Amandien

Jag pratade med regnet genom mitt fönsterbläck. Det sade till mig att ta det lugnt, så jag gjorde det. Det är konstigt hur vi förstår saker ibland, även om vi inte är säkra på dem. Vi är rädda för dem, men vill ändå tro att det är sant "den här gången" och sådant känns mer än bra. Det är som en underbar vånda.

Förövrigt är det fantastiskt givande att prata med regn, i alla fall för en själv. När man har en tendens att lyssna på andras råd mer än ens egna men ändå följer sina egna mer än andras är regnet en bra rådgivare. Då vet man inte vem som kom på rådet och man kan skylla ifrån sig. Bara man inte förargar regnet, för då blir man sur (om någon fattar ordvitsen, otroligt roligt om man frågar mig).

Klockan är 03:27

Jag funderar på vad jag skall ta mig för resten av dagen. Jag skulle kunna sätta mig att göra en sammanfattning av en alldeles utomordentligt tråkig (förlåt basgrupp, men det är ju inte särskilt roligt...) projektrapport eller jag skulle kunna gå ut och ta en lång promenad och lätta upp mitt uttråkade inre med iPodmusik och min hund. Vädret var väldigt fint i morse för övrigt, nu är det halvmulet. Perfekt söndagsväder. Något säger mig att jag borde göra den nedrans sammanfattningen i kväll. Jag tänker lite bättre då. Patrik hade sagt att jag skulle göra det, så då gör jag det. Ibland lyssnar jag faktiskt på andra (fast han ju inte direkt har sagt det, fast jag vet att han skulle säga det).

I del två av detta, säkerligen efterlängtade, blogginlägg skall jag behandla den existensiella frågan Vad är lycka och vad skall vi ha den till?

Lycka är något högst personligt, många säger att den innebär att träffa sitt livs kärlek, andra att det är familj och barn, andra att det är en lyckad karriär. Men när vi väl har det som vi anser är lycka, stannar vi där och är nöjda då? Nej, oftast inte, för antingen ser vi inte att vi nu har det vi strävat efter, eller så har vi, precis när vi skaffat oss vår lycka, redan skapat nya behov för att uppnå lycka så vi knappt hunnit uppleva att de vi hade är tillfredsställda. Det bästa, känner oftast jag, är resan dit, mot lyckan: drömmarna. Det finns en anledning till att filmerna slutar precis i ögonblicket då de finner lyckan de letat efter.

Så jag skulle bara vilja ge en annan innebörd till Julia Roberts ord hon säger som Anna i Notting Hill: happiness isn't happiness without a violin playing goat. Vi vill hela tiden uppnå något mer.

Det vi söker blir om och om igen ouppnåeligt såvida vi inte lär oss att vara nöjda.

Jag lyfter på hatten och ångar vidare, än finns det mycket kvar att platta till! (Packman i Gladpack - Claes Erikssons verk).

-          I take it you're annoyed?

-          What is it West? Huh? What do you want from me?

-          I want you to admit you're different!

-          Ok, fine! I'm a freak! All right?

-          Claire...

-          I am such a freak in fact, that I have to tip toe around this school pretending to be some brainless Barbie doll so nobody notices how different I am! Cause if they found out, I'd be carded up to some human zoo so I could be poked and prodded at for the rest of my life. So yeah West, I'm different, and you can tell the world if you want to cause I'm tired of pretending to be someone I'm not.

-          Claire... shut up.

*rising straight up in the sky with a stunned Claire in his arms*

Heroes

Follow her down to a bridge by a fountain
Where rocking horse people eat marshmallow pies,
Everyone smiles as you drift past the flowers,
That grow so incredibly high.
Newspaper taxis appear on the shore,
Waiting to take you away.
Climb in the back with your head in the clouds,
And you're gone.

John Lennon

"Det finns biologer, som anser att människan saknar inbyggda hämningar, som lägger band på hennes aggressivitet, när det blir för trångt kring det egna reviret, eller på hennes smak efter mera, när hon överskridit gränserna för vad hon behöver för att fortleva. Många, som blickat djupt i människosjälen, har talat om en dödsdrift lika stark som viljan till liv. Vi har ingen anledning att tro, att de har tagit fel."

von Wright, Georg Henrik, Vetenskapen och förnuftet, s 152

Jag åkte vid middagstid med bussen upp till min kära, för närvarande inte så välmående på grund av vissa aktiviteter igår kväll då det var nyårsafton, vän uppe i de höga backarna här i staden. Detta nämnde jag i slutet av mitt förra inlägg. När bussen var precis i slutet av södra drottninggatan vänder jag på huvudet och ser genom fönstret tre stora, gula löpsedlar. ÄT SOM VANLIGT OCH GÅ NER TIO KILO, mötte min blick och frågan infinner sig: vad är det för värld vi lever i?

Här är det nyårsdagen, första dagen på det nya året och ett livslöst fån har suttit och skrivit ytterligare en artikel om en metod att gå ned i vikt i mellandagarna. OCH som grädden på moset: uppenbarligen är folk intresserade av detta och det finns människor som tror att det är en fantastisk ny "MIRAKELMETOD".

Om vi då, kära läsare, skulle ta och definiera denna obeskrivligt intressanta löpsedel:
 
1. Ät som vanligt - Vad är att äta ovanligt? Nu förstår ni, alla som vill gå ner i vikt, att ni inte kan hålla på att äta pickles med kolasås eller ris ala malta och köttbullar. Om man vill gå ned tio kilo får man äta vanlig mat; annars fungerar det inte!

2. Gå ner tio kilo - Bara så ni är medvetna om det, alla ni viktnedgångsvilliga, när ni väl börjat äta vanligt så skall ni veta att ni måste gå ned tio kilo. Inte fem, inte tre, inte åtta - tio. Man kan inte gå ned något annat än just tio kilo: du har inget val. Tio kilo och så är det med det.

Alltså, återigen infinner sig frågan: Vad är det för värld vi lever i? Jo, denna, svarar jag då. Se er omkring: det är här vi lever. Vi kan se på olika saker i livet, vi fäster inte blick och sinne på samma saker, men här är min bantningsmetod: ät inte så förbannat, fucking, jävla mycket godis, och chips, och socker, och Coca-Cola och skit och rör på fläsket en gång om dagen så kanske du går ner i vikt någon gång din lata dumskalle!!!


Dagens fiffiga tips från Amansa, drottning av Amandien