interfolierade chilifrukter kan man läsa: "Karl Marx hävdade visserligen att alla borde dela med sig. Han hade i och för sig inte smakat våra ölkorvar".

Persson, s 149

Det finns en anledning till varför män inte står lättklätt avbildade i dammar och fontäner lika ofta som kvinnor. Folk vill ha något vackert att se på när de spatserar omkring i parker och grönområden.

Gp är jobbiga när man inte kan beställa studentprenumeration på internet utan att ha ett hemtelefonnummer.

Idag var det fint väder och jag gick en lång och långsam promenad.

De följande två veckorna är det VFU (verksamhetsförlagd utbildning, praktik), då skall vi små lärarstudenter hålla i boksamtal och se trevliga och intresserade ut. Mitt i vårens övergång till sommar. Hur kan man vara intresserad av annat än gröna löv och solsken nu?

Jane Austen. Är man sentimentalt lagd och läser henne är man fast för alltid. Jag kan i alla fall inte hjälpa det. (När jag sitter i min mörka lägenhet och just har sett på Becoming Jane...)

Lägenheten mörknar för varje minut jag inte sätter upp min lampa i vardagsrummet. Boken till skolan blir längre för varje sida jag inte läser. Visst känns det fint att va vid liv en dag till?

Regents park, 
gröna träd,
kaffe,
solstrålar på mina ögonlock.

Life, London, this moment of...

Vet du varför bladlöss är så små?
Nej?
De har stannat i växten!

Idag såg jag två spännande tröjor, såna där svartvita med stor text på. "I'm not a racist - I hate everybody" stod det på den ena och på den andra: "I don't have a problem with my attitude - I like it!". Intressanta textval. Måste medge att jag faktiskt gillar den senare texten.

Gissa vem som sjunger och spelar gitarr i mina högtalare? Jo, ingen mindre än min Ryan. Min soulhealer. Jag lyssnar på honom och tittar ut på mina träd som snart slagit ut sina blad helt. Min trädgård kallas världen. Idag kan jag inte komma på något som gör mig upprörd. Det är därför jag varit så banal och publicerat en dikt och en låttext. Till och med ordet dikt låter banalt.

Snart skall jag iväg och äta valborgsmiddag och spela spel. Åh, så valborgigt, säger ni då och då svarar jag Ja, verkligen valborgigt! Jag har bakat muffins med After Eight och chokladbitar också. Här kommer något jag kan uppröra mig över! Kul att varje gång man försöker verka huslig (virka eller baka till exempel) så blir det bara rene skiten av alltihop ändå! De där muffinsarnarna (vad är muffins i bestämd form plural?) blev inte After Eight -muffins utan bara skräckmuffins. Minten smälte lite för mycket så det ser ut som den dregglat ut fradga över mina stackars chokladmuffinsar. Skitapa också!

Slutsats: Virka: trasseljävel / Baka: skäckmuffins / Köpa gardiner: för långa, läggas upp med hårnålar...

Fast det är väl inte direkt is man är ute på, utan mer vatten. Roligt kommer det i varje fall inte att bli, hur kul folk än säger att det är. Jag dricker just nu lavendelte. Det är lugnande.

Det är kallt i min lägenhet, fönstret är öppet, jag har suttit still och läst och dessutom är jag trött. Den här kvällen tittar mina grannar på någon bullrig film låter det som. De har i alla fall inte sex. Inte som det låter åtminstone.