Överumplade tristess.
Nu känns det som om jag väntar på något. Men jag vet ju inte vad jag väntar på. Det gör väntan en aning svårare. Min fågellampa lyser i fönstret. Den ser inte ens ut att vilja flyga iväg.
Ett nyupptäckt band piggar dock upp mig lite. Det är ganska sällan jag upptäcker någon ny musik, men detta band tror jag är ett sådant jag tröttnar på ganska fort, så det är väl ingen idé att köpa skivan. Jag har inte köpt en skiva på år och dagar. Scouting for girls heter bandet i alla fall.
Jag dricker mitt te och fortsätter andas. I natten.
Dagens i-landsproblem
Nu sitter jag och försöker hitta på en budget till höstens alla månader och vinterns. Jag dricker mangoté.
I lördags köpte jag en väska jag inte hade råd med. Men jag älskar den.
dein mille altera...
Vissa minnen klarar man sig utan. Tror man. Vissa minnen klarar man sig inte utan. Tror man. Jag tror man måste komma ihåg alla olika minnen man har. Inte alla på samma gång, men man måste ha olika minnen. Tror jag.
Idag har jag läst ut en bok. Minnen av böcker bleknar fort. Oftast. Tror jag. Det är bara en bok jag läst som jag kommer ihåg, nej två... som jag kommer ihåg och vill läsa tusen gånger till, deinde centum, dein mille altera... Det är Timmarna och Mrs Dalloway. Och ingen kommer någonsin förstå varför. För det är mina minnen.
När man har mer förflutet än framtid, när man blivit äldre i mänsklig tideräkning, förlorar vissa allt de lärt sig under sin livstid. Jag vet en väns förälder som glömde hur man åt, hur man gick. Vad har man då inte glömt innan det? När man är ung lever man på drömmar om vad som skall hända och lyckan man (tror sig; drömmer om att;) skall finna. Tror jag. Allteftersom man blir äldre får man fler och fler minnen och det är dem man lever på när man blir äldre. Tror jag. Så sa min mormor en gång. "Det är av minnena man lever när man blir gammal." Glöm aldrig det.
Glömmer jag; dör jag.
Endast SOS-samtal
Eivør Pálsdóttir spelas i högtalarna nu. Hon sjunger på Färöiska, det är ett vackert språk. Idag skall jag unna mig lyxen att åka buss. För det regnar i mitt huvud.
Jävelskap
Eftersom det gick så smidigt att cykla till och från jobbet igår gick det extra dåligt idag. På väg till jobbet får jag en fluga i ögat och två kryp kraschar in i pannan på mig. När jag skall hem är det motvind av nästan stormstyrka och pissregn och nu är jag blöt och äcklig och orkar ingenting.
Jag köpte också en ny webcam, eftersom den som sitter i min dator är urkopplad av någon anledning och den är inbyggd så jag kan inte koppla in den så lätt. Men den nya webcamens installeringsprogram sa att min disc är ogiltig och det gick inte med några medel. Då tittade jag argt på min inbyggda cam och drog den i sidled hårt och så började den fungera. Men nu gick den sönder igen.
Jag hatar teknik.
Jag har kommit på
För en gångs skull hade jag medvind hem och jag fick inga kryp kraschade i huvudet. Jag har kommit på att tittar för mycket upp i himlen när jag cyklar, fast det är trevligast att titta åt det hållet, så jag gör det ändå, de som aldrig tittar uppåt missar allt.
Jag har kommit på att jag inte kan bränna några skivor för att mina musikfiler är i något format som inte programmen jag försökt bränna i accepterar. Skit. Jag har slösat bort sju brännskivor på det. Har bara elva kvar.
Jag har ätit Daim idag. Och Toblerone. Jag måste göra mig av med dessa förbannade godisar som dräller i kylskåpet! Och jag tänker inte äta upp dem. Jag får skicka iväg dem. Eller skänka dem till pingstkyrkans loppis. Eller lägga dem på jobbet. Eller ge dem till mamma. Eller min syster. Eller mata fåglarna med dem. Eller slänga dem (känns dumt att slänga). Eller kasta upp dem i rymden. JAg skulle kunna baka av dem.. fa*. Jag vill inte ha kvar dem.
Känner mig hur som helst fet som en kossa och ful som en gris och nu vet jag vad jag måste göra! Jag måste ut i luften!
Adieu!
Kul idag
En kanadensisk kvinna skall skaffa bankfack i Sverige.
- Please fill in this blanket and show me your leg. säger bankmannen.
Kvinnan ser mer än konfunderad ut, hon har aldrig fyllt i någon filt eller visat benet på banken förut... Så fortsätter bankmannen: - Do you want a big fack or a small fack?
Strykbrädeoptimisten
- Där ser man! säger strykbrädemannen.
- Ja, arbetsskada.
- Tja då får du nog vänta i trettio år till om det skall kallas det.
- ...ja. Fast jag hade nog inte tänkt vara kvar här så länge...
- Det vet man aldrig! säger han med skratt i rösten.
- Fast jag föredrar nog att vara lite optimistisk, sa jag då och höll tillbaks ett okontrollerat skratt
- Ja... det var jag också en gång i tiden.
- Hmm... sa jag med mitt bitterleende (som ser ganska trevligt ut om man inte känner mig).
(Denna konversation ägde för övrigt rum efter att en man som trodde att det var garanti på hans trisslott (vattenkokaren) hade gått ut genom varuhusdörrarna i sitt stilla humorlösa sinne).
Reklam?
Vad är reklam? Det undrar jag numera. När jag kom hem från jobbet idag låg det nämligen något som hette "Sverigehäftet" eller liknande i min brevbox. Jaha? Är inte det reklam är jag en gammal ostronsoppa. Är folk dumma i huvudet?! Ja, det har jag ju i och för sig redan konstaterat i antalet föregående inlägg och jag står fast vid den åsikten (idag var det till exempel en kvinna som undrade om jag jobbade på varuhuset jag jobbar i när jag gick ned för gången i full, ful, ÖoB-utstyrsel. Vad svarar man då? Nej, jag gillar bara att se ut sådan här?). Om det står EJ REKLAM TACK med (jäävligt) tydliga bokstäver på boxen betyder det inte med undantag för den skräpigaste reklamen. Det betyder INGEN FUCKING JÄVLA FÖRBANNAD REKLAM. tack.
Nu är jag lite förargad.
Vånda
Kom ihåg mig
Nu är det mörkt ute, men inte i min sovalkov. Snart skall jag läsa i min sommarbok (som handlar om vampyrer - somrigt...). Jag hoppas läsa ut den snart. I morgon kommer Lars till västkusten. Kom ihåg mig då...
Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
med regler och råd
Så därför inatt, ska vi älska som fåglarna vill
Klippa nån tråd
Stormen tar fart över frosten igen
Och Vilsen väntar på värmande vän
När som jag tröttnat på Jag, Min och Mig
blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig
Håll om mig inatt
Om du finns, om du kan, om du vill komma hit
Kom hit, kom hit
och slunga mig rätt in i smeten
Jag faller med flit
(Lars Winnerbäck)
Mina lakan doftar trygghet.
Everyones free (to wear sunscreen)
Ladies and Gentlemen of the class of '99,
wear sunscreen.
If I could offer you only one tip for the future,
sunscreen would be it.
The long term benefits of sunscreen have been proved by
scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable
than my own meandering
experience...
I will dispense this advice now.
Enjoy the power and beauty of your youth;
oh nevermind;
you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded.
But trust me, in 20 years you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked....
You're not as fat as you imagine.
Don't worry about the future;
or worry,
but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum.
The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind;
the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.
Do one thing everyday that scares you
Sing
Don't be reckless with other people's hearts,
don't put up with people who are reckless with yours.
Floss
Don't waste your time on jealousy;
sometimes you're ahead,
sometimes you're behind...
the race is long, and in the end, it's only with yourself.
Remember the compliments you receive, forget the insults;
if you succeed in doing this, tell me how.
Keep your old love letters,
throw away your old bank statements.
Stretch
Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life...
the most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives,
some of the most interesting 40 year olds I know still don't.
Get plenty of calcium.
Be kind to your knees, you'll miss them when they're gone.
Maybe you'll marry, maybe you won't,
maybe you'll have children, maybe you won't,
maybe you'll divorce at 40,
maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary...
what ever you do, don't congratulate yourself too much or berate yourself either - your choices are half chance, so are everybody else's.
Enjoy your body, use it every way you can...don't be afraid of it, or what other people think of it, it's the greatest instrument you'll ever own..
Dance... even if you have nowhere to do it but in your own living room.
Read the directions, even if you don't follow them.
Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.
Get to know your parents, you never know when they'll be gone for good.
Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.
Understand that friends come and go, but for the precious few you should hold on.
Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young.
Live in New York City once, but leave before it makes you hard;
live in Northern California once, but leave before it makes you soft.
Travel.
Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do you'll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were
noble and children respected their elders.
Respect your elders.
Don't expect anyone else to support you.
Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse;
but you never know when either one might run out.
Don't mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will look 85.
Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it.
Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.
But trust me on the sunscreen...
Baz Luhrmann
Jag vaknade en morgon
Jag vill ut till kusten och äta räkmacka och glass (som jag inte har råd med) och gå på smögenbryggan och titta på kläder (som jag inte har råd med) och åka till pipers glass i Hamburgsund och äta mer glass (som jag inte har råd med då heller) och jag vill gå på klipporna på Ramsvik och bada på det där stället långt bort jag alltid badar på när jag är där (med mamma och min syster)...
Varför kan det inte bara vara att åka iväg..?
Quis legem det amanidus? Est morti?
Nu har jag suttit i fyrtiofem minuter och försökt komma på ett vettigt... ta bort vettigt... blogginlägg som kan förmedla den känsla jag fick förut och som jag visste skulle komma fast som jag inte ville bry mig om för: om man mår bra av något, om jag mår bra av något, då vill jag inte bry mig om att det kommer göra mig ledsen senare. Då vill jag må bra av detta något så länge som det går innan det försvinner. Jag vill njuta av det så länge det varar.
Och nu vill jag skriva en massa meningslösa citat som ingen bryr sig om för de betyder inte samma sak för er som läser det. Jag vill säga genom Norah Jones: I want to wake up with the rain / falling on a tin roof / while i'm safe there in your arms / so all i ask is for you / to come away with me in the night / come away with me. Det är min önskan. ..eller dröm kanske. Sedan fortsätter det med samma sångerska: When I saw the break of day / Wished that I could fly away / instead of kneeling in the sand / catching teardrops in my hand. Så skulle Winnerbäck komma in med några rader: Som ett obehagligt allvar / drar hösten in i stan / det finns en doft av allt i mörkret / och nästan tyst. Efter det skulle han konstatera för mig: Jag fattar ingenting. Och sedan...
skulle jag avsluta med Håkan Hellström: Ibland är en dröm det finaste man har.
Och efter slutet (efter som livet fortsätter, men inte filmen (som man älskade så länge den varade), efter lång tid eller kort, kommer LeMarc: Det är så gott att må gott igen.
Meeen.. eftersom det är så banalt och meningslöst att citera citat som bara betyder något för mig men inte någon annan låter jag bli. Citat är för töntar. Det vet ju alla.
Det åskade
Det var alldeles stilla i luften. Jag kunde till och med höra en mås vingslag i luften. Jag gick till pulkabacken (som är pulkabacke på vintern) och såg ett åskväder söderut bakom det skogsbeklädda berget (nej, jag bor inte i en fantasyroman, även om det låter så) och ett norrut. Åtminstone är det vad jag tror är ungefär norr och söder. Det mullrade från båda håll och blixtrade ibland i det norra ovädret. Det hade regnat precis innan jag gått ut och solen som lyste in från väster gjorde gräset guldskimrande. I kontrast till de svarta moln jag hade omkring mig var molnen långt där borta guldskimrande i vitt och ljuset var så ljust. Det var så obeskrivligt vackert att jag inte skall förstöra den stunden mer genom att försöka återberätta den. Inget gör den rättvisa.
Mot de mörka molnen ovanför mitt hur lekte en svala.
Dessutom
Denna långa fredag
En kvart senare såg jag en svala som flög i vinden precis som jag gjorde i min dröm i natt. Det var roligt att se hur den använde vinden till att flyga i våghalsiga snirklingar. En extremsvala var det nog.
När jag cyklade upp för kungsgatan var det en tyken liten ungjävel som tydligen hade något att kommentera angående min cykel. Jag såg surt på honom och koncentrerade mig på att inte vilja köra på honom i stället. Folk i allmänhet är idioter.
Så har jag kommit hem och nu håller jag på att laga mat. Pers fiskgryta. Har bara en sak att säga om fisk: varförihelveteskalldenvarafrystiettjävlatrassel?! Dessutom är ju hälften vatten. Nu är det i alla fall bara räkorna kvar som skall i.
Förut var döden (han nämnde själv att han kunde kallas så på bloggen så därför får han heta så) och handlade, men inte av mig utan av min kollega U! Kottar och pannkakor! Vad var det för fel på min kassa och min expertexpediering mån tro? Som kronan på verket tror jag han har blivit beroende av glass.
Vad händer om döden börjar äta glass hela dagarna och glömma bort sina sysslor och åligganden?
Huslighet
Tänkte se hur mycket engar jag har på kontot denna morgon också. Pengarna skall räcka till en danmarksresa nu också. Bara brudar!
Nu skall jag gå och göra något husligt.
Något gjort
Jag var hos mormor och åt middag och sen var jag och frossade räkor på stan. Nu sitter jag och försöker komponera ett sms. Försöker få inspiration från Coldplay och den melankoli de sjunger ut. (Tar en sur ahlgrensbil och känner hur mätt jag är av de monstruösa mängder räkor jag smockat i mig).
And I could write a song
A hundred miles long
Well, that's where I belong
And you belong with me
The streets you're walking on
A thousand houses long
Well, that's where I belong
And you belong with me
Oh what good is it to live
With nothing left to give
Forget but not forgive
Not loving all you see
Are the streets you're walking on
A thousand houses long
Well that's where I belong
And you belong with me
Not swallowed in the sea
You belong with me
Not swallowed in the sea
Yeah, you belong with me
Not swallowed in the sea
Jag vill bara gå och lägga mig. Det händer ju ingenting ändå. Så går det när man går ur sängen för sent. Då blir inget gjort. Inget som borde bli gjort blir gjort, men sånt som inte borde blir gjort blir gjort. Men då är i alla fall något gjort.
Inget gjort än
Nu har jag fyrtio minuter på mig att duscha och se snygg ut och ta mig till mormor och morfar.
Fick just en släng av depression.
