Amandien

Vad du kallar "komma ihåg" är sista delen av njutningen, precis som crah är sista delen av en dikt.  När du och jag möttes var mötet snart över, det var ingenting. Nu då vi kommer ihåg det, växer det till något. Men ännu vet vi mycket litet om det. vad det kommer att vara när jag lägger mig ned att dö, vad det gör av mig alla mina dagar tills dess - det är det verkliga mötet. Det andra är bara början till det.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Vi kan börja där du är, du Lille. Det snabbaste som våra sinnen kan uppfatta är ljuset. Vi ser egentligen inte ljuset, vi bara ser vissa ting som rör sig mindre hastigt belysas av det. Därför betecknas ljuset den yttersta gränsen för oss - det är det sista vi förstår, innan hastigheten blir för stor för oss.

Men en eldils kropp är en rörelse med ljusets hastighet. Man kan säga att dess kropp är gjord av ljus, men inte va det som är ljus för en eldil. Hans "ljus" är en ännu snabbare rörelse, som för oss är ingenting; och vad vi kallar jus är för honom någonting liknande vatten, något synligt, något han kan röra vid och bada i, rent av något mörkt, om det inte lyses upp av något snabbare. Och det som vi kallar fasta ämnen - kött och jord - förefaller honom tunnare och genomskinligare och svårare att se än ljus, snarare som moln och knappast någonting förresten. För oss är eldilen en genomskinlig, bara halvverklig kropp som kan gå igenom väggar och klippor; honom själv förefaller det som om han går igenom dem, därför att han är fast och hård och de är molnlika. Och det som för honom är verkligt ljus och som fyller himlen,  så att han störtar i solstrålarna för att finna svalka undan det, är för oss det svarta intet på natthimlen. detta är inget märkvärdigt, du Lille, fasten det övergår vad vi kan uppfatta med våra sinnen. Men det är underligt att aldrig eldila kommer till Thulcandra.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det handlar om mänskliheten i förhållande till andra varelser, arter på en annan planet. Ett annat sätt att tänka. Jämfört med vårt nuvarande. Så långt det nu kan gå utifrån vårt eget sätt att tänka.

Mänsklighetens egocentrism.

Drottningen har inte skrivit på ett tag. Ursäkta, kära publik och "villbli-medborgare". Nu är jag tillbaks, i alla fall för ett inlägg - man kan ju inte se in i framtiden som många vet. Sådant är farligt.

Jag är trött, helt tung i hela kroppen och mörkt är det och kallt och imorse snöade det och det var i och för sig jättemysigt och jag försökte fånga dem med munnen som jag alltid gör, men faktum kan inte frånkommas; den smälter snart och vad blir det av den? Grått slask. Usch.

Nu snöar det igen. Snart smälter det.

Allt är vitt med svarta fläckar.

Buonanotte, buonanotte amore mio
buonanotte tra il telefono e il cielo
ti ringrazio per avermi stupito
per avermi giurato che e` vero
il granturco nei campi e` maturo
ed ho tanto bisogno di te
la coperta e` gelata e l'estate e` finita
buonanotte, questa notte e` per te

Buonanotte, buonanotte fiorellino
buonanotte tra le stelle e la stanza
per sognarti devo averti vicino
e vicino non e` ancora abbastanza
ora un raggio di sole si e` fermato
proprio sopra il mio biglietto scaduto
tra i tuoi fiocchi di neve e le tue foglie di te`
buonanotte, questa notte e` per te

Buonanotte, buonanotte monetina
buonanotte tra il mare e la pioggia
la tristezza passera` domattina
e l'anello restera` sulla spiaggia
gli uccellini nel vento non si fanno mai male
hanno ali piu` grandi di me
e dall'alba al tramonto sono soli nel sole
buonanotte, questa notte e` per te

Francesco di Gregori